Etymology
1. , fsv.
kviþa (ipf. kvidde), vara
2. orolig, kvida = isl.
kviða, vara sorgsen
3. el. bekymrad för, ä. da.
kvide, klaga,
4. fsax.
quithian, jämra sig, ägs.
cwiðan
5. (st. vb), klaga, rotbesl. med got.
qainôn,
6. gråta, sörja, ägs.
cwánian, klaga, isl.
7. kveina, klaga, jämra sig, isl.
kveinka, no.
8. o. nordsv. dial.
kvinka; ofta
9. sammanställt med sanskr.
gáyati, sjunger, litau.
10. gëdóti, sjunga, osv.; andra sannol. el.
11. möjl. hithörande ord se v. d.
12. Osten-Säcken IF 24: 239 f. Om, såsom
13. stundom antagits, grek.
odino, känner
14. (häftig) smärta o. d., också är besl., synes
15. mycket osäkert. - I nsv. med analogisk
16. stark böjning, liksom t. ex.
stred för
17. äldre
stridde; se likn. ex. under
hinna
18. 2. - Jfr
kvillra.
19. fsv. qviþa, v. (ipf. kvidde), motsv. d. kvide, isl. kvíða, feng. cwīðan, fsax. quīðean, besläktat med isl. kveina, klaga (se KVINKA). Ordets starka böjning beror på analogi References:
1
20. From Old Swedish qvīþa. Cognate with Norwegian Nynorsk kvide (“sorrow, pain, anguish”), kvi, Icelandic kvíða (“to be anxious”). See: Norwegian, nynorsk '
kvide', Icelandic '
kvíða'.
Verbs referencing "kvida"
Danish
kvie.