Etymology
1. fsv. röva; jfr fd. røuæ, röva (d. røve), nor. dial. røyva, riva av, isl. reyfa, genomborra, riva, plundra, raufa, genomborra, bryta hål på, bryta upp ngt för att kunna undersöka det l. för att bereda sig tillträde, got. biraubōn, beröva, fsax. rōƀōn, röva (mlt. rōven, lt. roven, rowen, roben), ffris. rāvia, birēva, beröva, fht. roubōn, röva (t. rauben), feng. rēafian, röva (eng. reave); till stammen i fsv.
riuva, sönderbryta, sönderriva, isl. rjúfa, bryta hål på, feng. rēofan, bryta, riva, till den ieur. rot som föreligger i lat. rumpere, bryta, besläktad med den under RAGG, sbst.
1, nämnda roten; bet. ’plundra’ o. d. i de nordiska språken kan möjl. bero på lån från mlt.; i sv. (o. dan.) kan hela ordet möjl. vara en ombildning av (det från mlt. lånade) ROVA, v., gm anslutning till (de sannol. från mlt. lånade) RÖVARE o. RÖVERI. — Jfr ROFFA, v.
1, ROV, sbst.
1, RÖV m. fl. References:
1
2. From Old Swedish röva, from Old Norse reyfa, from Proto-Germanic *raubijaną, with influence from Middle Low German rôven. Equivalent to rov + -a. See: Proto-Germanic '
*raubijaną'.
Verbs referencing "röva"
English
reave, Finnish with old forms
ryövätä.