In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | klippa |
| Present | klipper |
| Past | klippte |
| Imperative | klipp |
| Supine | klippt |
Verbs conjugated like 'klippa'
andtäppa,
anlöpa,
anmärka,
anröka,
ansöka,
avblåsa,
avfläka,
avhjälpa,
avhysa,
avklippa,
avkröka,
avlysa,
avläka,
avläsa,
avlöpa,
avlösa,
avmärka,
avmäta,
avresa,
avröka, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'klippa'
blippa,
flippa,
kippa,
klappa,
klimpa,
slippa,
avklippa,
dippa,
flappa,
flipa,
Translations
barber, to cut the hair
cut, to divide with a sharp instrument
cut, to cease recording
mow, to cut down
scissor, to cut using scissors
Synonyms & Antonyms
Synonyms
- putsa
- tukta
Sample Sentences
-
Det är ett fruktansvärt träsnitt, klippt ur Swenska Weckobladet för en människoålder sedan.
-
Att klippa håret är ovärdigt en man!
Additional Information
klippa klipper klippte klippt klipp! klippa verb
skära med sax
[A klipper x]
Engelsk översättning
cut
Exempel
klippa håret---cut one's hair
klippa (till) en blus---cut out a blouse
Stående uttryck
klippa till ("slå till")---strike ("act quickly")
nu är
det klippt! ("nu är allt förlorat")---that's done it! ("now everything is lost")
vara som klippt och skuren ("vara mycket lämplig")---be cut out for ("be very
suitable")
Sammansättningar/avledningar
klippning -en---cutting
Svenskt uppslagsord
klipper sig klippte klippt klipp! klippa
verb
låta klippa håret (hos frisören)
Engelsk översättning
have one's hair cut
Exempel
har du klippt dig?---have you had your hair
done?
Etymology
1. fsv. klippa, klyppa, motsv. sv. dial. klippa, klyppa (ipf. -te, äv. klöpp, sup. -t, äv. kluppit), d.
klippe, nor. o. isl. klippa, klyppa, ävensom (det från nord. spr. lånade) eng. clip; jfr äv. fris. kleppe, klippa (hår, får) (
Jensen WbNordfriesSprWiedingharde (1927)); snarast en presentisk l. participial n-utvidgning till ett germ. kliƀ, föreliggande i sv. dial. o. nor. klīpa, nyisl. klípa, v., klämma, knipa, t. dial. kleiben, v., knipa References: 1
2. From Old Norse klippa, klyppa.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.