In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | sväva |
| Present | svävar |
| Past | svävade |
| Imperative | sväva |
| Supine | svävat |
Verbs conjugated like 'sväva'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'sväva'
kväva,
snäva,
stäva,
svära,
väva,
aväta,
bäva,
gräva,
häva,
inväva,
Translations
float, to drift gently through the air
hover, to float in the air
Sample Sentences
-
Han fick lunginflammation och svävade några veckor mellan liv och död.
Additional Information
Etymology
1. jfr d. svæve, mlt. swēven, mnl. swēven, (nl. zwewen), motsv. fht. swebēn (t. schweben); i avljudsförh. till SVIVA o. möjl. rotbesläktat med SVEPA, v.
1 fsv. svæfia, hejda, hämma, sv. dial. sväva, bromsa med årorna (vid rodd), ro baklänges, motsv. fvn. svefia, hejda, stilla, nyisl. svefja, söva, hypnotisera, fht. int-swebben, söva, döda, feng.
swebban, dets.; kausativum till SOVA; se
LMoberg i SagSed 1982, s. 156 ff References: 1 2
2. From Old Swedish svæva‚ likely borrowed from Middle Low German swēven, from Old Saxon *swivian, from Proto-Germanic *swibāną. Doublet of sviva. See: Proto-Germanic '*swibāną'.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.