In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | klänga |
| Present | klänger |
| Past | klängde |
| Imperative | kläng |
| Supine | klängt |
Verbs conjugated like 'klänga'
anbeträffa,
anfylla,
angälla,
anhänga,
anmäla,
anringa,
anskälla,
anspränga,
anstränga,
anställa,
ansvälla,
antränga,
antvinga,
avbeställa,
avbringa,
avbygga,
avböja,
avdöma,
avflänga,
avfylla, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'klänga'
klaga,
klanda,
klänga,
klanka,
klanta,
klinga,
klunga,
langa,
slanga,
åklaga,
Translations
creep, to grow across a surface rather than upwards
clamber, to climb with difficulty or haphazardly
climb, of plants: to grow upwards by clinging to something
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
Additional Information
Etymology
1. jfr nor. klænge, klänga sig fast vid, nor. dial. klengja, klänga sig fast vid, klättra, isl. klengjask, tränga sig inpå (ngn); av germ. klangian, eg. kausativ till feng.
clingan, dra ihop sig, krympa ihop, motsv. eng. cling, klänga sig fast (jfr
P. Persson i NordSt. 54 f. (1904)) o. rotbesläktat med KLÄMMA, v. — Jfr KLUNGA, sbst., KLÄNGE
2. jfr d. klænge; av t. klengen, klenken (motsv. mht. klengen, klenken); kausativum till klingen (se KLINGA, v.) o. alltså med urspr. bet.: få (ngt) att klinga (syftande på det gm torkningsförfarandet framkallade knastrande l. klingande ljudet; jfr t. ausklängeln, ausklingeln i samma bet. som klengen) References: 1 2
3. Inherited from Old Swedish klēngia, from Old Norse klengja, from Proto-Germanic *klangijaną. Doublet of klunga. See: Proto-Germanic '*klangijaną'.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.