klaga – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of klaga

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveklaga
Presentklagar
Pastklagade
Imperativeklaga
Supineklagat

Translations

  • bitch, complain (about something) spitefully
  • complain, to express feelings of pain, dissatisfaction, or resentment
  • kvetch, whine or complain, often needlessly and incessantly
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    • 1959 1958 1958 SVÄNG VÄNSTER -Hur går det ? -Bra. Du ? -Kan inte klaga. -Jag kan relatera. (Merrily We Roll Along)

    Additional Information

    Etymology

    1. fsv. klagha; jfr d. klage; av mnt. klagen, motsv. fht. klagōn, t. klagen; besläktat med sanskr. gárhati, klagar. — Jfr KLANKA, KLINGA, v. References: 1
    2. From Old Swedish klagha, borrowed from Middle Low German klagen, from Old Saxon klagon, from Proto-West Germanic *klagōn (“to lament, complain”).

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: klagande

    Indicative

    Present

    jagklagar
    duklagar
    han;honklagar
    viklaga
    niklaga
    deklaga

    Perfect

    jaghar klagat
    duhar klagat
    han;honhar klagat
    viha klagat
    niha klagat
    deha klagat

    Past

    jagklagade
    duklagade
    han;honklagade
    viklagade
    niklagade
    deklagade

    Pluperfect

    jaghade klagat
    duhade klagat
    han;honhade klagat
    vihade klagat
    nihade klagat
    dehade klagat

    Future

    jagskulle klaga
    duskulle klaga
    han;honskulle klaga
    viskola klaga
    niskola klaga
    deskola klaga

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) klagat
    duskulle ha(va) klagat
    han;honskulle ha(va) klagat
    viskola ha(va) klagat
    niskola ha(va) klagat
    deskola ha(va) klagat

    Conjunctive

    Present

    jagmå klaga
    dumå klaga
    han;honmå klaga
    vimå klaga
    nimå klaga
    demå klaga

    Perfect

    jagmå ha(va) klagat
    dumå ha(va) klagat
    han;honmå ha(va) klagat
    vimå ha(va) klagat
    nimå ha(va) klagat
    demå ha(va) klagat

    Past

    jagskulle klaga
    duskulle klaga
    han;honskulle klaga
    viskulle klaga
    niskulle klaga
    deskulle klaga

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) klagat
    duskulle ha(va) klagat
    han;honskulle ha(va) klagat
    viskulle ha(va) klagat
    niskulle ha(va) klagat
    deskulle ha(va) klagat

    Conditional

    Present

    jagskulle klaga
    duskulle klaga
    han;honskulle klaga
    viskulle klaga
    niskulle klaga
    deskulle klaga

    Perfect

    jagskulle ha(va) klagat
    duskulle ha(va) klagat
    han;honskulle ha(va) klagat
    viskulle ha(va) klagat
    niskulle ha(va) klagat
    deskulle ha(va) klagat

    Imperative

    duklaga
    viLåt oss klaga
    niklaga

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    klaga (v.I)
    kḷaga (Karleby ÖB, Nedervetil ÖB, Esse ÖB, Pedersöre ÖB, Purmo ÖB, Nykarleby ÖB, Munsala ÖB, Nagu ÅB), klaga (Terjärv ÖB), kḷa:g (Solf ÖB, Malax ÖB, Pörtom ÖB, Korsnäs ÖB, Närpes ÖB, Lappfjärd ÖB, Sideby ÖB, Vittisbofjärd SK), kḷagar (Kvevlax ÖB, Björköby ÖB), kḷa:ga (Geta ÅL, Vårdö ÅL, Kökar ÅL, Kumlinge ÅL, Brändö ÅL), kḷagⱺ (Houtskär ÅB), kḷag(a) (Korpo ÅB, Pargas ÅB, Finby ÅB), kḷa:g(a) (Hitis ÅB), klag(a) (Dragsfjärd ÅB, Bromarv NL, Tenala NL, Ekenäs NL, Snappertuna NL, Karis NL, Kyrkslätt NL, Esbo NL, Helsinge NL, Sibbo NL, Borgå NL, Liljendal NL), klag (Strömfors NL, Pyttis NL), kla:g (Strömfors NL)
    .
    Examples
    • he finns mang frisk å fä:ḷo såm kḷagar meir än åss (Nykarleby ÖB)
    • hⱸ vⱸla va:ḷ som groɷ:wa tollar so ɷn kḷa:ga ⱸ jie:g itt na bra: ti spinn (Närpes ÖB)
    • dåm måst no inga ha klaga någa, tåm ga:mbla (Strömfors NL)
    • hanʼ kḷa:gar nɷ:g på: ä at inʼ ska most arbⱸta ba:ra ⱸnnsamminʼ (Kumlinge ÅL)
    • hɷn pi:nas o kḷa:gar sⱸ li:k nɷå:r ⱸ jie: (:jämt o. ständigt) (Närpes ÖB)
    • fⱸit va an o han kḷa:ga sⱸ at an ha: järtfⱸil (Sideby ÖB)
    • å tå börja prästin klagå se än-n va så ry:slit hongrår (Houtskär ÅB)
    • om ni kḷagar är i hövɷ (Esse ÖB)
    • ti slu:t so kḷaga dⱸm fø biskoppin o prⱸstin fikk tilltaḷ (Munsala ÖB)
    • di kḷa:ga di fiⱸ så då:ḷit jiⱸt (:så dålig mat) (Korsnäs ÖB)
    • di va å kḷa:ga fö an (Korsnäs ÖB)
    • it kann ja kḷa:g op an (Lappfjärd ÖB)
    • (hon) kḷa:gar sⱸ ⱸn ⱸ: för dy:rt (Hitis ÅB)
    • ga inn kḷa:g ot mamm! (Björköby ÖB)
    • va du o klaga o:t mamma nu o:tär (Borgå NL)
    • ga: hⱸim o klaga nu so fo:r du smärobrⱸ: (:smörgås; tls.) (Borgå NL)
    • E:dvin, han ä lä:rares golltipå (:gullgosse) för et an kḷagar på a:der (Nedervetil ÖB)