In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | vingla |
| Present | vinglar |
| Past | vinglade |
| Imperative | vingla |
| Supine | vinglat |
Verbs conjugated like 'vingla'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'vingla'
bingla,
dingla,
gingla,
mingla,
pingla,
ringla,
singla,
vindla,
vinkla,
angla,
Translations
teeter, tilt back and forth on an edge
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
Additional Information
Etymology
1. jfr sv. dial. vingla, d. hvingle, nor. dial., nyisl., fär. vingla; jfr äv. sv. dial. vingsa sig, vrida sig; sannol. besläktat med SVINGA, v.
2, l. möjl. samhörigt med VÅNG References:
1
2. Likely related to the origin of svinga or to the root of vång (and words like vinka, vinkel, vanka).
Verbs referencing "vingla"
English
wingle.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.