In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | klappa |
| Present | klappar |
| Past | klappade |
| Imperative | klappa |
| Supine | klappat |
Verbs conjugated like 'klappa'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'klappa'
flappa,
glappa,
kappa,
klampa,
klappra,
klippa,
knappa,
krappa,
lappa,
slappa,
Translations
applaud, to express approval by clapping
pat, to tap gently
pet, fondle (an animal)
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Han tar dem om livet och gör begynnelsesteg, klappar dem i stjärten och säger: Vicka på!
-
Nu klappar’ u min fjälla i akterkastellet å tar henne midskepps— dä ä straff på dä!
Additional Information
Etymology
1. fsv. klappa (i bet. 1
, 3
a, 4
a, 5
c, 6), motsv. d.
klappe, isl. klappa, mnt. (o. t.) klappen, fht. klapfōn, slå l. stöta tillsamman, feng. clæppian, eng. clap; jfr äv. feng. clæppettan samt, avljudande, mnt. kloppen, t.
klopfen; av en ljudhärmande stam klapp-; jfr KLAFF, sbst.
1, KLAPPRA, v., ävensom, med annan stambildning, KLACK, KLATSCHA. I bet. 7 har ordet rönt påvärkan av t.
klappen References:
1
2. From klappa (“to clap”), from Old Norse klappa, from Proto-Germanic *klappōną. See: Proto-Germanic '
*klappōną'.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.