Etymology
1. fsv. reþa, sv. dial. re(d)a, re, raja m. m., motsv. fd. rethæ (d. rede), fnor. reiða, sätta i stånd o. d., isl. reiða, utbetala, leverera o. d., got.
raidjan, utdela, bestämma, mlt. rēden, reiden, göra färdig, bereda, utbetala m. m. (lt. re(e)den), mnl. reden, göra i ordning m. m. (holl. reeden), mht. reiten, göra i ordning, bereda m. m.; av urgerm. raiðian, avledn. av det adj. som föreligger i mlt. rēde, reide, isl. reiðr (se REDA, adj.). — Jfr BEREDA, v., RAJA, v.
1, REDA, sbst.
1 o. v.
2, REE, interj. sv. dial. rea, re (ipf. reade l. redde), sidoform till RIA, v.
2 (se närmare
Hedström SydsmålFolkm. 1: 84, 124 (1932)); ordet har sannol. ofta anslutits till (o. uppfattats ss. samma ord som) REDA, v.1, efter vilket ord det sannol. antagit böjning efter andra konjugationen
2. efter isl. reiða, svänga, lyfta, föra på hästryggen, motsv. nor. dial. reida, svänga, lyfta, föra på hästryggen, fgutn. raiþa, föra på hästryggen; av urgerm. raiðian, kausativ till RIDA; jfr de sannol. med isl. reiða etymologiskt identiska fht. reiten, köra, mht. reiten, låta rida, om häst: bära, t. dial. reiten, gunga References: 1 2 3
3. From Old Swedish rēþa, from Old Norse reiða.
Verbs referencing "reda"
Elfdalian rieða.