In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | föra |
| Present | för |
| Past | förde |
| Imperative | för |
| Supine | fört |
Verbs conjugated like 'föra'
ajourföra,
anföra,
avföra,
avföras,
avhöra,
avsnöra,
avstyra,
avstöra,
begära,
beröra,
bestyra,
bevära,
blåköra,
bokföra,
bortföra,
bönhöra,
diarieföra,
efterhöra,
fjärrstyra,
framföra, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'föra'
böra,
fara,
fåra,
fira,
föda,
föla,
föna,
förta,
fösa,
fyra,
Translations
carry, to stock or supply
conduct, lead or guide
conduct, to serve as a medium for conveying
land, to bring to land
minute, to write the minutes of
take, to grab and move to oneself
wage, to conduct or carry out
Synonyms & Antonyms
Additional Information
Etymology
1. = fsv. = isl.
fǿra, da.
føre,
2. fsax.
fôrian, fhty.
fuorran (ty.
führen),
3. ej i got., ags.
féran intrans.: färdas;
4. kausativum till
fara, jfr sanskr.
pāráyati.
5. — Ett annat sådant är
färja 2.
6. fsv. föra, motsv. d. føre, isl. færa, fsax. fōrian, holl.
voeren, fht. fuoren, t. führen (jfr äv. feng. fēran, färdas); av urgerm. fōrian, kausativum till FARA, v.
2 I sv. har ordet i fråga om bet.-utvecklingen rönt stark påvärkan av t. führen References:
1
7. From Old Swedish fø̄ra, from Old Norse fœra, from Proto-Germanic *fōrijaną. Cognate with Icelandic færa, German führen. See: Old Swedish '
føra', Proto-Germanic '
*fōrijaną', Icelandic '
færa', German, old spelling '
führen'.
Verbs referencing "föra"
Danish
føre, English
fure, Finnish with old forms
föraa.
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.