Infinitive
branden; to branden; brande
Participles
| Present | brandynge; brandende |
| Past | brant; ybrant |
Indicative
Present
| 1st sing. | brande |
| 2nd sing. | brandest |
| 3rd sing. | brandeth |
| 1st plur. | branden; brande; brandeth |
| 2nd plur. | branden; brande; brandeth |
| 3rd plur. | branden; brande; brandeth |
Past
| 1st sing. | brante |
| 2nd sing. | brantest |
| 3rd sing. | brante |
| 1st plur. | branten; brante |
| 2nd plur. | branten; brante |
| 3rd plur. | branten; brante |
Subjunctive
Present
| 1st sing. | brande |
| 2nd sing. | brande |
| 3rd sing. | brande |
Past
| 1st sing. | brante |
| 2nd sing. | brante |
| 3rd sing. | brante |
Imperative
| Singular | brande |
| Plural | brandeth; brande |
Etymology
From brand + -en (infinitival suffix).
Sample Sentences
Cognates
-