uppmana – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of uppmana

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveuppmana
Presentuppmanar
Pastuppmanade
Imperativeuppmana
Supineuppmanat

Translations

  • advise, to give advice to; to offer an opinion; to counsel; to warn
  • request, to ask somebody to do something
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    • Bilister uppmanas att köra försiktigt i halkan (Motorists are urged to drive carefully in the slippery conditions)
    • Han uppmanades att säga upp sig, men vägrade (He was asked to resign, but refused)

    Additional Information

    Etymology

    1. motsv. d. opmane, t. aufmahnen; jfr äv. t. ermahnen, uppmana, förmana; ssg av UPP o. MANA, v.1 References: 1
    2. upp + mana

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: uppmanande

    Indicative

    Present

    jaguppmanar
    duuppmanar
    han;honuppmanar
    viuppmana
    niuppmana
    deuppmana

    Perfect

    jaghar uppmanat
    duhar uppmanat
    han;honhar uppmanat
    viha uppmanat
    niha uppmanat
    deha uppmanat

    Past

    jaguppmanade
    duuppmanade
    han;honuppmanade
    viuppmanade
    niuppmanade
    deuppmanade

    Pluperfect

    jaghade uppmanat
    duhade uppmanat
    han;honhade uppmanat
    vihade uppmanat
    nihade uppmanat
    dehade uppmanat

    Future

    jagskulle uppmana
    duskulle uppmana
    han;honskulle uppmana
    viskola uppmana
    niskola uppmana
    deskola uppmana

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) uppmanat
    duskulle ha(va) uppmanat
    han;honskulle ha(va) uppmanat
    viskola ha(va) uppmanat
    niskola ha(va) uppmanat
    deskola ha(va) uppmanat

    Conjunctive

    Present

    jagmå uppmana
    dumå uppmana
    han;honmå uppmana
    vimå uppmana
    nimå uppmana
    demå uppmana

    Perfect

    jagmå ha(va) uppmanat
    dumå ha(va) uppmanat
    han;honmå ha(va) uppmanat
    vimå ha(va) uppmanat
    nimå ha(va) uppmanat
    demå ha(va) uppmanat

    Past

    jagskulle uppmana
    duskulle uppmana
    han;honskulle uppmana
    viskulle uppmana
    niskulle uppmana
    deskulle uppmana

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) uppmanat
    duskulle ha(va) uppmanat
    han;honskulle ha(va) uppmanat
    viskulle ha(va) uppmanat
    niskulle ha(va) uppmanat
    deskulle ha(va) uppmanat

    Conditional

    Present

    jagskulle uppmana
    duskulle uppmana
    han;honskulle uppmana
    viskulle uppmana
    niskulle uppmana
    deskulle uppmana

    Perfect

    jagskulle ha(va) uppmanat
    duskulle ha(va) uppmanat
    han;honskulle ha(va) uppmanat
    viskulle ha(va) uppmanat
    niskulle ha(va) uppmanat
    deskulle ha(va) uppmanat

    Imperative

    duuppmana
    viLåt oss uppmana
    niuppmana

    Swedish Dialects of Finland