kantra – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of kantra

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitivekantra
Presentkantrar
Pastkantrade
Imperativekantra
Supinekantrat

Translations

  • faint, to sink
  • founder, to sink
  • reside, to sink
  • sag, to sink
  • sink, to sink
  • Synonyms & Antonyms

    Sample Sentences

    • Skeppet kantrade i den hårda vinden (The ship foundered in the hard wind)

    Additional Information

    Etymology

    1. jfr d. kantre; av nt. kantern l. holl. kanteren, till nt. kante resp. holl. kant (se KANT, sbst.); jfr d. kæntre, nt. o. t. kentern, holl. kenteren, ävensom eng. cant, v., ställa på kant References: 1 2
    2. Attested since 1765; from Low German kantern with the same meaning; related to kant, "edge". See: Low Saxon 'kantern'.

    Cognates

    -

    Swedish AD ~1900

    Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

    Gerund: kantrande

    Indicative

    Present

    jagkantrar
    dukantrar
    han;honkantrar
    vikantra
    nikantra
    dekantra

    Perfect

    jaghar kantrat
    duhar kantrat
    han;honhar kantrat
    viha kantrat
    niha kantrat
    deha kantrat

    Past

    jagkantrade
    dukantrade
    han;honkantrade
    vikantrade
    nikantrade
    dekantrade

    Pluperfect

    jaghade kantrat
    duhade kantrat
    han;honhade kantrat
    vihade kantrat
    nihade kantrat
    dehade kantrat

    Future

    jagskulle kantra
    duskulle kantra
    han;honskulle kantra
    viskola kantra
    niskola kantra
    deskola kantra

    Future Perfect

    jagskulle ha(va) kantrat
    duskulle ha(va) kantrat
    han;honskulle ha(va) kantrat
    viskola ha(va) kantrat
    niskola ha(va) kantrat
    deskola ha(va) kantrat

    Conjunctive

    Present

    jagmå kantra
    dumå kantra
    han;honmå kantra
    vimå kantra
    nimå kantra
    demå kantra

    Perfect

    jagmå ha(va) kantrat
    dumå ha(va) kantrat
    han;honmå ha(va) kantrat
    vimå ha(va) kantrat
    nimå ha(va) kantrat
    demå ha(va) kantrat

    Past

    jagskulle kantra
    duskulle kantra
    han;honskulle kantra
    viskulle kantra
    niskulle kantra
    deskulle kantra

    Pluperfect

    jagskulle ha(va) kantrat
    duskulle ha(va) kantrat
    han;honskulle ha(va) kantrat
    viskulle ha(va) kantrat
    niskulle ha(va) kantrat
    deskulle ha(va) kantrat

    Conditional

    Present

    jagskulle kantra
    duskulle kantra
    han;honskulle kantra
    viskulle kantra
    niskulle kantra
    deskulle kantra

    Perfect

    jagskulle ha(va) kantrat
    duskulle ha(va) kantrat
    han;honskulle ha(va) kantrat
    viskulle ha(va) kantrat
    niskulle ha(va) kantrat
    deskulle ha(va) kantrat

    Imperative

    dukantra
    viLåt oss kantra
    nikantra

    Swedish Dialects of Finland

    Examples in Swedish Dialects in Finland

    kantra (v.I)
    kantär (Björköby ÖB, Korsnäs ÖB, Närpes ÖB, Lappfjärd ÖB), kantrar (Kökar ÅL, Finby ÅB), kanttra (Kumlinge ÅL, Tenala NL), kanʼtʼär (Houtskär ÅB), kantra (Pargas ÅB, Ekenäs NL, Snappertuna NL, Kyrkslätt NL, Liljendal NL)
    .
    Examples
    • nɷ skɷ korgin (med barnet) kanttra (Tenala NL)
    • när fa:ṭi:jän kanttrar ṣo bḷi:r inʼ bḷott o ba:rär (Kumlinge ÅL)
    • to ie:n (säl) loå: komm in anin ie:n ti:t o toɷ: i: sⱸ so kantra bⱸtan (Korsnäs ÖB)
    • vindin kantrar åmm (Petalax ÖB)
    • so foɷṭ ⱸ kantra omm ti nörrⱸ (:norr) so va ⱸ fä:ḍit (Björköby ÖB)