In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | bråka |
| Present | bråkar |
| Past | bråkade |
| Imperative | bråka |
| Supine | bråkat |
Verbs conjugated like 'bråka'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'bråka'
baka,
blaka,
bråka,
bräka,
brakla,
brakna,
braska,
broka,
bruka,
kraka,
Translations
row, intransitive: to argue noisily
rumble, to fight, brawl
scutch, to strip off as the cuticle from the fibre|
tangle, to enter into an argument, conflict, dispute, or fight
Additional Information
bråka ställa till bråk; slåss
[A bråkar (med x)]
Engelsk översättning
make a noise, kick up a fuss, cause trouble; fight
Exempel
det är väl inget att bråka om!---surely that's not worth
squabbling over!
Etymology
1. jfr d. brage, bråka (lin), nor. braaka, bråka, larma, mnt. brāken, bråka (lin), plöja, bullra; sannol. en afljudsform (med ieur. ē; jfr lat. frēgi, pf. ind. af frangere, bräcka) till BRAKA; jfr BRÄCKA, v.
1; de nordiska orden äro möjl. lånade från mnt. References:
1
2. From Middle Low German brake, probably from or related to Proto-West Germanic *brekan. Compare Middle Dutch braak.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.