In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | slutta |
| Present | sluttar |
| Past | sluttade |
| Imperative | slutta |
| Supine | sluttat |
Verbs conjugated like 'slutta'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'slutta'
glutta,
skutta,
slåtta,
slotta,
sluta,
smutta,
snutta,
stutta,
avslutta,
blotta,
Translations
Sample Sentences
-
Marken började slutta (nedåt) (The ground began to slope downwards)
-
Tomten sluttar (ner) mot sjön (The plot slopes (down) towards the lake / slopes down to the lake)
-
sluttande terräng (sloping terrain)
-
Vägen sluttar uppåt (The road slopes upwards)
Additional Information
slutta luta nedåt
[x sluttar]
Engelsk översättning
slope, slant
Exempel
marken sluttade ner mot sjön---the ground fell away towards the lake
Etymology
1. , Rudbeck 1679
(sluttade),
2. Eneman 1712, av äldre
sluta 1664, pres.
3. sluter 1679, 1687 (jfr
slutter ännu 1886);
4. hos Spegel 1712 blott adj.
slutt, hos
5. Serenius 1741:
slutt o.
sluttande, jfr y.
6. fsv.
slut P. Månsson = no.
slūt; alltså
7. egentl. = no.
slūta, hänga ned, vara
8. nedböjd, ipf.
slutte, motsv. isl.
slúta, ipf.
9. -aða ds.; i sv. med
tt o. kort vokal efter
10. ipf.
*slutte av
*slūtte (jfr
hötta, skutta);
11. i avljudsförh. till isl.
slota, hänga ned,
12. vara overksam, no.: avtaga hastigt, sv.
13. dial.
slåta, vara lat, upphöra (om kyla,
14. regn), ty. dial.
schlossen, bliva slapp,
15. vilket snarast är stammens grundbetyd.
16. - Ty. har i betyd, 'slutta' i stället
sich
17. neigen (=
niga) o. eng. bl. a.
slope (i
18. avljudsförh. till germ.
*slūpan, glida; se
19. f. ö.
slup, slejf o.
slopa).
20. sv. dial. sluta (ipf. -ade), slutta (ipf. -ade), sv. dial. (Estl.) slutas (ipf. -ades); jfr ä. d. slude, hänga slappt, fvn. slúta, hänga ned (ipf. -aði), nor. dial. sluta, hänga ned, slutta (ipf. slutte l. slaut); i avljudsförh. till SLOTTA, v.
1; formen
slutta beror sannol. på anslutning till SLUTT, adj. (jfr
Lindqvist BjärkSäbOrtn. 1: 292 (1926)). — Jfr SLUTT, sbst.2—3, SLUTTA, sbst.2, -SLUTTEN References: 1 2
21. Related to dialectal slant (“slippery”), slenta, slanta (“to cause to slip and slide”), ultimately from the root of slinta (“to slip”).
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.