In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | släcka |
| Present | släcker |
| Past | släckte |
| Imperative | släck |
| Supine | släckt |
Verbs conjugated like 'släcka'
andtäppa,
anlöpa,
anmärka,
anröka,
ansöka,
avblåsa,
avfläka,
avhjälpa,
avhysa,
avklippa,
avkröka,
avlysa,
avläka,
avläsa,
avlöpa,
avlösa,
avmärka,
avmäta,
avresa,
avröka, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'släcka'
blacka,
flacka,
klacka,
lacka,
placka,
sacka,
sjacka,
släcka,
slackna,
slaka,
Translations
appease, to make quiet; to calm; to reduce to a state of peace; to still; to pacify
extinguish, to put out, as in fire; to end burning; to quench
extinguish, to destroy or abolish something
off, to switch off
quench, to satisfy thirst
switch, to change (something) to the specified state using a switch
Sample Sentences
-
Brandmännen släckte elden (The firefighters put out the fire)
-
Glöm inte att släcka ljusen (Don't forget to put out the candles)
-
släcka törsten med ett glas vatten (quench one's thirst with a glass of water)
-
Det blev mörkt när jag släckte lampan, så jag tände den igen (It got dark when I turned off the light, so I turned it back on)
Additional Information
släcka få att sluta brinna, få att slockna (bildligt "få att upphöra")
[A släcker x]
Engelsk översättning
put out, extinguish, turn (switch) off; quench, slake
Exempel
brandkåren släckte snabbt
elden---the fire brigade quickly put out the fire
släcka törsten---quench one's thirst
Sammansättningar/avledningar
släckning -en---extinction
Etymology
1. sv. dial. släcka; jfr nor. dial. slekkja; till SLAK, adj., o. besläktat med SLÄCKA, v.
2; ordet torde ha utvecklats till sin anv. i sjömansspråket under inverkan av eng. slack (se SLACKA, v.) fsv. släkkia, sv. dial. släcka, slöcka; jfr fd. sløkkæ, slykkæ, slækkia (d. slukke), nor. slukke, fvn. sløkkva (nor. dial. sløkkja, slekkja, nyisl.
slökkva); i avljudsförh. till SLOCKEN o. SLOCKNA. — Jfr SLÄCKA, v.
1 References:
1 2
2. From Old Swedish slækkia, from Old Norse sløkkva, from Proto-Germanic *slakwjaną.
3. False cognate, but possibly related, with English slake. See: Old Swedish '
slækkia', Proto-Germanic '
*slakwjaną', English '
slake'.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.