elda – Swedish verb conjugation

Swedish verb forms of elda

Modern Swedish

In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.

All Forms

Infinitiveelda
Presenteldar
Pasteldade
Imperativeelda
Supineeldat

Translations

Synonyms & Antonyms

Sample Sentences

  • Vi eldar i öppna spisen (We have a fire going in the fireplace)
  • Vi eldar björk i öppna spisen (We burn birchwood in the fireplace)
  • Vi eldar olja (We burn oil)

Additional Information

Etymology

1. fsv. elda, motsv. d. ilde, nor. dial. elda, isl. elda; avledn. av ELD References: 1
2. From Old Swedish elda or eld (“fire”) + -a. See: Old Swedish 'elda'.

Cognates

-

Swedish AD ~1900

Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.

Gerund: eldande

Indicative

Present

jageldar
dueldar
han;honeldar
vielda
nielda
deelda

Perfect

jaghar eldat
duhar eldat
han;honhar eldat
viha eldat
niha eldat
deha eldat

Past

jageldade
dueldade
han;honeldade
vieldade
nieldade
deeldade

Pluperfect

jaghade eldat
duhade eldat
han;honhade eldat
vihade eldat
nihade eldat
dehade eldat

Future

jagskulle elda
duskulle elda
han;honskulle elda
viskola elda
niskola elda
deskola elda

Future Perfect

jagskulle ha(va) eldat
duskulle ha(va) eldat
han;honskulle ha(va) eldat
viskola ha(va) eldat
niskola ha(va) eldat
deskola ha(va) eldat

Conjunctive

Present

jagmå elda
dumå elda
han;honmå elda
vimå elda
nimå elda
demå elda

Perfect

jagmå ha(va) eldat
dumå ha(va) eldat
han;honmå ha(va) eldat
vimå ha(va) eldat
nimå ha(va) eldat
demå ha(va) eldat

Past

jagskulle elda
duskulle elda
han;honskulle elda
viskulle elda
niskulle elda
deskulle elda

Pluperfect

jagskulle ha(va) eldat
duskulle ha(va) eldat
han;honskulle ha(va) eldat
viskulle ha(va) eldat
niskulle ha(va) eldat
deskulle ha(va) eldat

Conditional

Present

jagskulle elda
duskulle elda
han;honskulle elda
viskulle elda
niskulle elda
deskulle elda

Perfect

jagskulle ha(va) eldat
duskulle ha(va) eldat
han;honskulle ha(va) eldat
viskulle ha(va) eldat
niskulle ha(va) eldat
deskulle ha(va) eldat

Imperative

duelda
viLåt oss elda
nielda

Swedish Dialects of Finland

Examples in Swedish Dialects in Finland

elda (v.I)
ⱸld (Terjärv ÖB, Kronoby ÖB, Esse ÖB, Pedersöre-Purmo ÖB, Jeppo ÖB, Munsala ÖB, Oravais ÖB, Lappfjärd ÖB, Sideby ÖB), e:ld (Björköby ÖB, Replot ÖB, Korsholm ÖB, Pörtom ÖB, Närpes ÖB, Lappfjärd ÖB, Sastmola SK, Vittisbofjärd SK, Houtskär ÅB, Lappträsk NL), ⱸ:ld (Korsholm ÖB, Bergö ÖB, Sideby ÖB), ield (Korsholm ÖB, Lappfjärd ÖB), ie:ld (Malax ÖB, Petalax ÖB, Pörtom ÖB, Korsnäs ÖB, Närpes ÖB), iⱸld (Korsnäs ÖB), ⱸld(a) (Geta ÅL, Finström ÅL, Jomala ÅL, Sund ÅL, Lemland ÅL, Föglö ÅL, Sottunga ÅL, Brändö ÅL, Karis NL, Kyrkslätt NL), e:ld(a) (Vårdö ÅL, Föglö ÅL, Kumlinge ÅL, Bromarv NL, Tenala NL, Pojo NL, Snappertuna NL, Karis NL, Ingå NL, Kyrkslätt NL, Esbo NL, Helsinge NL, Sibbo NL, Borgå NL), ⱸ:ld(a) (Kökar ÅL, Brändö ÅL), äild (Korpo ÅB), eild (Nagu ÅB, Pyttis NL), ⱸild(a) (Pargas ÅB, Kimito ÅB, Hitis ÅB, Finby ÅB, Bromarv NL, Tenala NL, Borgå NL, Pernå NL, Liljendal NL), eild(a) (Sibbo NL), ⱸild (Lappträsk NL, Strömfors NL)
.
Examples
  • dⱸ e:ldar om hⱸstskɷ:na (Vårdö ÅL)
  • fa:n be:t på ste:nana så att de e:lda bara (Kyrkslätt NL)
  • när sjön eldar (:lyser vit av skum) bli:r de stårm (Esbo NL)
  • kɷ:ṇⱸld kunn ⱸlda mörka kvⱸllar i östrⱸ (Sottunga ÅL)
  • ⱸ va ry:sⱹⱸt sⱺ ⱸ e:lda ⱸ natt (Houtskär ÅB)
  • in e:ldandes rö:d mösso (Replot ÖB)
  • ⱸ va riktⱸt e:ldandä rött ⱸ häila bakkanʼ (Houtskär ÅB)
  • dɷ e:ldandi sa:tan (Helsinge NL)
  • ti haft in stɷ:rin gry:tɷ tär o to ⱸlda di ɷndi hänn (Terjärv ÖB)
  • ja ha hɷddji bastɷvⱸdin nö so ⱸ jⱸ bara ti e:ld (Korsholm ÖB)
  • hⱸ ga:r bra: ti ie:ld mⱸ tvⱸttan (:huggspånor o.d.) (Närpes ÖB)
  • ⱺ va tⱸr pⱺ bärgkḷinʼtʼinʼ ⱺ e:lda to (Houtskär ÅB)
  • första mai o jɷhannⱸ skɷ dⱸ e:ldas (Karis NL)
  • man kan börj e:ld djinarst (Lappträsk NL)
  • po kvällana när vi ⱸlda bra:sa (Finström ÅL)
  • he ska nov e:ldas å:p sjenn åm vattgry:ton ska konn va:ḷ varm (Närpes ÖB)
  • ʃu:ti:n (:vid sjutiden) skɷ bastɷn vara fä:di ⱸlda (Jeppo ÖB)
  • sⱺ e:lda inʼ ɷ:ninʼ (Houtskär ÅB)
  • toå:-n jikk u:t för ti ie:ld ri:an (Hitis ÅB)
  • vi most nɷ: sna:rt bär ⱸild baston (Borgå NL)
  • nɷ: skɷ vi kɷna ⱸld in bastɷ (Terjärv ÖB)
  • dom kunna ⱸlda ⱸn två: tri: u:ṇar (:ugnar) (Finström ÅL)
  • tri: u:nar ⱸildar man (Lappträsk NL)
  • vi ⱸlda ɷpp framstygɷ (Terjärv ÖB)
  • to ⱸlda ja ɷpp in stⱸin (:värmde upp en jordfast sten med eld, för nattläger i skogen) (Esse ÖB)
  • han elda alt me:r åpp sej (Kyrkslätt NL)
  • hⱸ ⱸldar ɷpp om snø:n smⱸlta frå:n ɷndra si:dɷ (Esse ÖB)
  • tom e:lda u:t ottrar te:r förr (Houtskär ÅB)
  • tⱸss få:nⱸn ⱸilda ɷpp hⱸla rysigå:ni (:ryssjegarnet) mⱸ tⱸ färgandi (Strömfors NL)
  • nɷ fi vi ⱸld ihä:ḷ na orra tä på laŋŋfri:dasmornⱸ nɷ: (Esse ÖB)
  • an ad bysson ladda, flinton va ⱸilda (Pyttis NL)