In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | töva |
| Present | tövar |
| Past | tövade |
| Imperative | töva |
| Supine | tövat |
Verbs conjugated like 'töva'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'töva'
lova,
sova,
toka,
tona,
torva,
töva,
ärva,
bäva,
boa,
boga,
Translations
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
Additional Information
Etymology
1. mycket vanligt i Bib. 1541, fsv.
2. töva (ipf.
-adhe; ej i ä. fsv.) = fda., da.
3. tøve, förr o. i da. dial. även: hindra;
4. väl från mlty.
tôven, vänta, dröja, hindra
5. = holl.
toeven, fris.
toevje m. m., av
6. germ.
*tōƀian, med avledn. fsv.
töfra,
7. förhala, uppehålla, no.
tøvra, vänta, töva,
8. samt no.
tøla, töva (om av
*tøvla);
9. avljudsformer till isl.
tefja (ipf.
tafða),
10. uppehålla, hindra, möjl. avlägset besl.
11. med stammen i
tåp. — Av helt annat
12. ursprung är sydsv., sv. dial.
tövla, streta,
13. knoga osv.; se
tova. —
Oförtövat, adv.,
14. i ä. nsv. även
-ad P. Svart Kr.,
-a 1600-t.,
15. y. fsv.
oförtövat o. 1500 = da.
16. ufortøvet, ombildat (i anslutning till
töva) av
17. y. fsv.
ofortoget m. m. o. 1500, av mlty.
18. unvortoget, till
vortogen, uppskjuta,
19. fördröja, jfr
vortog = ty.
verzug, uppskov,
20. vbalsbstr. till ty.
verziehen osv.,
21. uppskjuta, draga ut på (se
tåg 2,
töja). I
22. fsv. dessutom
ofortöfrat o. 1500 = ä.
23. da.
ufortövret, ufortögret, från mlty.
24. unvortogert till
togern = ty.
zögern.
25. Dessutom adj.
ofortövad, Spegel 1675,
26. Kellgren osv.
27. fsv. töva; jfr fd. tøffue, tøwæ (d. tøve), mnl. toeven (nl. toeven), fris. toevje; sannol. av mlt. toven, vänta, dröja, hindra; trol. av ljudsymboliskt ursprung (jfr
Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)). — Jfr BETÖVA, FÖRTÖVA References: 1
28. Same as Old Swedish töva, from Middle Low German toven (“wait, delay, obstruct”), from Proto-Germanic *tabjan-, from Proto-Indo-European *dobʰ-éie-, see also Sanskrit दिप्सति (dipsati, “to deceive”).
29. Cognate with Norwegian, Danish and Old Danish tøve. It seems Old Swedish made a difference between töva and tövra, the latter derived from Middle Low German togern and German zögern.
Verbs referencing "töva"
Faroese tøva, Dutch toeven, Low Saxon töven.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.