In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | svinga |
| Present | svingar |
| Past | svingade |
| Imperative | svinga |
| Supine | svingat |
Verbs conjugated like 'svinga'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'svinga'
slinga,
spinga,
stinga,
svänga,
svina,
svinna,
swinga,
tvinga,
avånga,
aviga,
Translations
brandish, to move a weapon
swing, to rotate about an off-centre fixed point
swing, to move an object backward and forward
wield, to handle with skill and ease
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
svinga ett svärd/slagträ (swing a sword/bat)
Additional Information
Etymology
1. fsv. svinga (ipf. -ade), sv. dial. svinga (äv. med stark böjning); jfr (med stark o. svag böjning) d.
svinge, nor.
svinge, fsax.
swingan, mlt. swingen (med stark böjning), motsv. fht. swingan (t. schwingen), feng.
swingan, slå piska (eng. swing); besläktat med SCHVUNG, SVINKA, v., SVÅNG, adj., SVÄNGA, v.
1, möjl. ytterst imitativt (för ljud o. rörelse); ordet i sv. är delvis lån av mlt. (o. t.), delvis av inhemskt ursprung (se
Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)). — Jfr SVANG, sbst.1, SVING, sbst.1, 2, SWING, sbst.1, 2, SVINGEL, sbst.1—3, SVINGLIG, SVINGOM, SVÄNKA References: 1 2
2. Borrowed from Middle Low German swingen, from Proto-West Germanic *swingan. Cognate of German schwingen, English swing. Doublet of svänga and schvung. See: German, old spelling 'schwingen', English 'swing'.
Verbs referencing "svinga"
English swing.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.