In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | kölna |
| Present | kölnar |
| Past | kölnade |
| Imperative | kölna |
| Supine | kölnat |
This verb is either archaic or dialectal. The verb conjugation chart
shows how the verb is conjugated following the conjugation rules of
today's Swedish; the verb forms shown below may never have existed as such.
Verbs conjugated like 'kölna'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'kölna'
kalna,
kola,
kolka,
kolla,
kölna,
kolpa,
korna,
kulna,
kylna,
molna,
Translations
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Malten kölnades över öppen eld (The malt was dried over an open fire)
-
Au rönningna, doi kjölnade, stoe höja klara luo. (On the clearing, they lit fires, large tall clear flames.) [1950, Olof Bernhoff, “Gyingasaung”, in Saunga frau maakena: dikter på östgöingskt mål med ordlista, page 6:]
Additional Information
Etymology
1. sv. dial. kölna, motsv. d. dial. köllna; i bet. 2 (sannol. äv. i bet. 1) avledn. av KÖLNA, sbst. References:
1 2
2. From Old Swedish kølna, from Old Norse kylna. Cognate with Danish kølle, English kiln, Old English cyln, ultimately from Latin Latin culina (“portable stove”). The verb has been used since 1706 (to kindle a fire) and 1873 (to dry malt). See: Danish '
kølle', English '
kiln'.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.