Etymology
1. = fsv., no. (-u-), av germ.
2. *
duppōn, växlande med germ. *
duppian
3. = lty.
düppen (varav da.
dyppe), ags.
4. dyppan (eng.
dip), till ie. *
dhubn-,
5. *
dhubhn- el. *
dhupn- (jfr
djup,
döpa,
6. duva 2) el. också med intensivisk
7. förlängning av rotens slutkonsonant, jfr
8. ags.
dyppettan, bildat med intensiv- el.
9. iterativsuffixet -
atjan.
Doppa: ags.
10. dyppan =
bocka: ty.
bücken.
11. fsv. duppa, doppa, motsv. nor. dial. duppa, doppa; jfr sv. dial. (Skåne) dippa, döppa, d.
dyppe, feng.
dyppan, eng. dip, äfvensom holl. doppen, doppa, meng. doppen, eng. dop, sjunka ned, dyka, niga, doppa, samt fht. tupfan, t.
tupfen, lätt vidröra, punktera. Sannol. besläktade härmed äro dels DJUP, DÖPA, dels DUFVA, v.) References:
1
12. From Middle Low German düppen, from Old Saxon dopian, from Proto-West Germanic *daupijan, from Proto-Germanic *daupijaną, to dip (in a liquid), to immerse. See there for further descendants. Doublet of dop, döpa, and djup. See: Proto-Germanic '
*daupijaną'.