In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | knäcka |
| Present | knäcker |
| Past | knäckte |
| Imperative | knäck |
| Supine | knäckt |
Verbs conjugated like 'knäcka'
andtäppa,
anlöpa,
anmärka,
anröka,
ansöka,
avblåsa,
avfläka,
avhjälpa,
avhysa,
avklippa,
avkröka,
avlysa,
avläka,
avläsa,
avlöpa,
avlösa,
avmärka,
avmäta,
avresa,
avröka, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'knäcka'
kacka,
klacka,
knäcka,
knaka,
knarka,
knicka,
knocka,
knycka,
kracka,
kvacka,
Translations
crack, to solve a difficult problem
crack, to overcome a security system or a component
Sample Sentences
-
Osarkraks tro på kavdlunakerna hade fått ytterligare en knäck.
Additional Information
knäcka bryta (hårt material) genom slag e.dyl. (bildligt även "besegra, bryta ner")
[x/A knäcker y/b]
Engelsk översättning
crack, snap
Exempel
trädet knäcktes av stormen---the tree was split
by the storm
spriten knäckte mig---drink broke me
en knäckt människa---a broken man
Stående uttryck
knäcka ("öppna och dricka ur") en flaska vin---crack ("open and drink up") a bottle of wine
en
hård nöt att knäcka ("en svår uppgift att lösa")---a hard nut to crack ("a difficult problem to solve")
Svenskt uppslagsord
knäcker knäckte knäckt knäck! knäcka verb
arbeta extra (vardagligt)
Engelsk
översättning
moonlight
Etymology
1. sv. dial. knäcka, i intr. bet. med stark böjning o. i tr. bet. med svag böjning, motsv. d. knække, intr. o. tr., i intr. bet. i ä. dan. o. dan. dial. äv. med stark böjning, nor. dial. knekka, intr., med stark böjning, knekkja, tr., med svag böjning. Urspr. föreligga två olika ord: ett intr. v. med stark böjning, av samma rot som KNAKA, o. ett därav avledt tr. v. (kausativum) med svag böjning. — Jfr KNÄCKA, v.
2
2. avledn. av KNÄCK, sbst.
4 References:
1 2
3. Related to knaka, and both are of imitative origin.
4. Merged with obsolete strong verb knäcka (with past tense knack), which was used in intransitive sense, while the weak conjugation was originally only used for transitive sense. These two forms in Swedish and Danish has same infinitive (see Danish knække), in difference to Norwegian Nynorsk knekkja and knekka, while not used in insular Scandinavian languages at all. Compare also German knacken of the same origin. See: Danish '
knække', Norwegian, nynorsk '
knekkja', German, old spelling '
knacken'.
Verbs referencing "knäcka"
Danish
knække.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.