knorla – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of knorla

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveknorla
Presentknorlar
Pastknorlade
Imperativeknorla
Supineknorlat
This verb is either archaic or dialectal. The verb conjugation chart shows how the verb is conjugated following the conjugation rules of today's Swedish; the verb forms shown below may never have existed as such.

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

Additional Information

Etymology

1. bildat till KNORRA, v.1, l. liksom detta av ljudhärmande urspr.
2. avledn. av KNORRA, v.2; jfr BHesselman i SoS 1904, s. 101 ff. References: 1 2

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: knorlande

Indicative

Present

jagknorlar
duknorlar
han;honknorlar
viknorla
niknorla
deknorla

Perfect

jaghar knorlat
duhar knorlat
han;honhar knorlat
viha knorlat
niha knorlat
deha knorlat

Past

jagknorlade
duknorlade
han;honknorlade
viknorlade
niknorlade
deknorlade

Pluperfect

jaghade knorlat
duhade knorlat
han;honhade knorlat
vihade knorlat
nihade knorlat
dehade knorlat

Future

jagskulle knorla
duskulle knorla
han;honskulle knorla
viskola knorla
niskola knorla
deskola knorla

Future Perfect

jagskulle ha(va) knorlat
duskulle ha(va) knorlat
han;honskulle ha(va) knorlat
viskola ha(va) knorlat
niskola ha(va) knorlat
deskola ha(va) knorlat

Conjunctive

Present

jagmå knorla
dumå knorla
han;honmå knorla
vimå knorla
nimå knorla
demå knorla

Perfect

jagmå ha(va) knorlat
dumå ha(va) knorlat
han;honmå ha(va) knorlat
vimå ha(va) knorlat
nimå ha(va) knorlat
demå ha(va) knorlat

Past

jagskulle knorla
duskulle knorla
han;honskulle knorla
viskulle knorla
niskulle knorla
deskulle knorla

Pluperfect

jagskulle ha(va) knorlat
duskulle ha(va) knorlat
han;honskulle ha(va) knorlat
viskulle ha(va) knorlat
niskulle ha(va) knorlat
deskulle ha(va) knorlat

Conditional

Present

jagskulle knorla
duskulle knorla
han;honskulle knorla
viskulle knorla
niskulle knorla
deskulle knorla

Perfect

jagskulle ha(va) knorlat
duskulle ha(va) knorlat
han;honskulle ha(va) knorlat
viskulle ha(va) knorlat
niskulle ha(va) knorlat
deskulle ha(va) knorlat

Imperative

duknorla
viLåt oss knorla
niknorla

Swedish Dialects of Finland

Examples in Swedish Dialects in Finland

knorla (v.I)
knoll (Pedersöre-Purmo ÖB, Korsnäs ÖB, Närpes ÖB, Houtskär ÅB, Korpo ÅB), knå:l (Petalax ÖB, Pörtom ÖB), knåll(a) (Eckerö ÅL), knolla (Vårdö ÅL, Kökar ÅL, Brändö ÅL), knolʼlʼa (Kumlinge ÅL), knårl(a) (Sibbo NL)
; (Replot ÖB) , (Petalax ÖB) , (Petalax ÖB, Pörtom ÖB) .
Examples
  • ska du knoll hå:rä? (:låta permanenta dig) (Brändö ÅL)
  • knoll inʼtt bort kḷe:drän (Brändö ÅL)
  • hⱸ dⱸ hɷndkrⱸ:tsi knolla mattɷ ihɷ:p ti ⱸin myⱹttɷ (Pedersöre-Purmo ÖB)
  • kom sɷ:ḷän po nä:vrän so knolʼlʼa dⱸ (Kumlinge ÅL)
  • dåm la:g nⱸ:värbi:tana i vattnⱸ å så knålla dåm ihɷ:p (Eckerö ÅL)
  • mäitmartjin knolla ihɷ:p sⱸ to ja sku sⱸt an op krɷ:tjin (Närpes ÖB)
  • vɷḍḍ ä (:repet) alʼtför hå:ṭ ṣo börja ä knolʼlʼa (Kumlinge ÅL)
  • spinnknuror (talade man om då man spann) o hⱸ knolla ihɷ:p, vɷṭṭ för hɷåḷ snɷdd i gɷå:nⱸ (Närpes ÖB)