fägna – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of fägna

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivefägna
Presentfägnar
Pastfägnade
Imperativefägna
Supinefägnat

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

Additional Information

Etymology

1. fsv. fæghna, ombildning av
2. faghna glädja sig, hälsa, mottaga = isl.
3. fagna ds., got. faginôn, fsax., fhty.
4. faginôn, ags. fægnian, glädja sig; avledn. av
5. adj. sv. dial. fägen, glad, fsv. fæghin
6. osv., n-part, av roten i got. fahéþs,
7. -êds
f., glädje, besl. med feja osv. (se
8. f. ö. d. o. och illfänas).
9. fsv. faghna, fæghna, motsv. fd. fagne, fegne, isl. fagna, got., fsax., fht. faginôn, feng. fægnian, fahnian, varav resp. ä. eng. fain o. eng. fawn; avledn. av FÄGEN; jfr ILLFÄNAS References: 1
10. Inherited from Old Swedish fæghna, faghna, from Old Norse fagna, from Proto-Germanic *faginōną. See: Proto-Germanic '*faginōną'.

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: fägnande

Indicative

Present

jagfägnar
dufägnar
han;honfägnar
vifägna
nifägna
defägna

Perfect

jaghar fägnat
duhar fägnat
han;honhar fägnat
viha fägnat
niha fägnat
deha fägnat

Past

jagfägnade
dufägnade
han;honfägnade
vifägnade
nifägnade
defägnade

Pluperfect

jaghade fägnat
duhade fägnat
han;honhade fägnat
vihade fägnat
nihade fägnat
dehade fägnat

Future

jagskulle fägna
duskulle fägna
han;honskulle fägna
viskola fägna
niskola fägna
deskola fägna

Future Perfect

jagskulle ha(va) fägnat
duskulle ha(va) fägnat
han;honskulle ha(va) fägnat
viskola ha(va) fägnat
niskola ha(va) fägnat
deskola ha(va) fägnat

Conjunctive

Present

jagmå fägna
dumå fägna
han;honmå fägna
vimå fägna
nimå fägna
demå fägna

Perfect

jagmå ha(va) fägnat
dumå ha(va) fägnat
han;honmå ha(va) fägnat
vimå ha(va) fägnat
nimå ha(va) fägnat
demå ha(va) fägnat

Past

jagskulle fägna
duskulle fägna
han;honskulle fägna
viskulle fägna
niskulle fägna
deskulle fägna

Pluperfect

jagskulle ha(va) fägnat
duskulle ha(va) fägnat
han;honskulle ha(va) fägnat
viskulle ha(va) fägnat
niskulle ha(va) fägnat
deskulle ha(va) fägnat

Conditional

Present

jagskulle fägna
duskulle fägna
han;honskulle fägna
viskulle fägna
niskulle fägna
deskulle fägna

Perfect

jagskulle ha(va) fägnat
duskulle ha(va) fägnat
han;honskulle ha(va) fägnat
viskulle ha(va) fägnat
niskulle ha(va) fägnat
deskulle ha(va) fägnat

Imperative

dufägna
viLåt oss fägna
nifägna

Swedish Dialects of Finland

Examples in Swedish Dialects in Finland

fägna (v.I)
fⱸŋn (Munsala ÖB, Oravais ÖB, Närpes ÖB), fäŋn(a) (Kumlinge ÅL), fäŋn (Houtskär ÅB), fägn (Nagu ÅB, Pyttis NL), fⱸgn(a) (Pargas ÅB), fⱸŋn(a) (Tenala NL), fägn(a) (Sjundeå NL)
.
Examples
  • ja mⱺtt ha: na: tⱸ fäŋn bⱺ:nän mⱸ: (Houtskär ÅB)
  • iŋga bⱸhö:vär foḷkk fäŋn sä ott ä:njän i sommⱺr (:man har ingen anledning att fröjdas över ängen, näml. då gräsväxten fördärvats) (Kumlinge ÅL)
  • hä ä li:tä ti fäŋn sä mä: (Kumlinge ÅL)
  • an ska fⱸŋn si mⱸ ɷn (Tenala NL)
  • hon fägna sej å va gla:d (Sjundeå NL)
  • ti fⱸŋna mⱸ to ja kom hⱸim (Munsala ÖB)
  • dom jikk hä:r o fⱸŋna si o so ga: ja ot dom (Tenala NL)
  • o so skɷ ⱸ va na:tiŋŋ ti fⱸŋ(n) poikan me: (Närpes ÖB)
  • ja mⱺtt ha naäntiŋg tⱸ fäŋn dom me: (Houtskär ÅB)