In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | vägra |
| Present | vägrar |
| Past | vägrade |
| Imperative | vägra |
| Supine | vägrat |
Verbs conjugated like 'vägra'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'vägra'
fägra,
hägra,
lägra,
vädra,
väga,
äga,
ägna,
ångra,
ära,
bägla,
Translations
refuse, ''(transitive)'' decline (request, demand)
refuse, ''(intransitive)'' decline a request or demand
Sample Sentences
-
Och pojkarna, som jag hade med mig, var rospiggar allihop, bussigt folk, vägrar inte i vändningen.
-
Detta hade Knud icke beräknat, men efter eskimåisk taktkänsla var det fullkomligt riktigt, och han kunde icke vägra.
Additional Information
Etymology
fsv. veghra; jfr fd. vejre, vejgre (d. vægre), nor.
vegre; av mlt. weigeren, motsv. fht. weigarōn (mht., t.
weigern), avledn. av (ett ord motsv.) fht. weigar, dumdristig, motsv. mnl. weiger, motsträvig, halsstarrig, bildning till den stam som äv. föreligger i VÄGA, v.
3, alltså eg.: som kämpar (emot). — Jfr OVÄGERLIG References:
1
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.