surna – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of surna

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivesurna
Presentsurnar
Pastsurnade
Imperativesurna
Supinesurnat

Translations

  • turn, to go bad
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    • surnad mjölk (milk that has gone sour)
    • Journalistens fräcka frågor fick honom att surna till (The journalist's rude questions ticked him off)
    • Äktenskapet hade surnat (The marriage had soured)

    Additional Information

    Etymology

    fsv. surna, motsv. ä. d., d. surne, nor. surne, fvn. súrna (nyisl. súrna), t. sauern; avledn. av SUR, adj. References: 1

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: surnande

    Indicative

    Present

    jagsurnar
    dusurnar
    han;honsurnar
    visurna
    nisurna
    desurna

    Perfect

    jaghar surnat
    duhar surnat
    han;honhar surnat
    viha surnat
    niha surnat
    deha surnat

    Past

    jagsurnade
    dusurnade
    han;honsurnade
    visurnade
    nisurnade
    desurnade

    Pluperfect

    jaghade surnat
    duhade surnat
    han;honhade surnat
    vihade surnat
    nihade surnat
    dehade surnat

    Future

    jagskulle surna
    duskulle surna
    han;honskulle surna
    viskola surna
    niskola surna
    deskola surna

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) surnat
    duskulle ha(va) surnat
    han;honskulle ha(va) surnat
    viskola ha(va) surnat
    niskola ha(va) surnat
    deskola ha(va) surnat

    Conjunctive

    Present

    jagmå surna
    dumå surna
    han;honmå surna
    vimå surna
    nimå surna
    demå surna

    Perfect

    jagmå ha(va) surnat
    dumå ha(va) surnat
    han;honmå ha(va) surnat
    vimå ha(va) surnat
    nimå ha(va) surnat
    demå ha(va) surnat

    Past

    jagskulle surna
    duskulle surna
    han;honskulle surna
    viskulle surna
    niskulle surna
    deskulle surna

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) surnat
    duskulle ha(va) surnat
    han;honskulle ha(va) surnat
    viskulle ha(va) surnat
    niskulle ha(va) surnat
    deskulle ha(va) surnat

    Conditional

    Present

    jagskulle surna
    duskulle surna
    han;honskulle surna
    viskulle surna
    niskulle surna
    deskulle surna

    Perfect

    jagskulle ha(va) surnat
    duskulle ha(va) surnat
    han;honskulle ha(va) surnat
    viskulle ha(va) surnat
    niskulle ha(va) surnat
    deskulle ha(va) surnat

    Imperative

    dusurna
    viLåt oss surna
    nisurna

    Swedish Dialects of Finland