kölna – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of kölna

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivekölna
Presentkölnar
Pastkölnade
Imperativekölna
Supinekölnat
This verb is either archaic or dialectal. The verb conjugation chart shows how the verb is conjugated following the conjugation rules of today's Swedish; the verb forms shown below may never have existed as such.

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

  • Malten kölnades över öppen eld (The malt was dried over an open fire)
  • Au rönningna, doi kjölnade, stoe höja klara luo. (On the clearing, they lit fires, large tall clear flames.) [1950, Olof Bernhoff, “Gyingasaung”, in Saunga frau maakena: dikter på östgöingskt mål med ordlista, page 6:]

Additional Information

Etymology

1. sv. dial. kölna, motsv. d. dial. köllna; i bet. 2 (sannol. äv. i bet. 1) avledn. av KÖLNA, sbst. References: 1 2
2. From Old Swedish kølna, from Old Norse kylna. Cognate with Danish kølle, English kiln, Old English cyln, ultimately from Latin Latin culina (“portable stove”). The verb has been used since 1706 (to kindle a fire) and 1873 (to dry malt). See: Danish 'kølle', English 'kiln'.

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: kölnande

Indicative

Present

jagkölnar
dukölnar
han;honkölnar
vikölna
nikölna
dekölna

Perfect

jaghar kölnat
duhar kölnat
han;honhar kölnat
viha kölnat
niha kölnat
deha kölnat

Past

jagkölnade
dukölnade
han;honkölnade
vikölnade
nikölnade
dekölnade

Pluperfect

jaghade kölnat
duhade kölnat
han;honhade kölnat
vihade kölnat
nihade kölnat
dehade kölnat

Future

jagskulle kölna
duskulle kölna
han;honskulle kölna
viskola kölna
niskola kölna
deskola kölna

Future Perfect

jagskulle ha(va) kölnat
duskulle ha(va) kölnat
han;honskulle ha(va) kölnat
viskola ha(va) kölnat
niskola ha(va) kölnat
deskola ha(va) kölnat

Conjunctive

Present

jagmå kölna
dumå kölna
han;honmå kölna
vimå kölna
nimå kölna
demå kölna

Perfect

jagmå ha(va) kölnat
dumå ha(va) kölnat
han;honmå ha(va) kölnat
vimå ha(va) kölnat
nimå ha(va) kölnat
demå ha(va) kölnat

Past

jagskulle kölna
duskulle kölna
han;honskulle kölna
viskulle kölna
niskulle kölna
deskulle kölna

Pluperfect

jagskulle ha(va) kölnat
duskulle ha(va) kölnat
han;honskulle ha(va) kölnat
viskulle ha(va) kölnat
niskulle ha(va) kölnat
deskulle ha(va) kölnat

Conditional

Present

jagskulle kölna
duskulle kölna
han;honskulle kölna
viskulle kölna
niskulle kölna
deskulle kölna

Perfect

jagskulle ha(va) kölnat
duskulle ha(va) kölnat
han;honskulle ha(va) kölnat
viskulle ha(va) kölnat
niskulle ha(va) kölnat
deskulle ha(va) kölnat

Imperative

dukölna
viLåt oss kölna
nikölna

Swedish Dialects of Finland