Etymology
1. fsv. sänkia, sv. dial. sänka, i sv. dial. (Finl.) äv.: sjunka; jfr fd. sænkæ (d. sænke), nor.
senke, fvn. søkkva, got.
sagqjan, fsax.
senkian, fht. o. t.
senken, feng.
sencan; kausativum till SJUNKA. — Jfr BESÄNKA, FÖRSÄNKA, SENKEL, SÄNKA, sbst.
1, 2, 4, SÄNKE, sbst.
1—3, SÄNKT, adj. fsv. sänkia (ipf.
-te), sticka, brodera; jfr fd. sænke, brodera, fvn. senktr, p. pf., besatt l. infattad (med ngt); möjl. etymologiskt identiskt med SÄNKA, v.
1 (jfr äv. feng. sinc, ngt dyrbart, ädelstenar o. d.). — Jfr SÄNKT, sbst. sv. dial sänka (med svag böjning), med sänkhammare göra fördjupning (i järn); avledn. av SÄNKE, sbst.
2 — Jfr SÄNKA, sbst.
4 References:
1 2 3
2. From Old Swedish sænkia, from Old Norse sænkva, (Old West Norse søkkva) from Proto-Germanic *sankwijaną. See: Old Swedish '
sænkia', Proto-Germanic '
*sankwijaną'.