kollra – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of kollra

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivekollra
Presentkollrar
Pastkollrade
Imperativekollra
Supinekollrat

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

  • Det är rent av synd, att fruntimmer ska få kollra bort såna personer!

Additional Information

Etymology

1. av t. kollern, till koller (se KOLLER, sbst.1) sv. dial. (Uppl., Södermanl.) kollrä, sorla, rossla (i strupen på en döende), småprata; jfr d. kulre o. t. kollern, båda om kalkons läte o. om kurrande i magen; ordet, som har ljudhärmande karaktär, synes på svensk botten hava uppkommit gm konsonantomkastning ur KORLA, men beror sannol. delvis på inflytande från t.; jfr BHesselman i SoS 1904, s. 100 ff.
2. avledn. av KOLLER, sbst.2 References: 1 2 3
3. Borrowed from German kollern, from Koller. See: German, old spelling 'kollern'.

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: kollrande

Indicative

Present

jagkollrar
dukollrar
han;honkollrar
vikollra
nikollra
dekollra

Perfect

jaghar kollrat
duhar kollrat
han;honhar kollrat
viha kollrat
niha kollrat
deha kollrat

Past

jagkollrade
dukollrade
han;honkollrade
vikollrade
nikollrade
dekollrade

Pluperfect

jaghade kollrat
duhade kollrat
han;honhade kollrat
vihade kollrat
nihade kollrat
dehade kollrat

Future

jagskulle kollra
duskulle kollra
han;honskulle kollra
viskola kollra
niskola kollra
deskola kollra

Future Perfect

jagskulle ha(va) kollrat
duskulle ha(va) kollrat
han;honskulle ha(va) kollrat
viskola ha(va) kollrat
niskola ha(va) kollrat
deskola ha(va) kollrat

Conjunctive

Present

jagmå kollra
dumå kollra
han;honmå kollra
vimå kollra
nimå kollra
demå kollra

Perfect

jagmå ha(va) kollrat
dumå ha(va) kollrat
han;honmå ha(va) kollrat
vimå ha(va) kollrat
nimå ha(va) kollrat
demå ha(va) kollrat

Past

jagskulle kollra
duskulle kollra
han;honskulle kollra
viskulle kollra
niskulle kollra
deskulle kollra

Pluperfect

jagskulle ha(va) kollrat
duskulle ha(va) kollrat
han;honskulle ha(va) kollrat
viskulle ha(va) kollrat
niskulle ha(va) kollrat
deskulle ha(va) kollrat

Conditional

Present

jagskulle kollra
duskulle kollra
han;honskulle kollra
viskulle kollra
niskulle kollra
deskulle kollra

Perfect

jagskulle ha(va) kollrat
duskulle ha(va) kollrat
han;honskulle ha(va) kollrat
viskulle ha(va) kollrat
niskulle ha(va) kollrat
deskulle ha(va) kollrat

Imperative

dukollra
viLåt oss kollra
nikollra

Swedish Dialects of Finland

Examples in Swedish Dialects in Finland

kollra (v.I)
koldⱸr (Pedersöre-Purmo ÖB, Petalax ÖB, Pörtom ÖB), kållär (Nykarleby ÖB), koldär (Vörå ÖB, Replot ÖB, Närpes ÖB, Korpo ÅB, Nagu ÅB, Tenala NL, Lappträsk NL)
.
Examples
  • koldⱸr int borṭṭ ga:ṇi! (Pedersöre-Purmo ÖB)
  • dom koldrar o talar myky tɷ:kot i dø:ssy:rslon (Tenala NL)
  • hon kåldrar å fö:r åkring rallår å rållår (Petalax ÖB)
  • ja koldrar bara o få:r int någan rⱸido mⱸ tⱸtta arbⱸitⱸ (Lappträsk NL)
  • dɷ koldrar opå: tɷ som dɷ int skɷ va rⱸin vⱸsk (:klok) (Vörå ÖB)
  • he je no:v na lu:där såm a kåldra bårt an å ta:r gåbbin å:v de (Närpes ÖB)
  • ɷn koldra ra:kt yu:r (Korpo ÅB)