uppvigla – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of uppvigla

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveuppvigla
Presentuppviglar
Pastuppviglade
Imperativeuppvigla
Supineuppviglat

Translations

  • abet, to support, uphold, or aid
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    Additional Information

    Etymology

    1. jfr d. opvigle; efter t. aufwiegeln, ssg av auf (se UPP) o. en bildning till stammen i t. bewegen, röra (se VÄGA); ä. former med -(c)k- sannol. efter t. aufwickeln, i (den numera obrukliga) bet. uppvigla (för ssgs-leden wickeln se VECKLA), möjl. äv. (liksom former med -ng-) uppkomna gm ombildning i sv. References: 1
    2. From German aufwiegeln. Cognate of Danish opvigle. See: German, old spelling 'aufwiegeln', Danish 'opvigle'.

    Cognates

    See the 2 cognates of uppvigla

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: uppviglande

    Indicative

    Present

    jaguppviglar
    duuppviglar
    han;honuppviglar
    viuppvigla
    niuppvigla
    deuppvigla

    Perfect

    jaghar uppviglat
    duhar uppviglat
    han;honhar uppviglat
    viha uppviglat
    niha uppviglat
    deha uppviglat

    Past

    jaguppviglade
    duuppviglade
    han;honuppviglade
    viuppviglade
    niuppviglade
    deuppviglade

    Pluperfect

    jaghade uppviglat
    duhade uppviglat
    han;honhade uppviglat
    vihade uppviglat
    nihade uppviglat
    dehade uppviglat

    Future

    jagskulle uppvigla
    duskulle uppvigla
    han;honskulle uppvigla
    viskola uppvigla
    niskola uppvigla
    deskola uppvigla

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) uppviglat
    duskulle ha(va) uppviglat
    han;honskulle ha(va) uppviglat
    viskola ha(va) uppviglat
    niskola ha(va) uppviglat
    deskola ha(va) uppviglat

    Conjunctive

    Present

    jagmå uppvigla
    dumå uppvigla
    han;honmå uppvigla
    vimå uppvigla
    nimå uppvigla
    demå uppvigla

    Perfect

    jagmå ha(va) uppviglat
    dumå ha(va) uppviglat
    han;honmå ha(va) uppviglat
    vimå ha(va) uppviglat
    nimå ha(va) uppviglat
    demå ha(va) uppviglat

    Past

    jagskulle uppvigla
    duskulle uppvigla
    han;honskulle uppvigla
    viskulle uppvigla
    niskulle uppvigla
    deskulle uppvigla

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) uppviglat
    duskulle ha(va) uppviglat
    han;honskulle ha(va) uppviglat
    viskulle ha(va) uppviglat
    niskulle ha(va) uppviglat
    deskulle ha(va) uppviglat

    Conditional

    Present

    jagskulle uppvigla
    duskulle uppvigla
    han;honskulle uppvigla
    viskulle uppvigla
    niskulle uppvigla
    deskulle uppvigla

    Perfect

    jagskulle ha(va) uppviglat
    duskulle ha(va) uppviglat
    han;honskulle ha(va) uppviglat
    viskulle ha(va) uppviglat
    niskulle ha(va) uppviglat
    deskulle ha(va) uppviglat

    Imperative

    duuppvigla
    viLåt oss uppvigla
    niuppvigla

    Swedish Dialects of Finland