Etymology
1. fsv. snappa (i bortsnappa m. fl.), sv. dial. snappa, snappa, stjäla; liksom dan. o. nor.
snappe sannol. av mlt. snappen, snappa (med munnen l. näbben), tala fort, hastigt fara iväg (lt. snappen, snappa (med munnen l. näbben), tala fort o. korthugget, (med fjäderkraft) fara l. sprätta tillbaka l. igen), motsv. mht. snappen, smacka, smälla, vackla, pladdra, utöva stråtröveri (t. schnappen, smacka, smälla, klicka (om gevär), snappa), o. mnl. o. nl. snappen, varav eng. snap (se SNAPSHOT); intensivbildn. till en urgermansk motsvarighet till antingen mht. snaben, göra snabb o. smällande rörelse, fnysa, hoppa, skynda (till roten i SNABEL), l. fvn. snapa, snappa, snylta (se SNAPRA). — Jfr SNAFSA, SNAPPA, sbst., SNAPPE, sbst.
2, SNAPPHANE, SNAPS References:
1
2. Borrowed from Middle Low German snappen (“speak rapidly”), which is probably related to snavel (“beak, snout”), from Old Saxon *snavel, from Proto-Germanic *snabulaz. Cognate of German schnappen, Dutch snappen. Compare origin of snopen. See: German, old spelling '
schnappen', Dutch '
snappen'.
Verbs referencing "snappa"
English
snap.