fina – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of fina

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivefina
Presentfinar
Pastfinade
Imperativefina
Supinefinat
This verb is either archaic or dialectal. The verb conjugation chart shows how the verb is conjugated following the conjugation rules of today's Swedish; the verb forms shown below may never have existed as such.

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

  • Vind svänger åt rätt håll och vattnet sjunker, så vi får väl fina vädret rätt vad det är!
  • De bara klår efter pengar, för de behöver till fina kläder och fruar som inte kan koka kaffe en gång.

Additional Information

Etymology

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: finande

Indicative

Present

jagfinar
dufinar
han;honfinar
vifina
nifina
defina

Perfect

jaghar finat
duhar finat
han;honhar finat
viha finat
niha finat
deha finat

Past

jagfinade
dufinade
han;honfinade
vifinade
nifinade
definade

Pluperfect

jaghade finat
duhade finat
han;honhade finat
vihade finat
nihade finat
dehade finat

Future

jagskulle fina
duskulle fina
han;honskulle fina
viskola fina
niskola fina
deskola fina

Future Perfect

jagskulle ha(va) finat
duskulle ha(va) finat
han;honskulle ha(va) finat
viskola ha(va) finat
niskola ha(va) finat
deskola ha(va) finat

Conjunctive

Present

jagmå fina
dumå fina
han;honmå fina
vimå fina
nimå fina
demå fina

Perfect

jagmå ha(va) finat
dumå ha(va) finat
han;honmå ha(va) finat
vimå ha(va) finat
nimå ha(va) finat
demå ha(va) finat

Past

jagskulle fina
duskulle fina
han;honskulle fina
viskulle fina
niskulle fina
deskulle fina

Pluperfect

jagskulle ha(va) finat
duskulle ha(va) finat
han;honskulle ha(va) finat
viskulle ha(va) finat
niskulle ha(va) finat
deskulle ha(va) finat

Conditional

Present

jagskulle fina
duskulle fina
han;honskulle fina
viskulle fina
niskulle fina
deskulle fina

Perfect

jagskulle ha(va) finat
duskulle ha(va) finat
han;honskulle ha(va) finat
viskulle ha(va) finat
niskulle ha(va) finat
deskulle ha(va) finat

Imperative

dufina
viLåt oss fina
nifina

Swedish Dialects of Finland

Examples in Swedish Dialects in Finland

fina (v.I)
fi:n(a)
. i förb. med upp : göra fin, prydlig; vanl. : fiffa upp sig, klä upp sig, göra sig fin. (Brändö ÅL, Tenala NL, Snappertuna NL, Karis NL, Ingå NL) ;
Examples
  • tu ha fi:na opp nö riktⱸt (:gjort båten fin) (Brändö ÅL)
  • ɷn ha vari o fi:n opp si (:köpt sig nya kläder) (Tenala NL)