Etymology
1. ä. n sv. ofta
vyrd(h)a, fsv.
2. vördha, vyrdha (ipf.
vörde, vyrdhe), även:
3. værdha, av ä. fsv.
virþa, värdera, bry
4. sig om, ha försyn för = no.
vyrda (vyra,
5. vøre m. m.), värdera, bry sig om,
6. isl.,-fno.
vyrða, virða, ä. da.
virde = ags.
7. gewyrðan, mhty.
wirden, av germ.
8. *werþian; jämte
*werþōn i got.
waírþôn,
9. värdera, fsax.
giwerthôn, skatta, ags.
10. weorðian, även: prisa; avledn. av adj.
värd.
11. Etymol. =
våla 1. Med avs. på
12. ljudutvecklingen
-ir- >
-yr- >
-ör- jfr
Börje
13. av
Birger samt under
vört.
14. Övergången från böjningen
vörde till
vördade
15. är densamma som i t. ex.
flöda, gärda,
16. härda, möda, skynda, skända, sv.
17. dial.
sälla, sålla (fsv.
-adhe, men isl.
18. -da). —
Vördig, förr (ännu åtm. vid
19. slutet av 1600-t.) till präster av lägre
20. rang, medan vid samma tid domprostar,
21. prostar, kyrkoherdar o. gymnasielektorer
22. buro epitetet
ärevördig (Ers ärevördighet)
23. o. biskopen
högvördig. Under 1700-t.
24. höjdes dessa titlar, så att under senare
25. hälften lägre prästmän kallades
26. välärevördig, kyrkoherdar o. prästvigda
27. lektorer
högärevördig (ännu Göteb. Aftonbl.
28. 14. 2. 1911) o. domprostar
högvördig. I
29. muntligt tilltal förkortades
30. (hög)ärevördig vanl. till
värdig, så att det rätt o.
31. slätt blev
vördig prosten av
vördige pr.
32. med på grund av obetonig bortfallet
e
33. (såsom i
gunsti junker, nådi herrn osv.).
34. Under senare delen av medeltiden nöjde
35. man sig däremot med 'vördig'
36. (vyrdogher) t. o. m. i fråga om ärkebiskopen,
37. dock även superi., t. ex. 'werdhoghiste
38. fadher ok herre ärchebiskop jacob'.
39. Ordet är ej avlett av vb.
vörda utan av
40. ett sbst. motsvar. fsv.
virþa = isl.
-virða,
41. ä. da.
virde, av germ.
*werd-iōn, el. av
42. den zn-bildning, germ.
*werð-īn, som
43. ligger till grund för ml ty.
werde, fhty.
44. wirdî, vartill bl. a. fhty.
wirdig (ty.
45. würdig).
46. From Old Swedish virþa, from Old Norse virða, from Proto-Germanic *wirþijaną. See: Old Swedish '
virþa', Proto-Germanic '
*wirþijaną'.