In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | spränga |
| Present | spränger |
| Past | sprängde |
| Imperative | spräng |
| Supine | sprängt |
Verbs conjugated like 'spränga'
anbeträffa,
anfylla,
angälla,
anhänga,
anmäla,
anringa,
anskälla,
anspränga,
anstränga,
anställa,
ansvälla,
antränga,
antvinga,
avbeställa,
avbringa,
avbygga,
avböja,
avdöma,
avflänga,
avfylla, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'spränga'
prånga,
spånga,
spränga,
springa,
brånga,
förånga,
pranga,
prångla,
skånga,
skrånda,
Additional Information
Etymology
1. fsv. sprängia; jfr fd. sprenge (d. sprænge), fvn. sprengja, nor. dial. sprenga, mlt. sprengen, mnl. sprengen, fht. sprengen (t. sprengen), feng.
sprengan (ä. eng. sprenge); kausativum till SPRINGA, v. — Jfr SPRÄNG, sbst.
2, SPRÄNGA, v.
2, SPRÄNGLING, SPRÄNKLA
2. etymologiskt identiskt med SPRÄNGA, v.
1 (i bet.
I 5), med anslutning till SPRÅNGA, v.
2 References:
1 2
3. From Old Swedish sprængia, from Old Norse sprengja, from Proto-Germanic *sprangijaną, causative of Proto-Germanic *springaną. Doublet of springa. See: Proto-Germanic '
*sprangijaną', Proto-Germanic '
*springaną'.
Verbs referencing "spränga"
Alemannic German
sprengge.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.