In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | orka |
| Present | orkar |
| Past | orkade |
| Imperative | orka |
| Supine | orkat |
Verbs conjugated like 'orka'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'orka'
forka,
korka,
ocka,
oka,
orda,
orma,
orna,
oroa,
sorka,
torka,
Translations
Sample Sentences
-
Han var en styv karl, som orkade med mer än de flesta av hans storlek.
-
Sedan blev han goodtemplare, vilket betyder detsamma som att supa så mycket man orkar, i hemlighet förstås.
-
för resten skall jag tala om för Engström att spriten har räddat mig flera gånger, och ju mer man orkar supa, ju bättre är det.
-
Men han orkade inte ensam dra upp konstapeln, som blivit åtskilligt tyngre än eljest av kallsupar, utan måste själv ropa på hjälp.
-
— Han sätter diarré på tjyvarna, så de inte orkar gå, och sen är det bara att hämta sina grejor, och de törs inte annat än lämna ut dem, för Gajen är de rädda för.
-
icke jaga men äta tills han icke orkade mer.
Additional Information
orka ha krafter (till), kunna, förmå
[A orkar (att) + INF; A orkar med x/att+INF]
Engelsk översättning
be able to, have the energy to
Exempel
jag orkar inte bära väskan längre---I cannot
carry the bag any longer
jag orkar inte med att jobba övertid---I'm not up to overtime
Etymology
1. fsv. orka, motsv. fd. orkæ (d. orke), isl. orka; av ett germ. wurkōn, parallellbildning till YRKA, i avljudsförh. till VÄRK, gärning, arbete o. d. — Jfr ORK, ORKA, sbst. References:
1
2. From Old Swedish orka, from Old Norse orka, from Proto-Germanic *wurkijaną (English work), from Proto-Indo-European *wṛǵ-·. See: Proto-Germanic '
*wurkijaną'.
Verbs referencing "orka"
Norwegian, nynorsk
orka.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.