In modern Swedish, verbs are not conjugated in person or number; the same verb form is used for all persons in singular and plural.
All Forms
| Infinitive | åska |
| Present | åskar |
| Past | åskade |
| Imperative | åska |
| Supine | åskat |
Verbs conjugated like 'åska'
abalienera,
abandonnera,
abbreviera,
abdikera,
abila,
ablaktera,
abonnera,
abortera,
abradera,
absentera,
absolvera,
absorbera,
abstrahera,
accedera,
accelerera,
accentera,
accentuera,
acceptera,
accisera,
acklimatisera, etc. (List truncated at 20 verbs)
Verbs similar to 'åska'
asa,
åska,
äska,
aspa,
baska,
daska,
gaska,
haska,
kaska,
laska,
Translations
thunder, to make a noise like thunder
Synonyms & Antonyms
Sample Sentences
-
Jag träffar skeppar Söderbom på vägen utanför mitt wigwam och säger för att säga något:— Det var en jäkla åska, som gick över här nyss.
-
Men det här var ju ingen åska.
-
Då skulle Engström ha hört en åska för— ge mej si— ja— tie år sen!
-
Det var åska , Engström!
Additional Information
Etymology
1. From Early Modern Swedish variants: āska, åscka, åskja, oschia, åsikia, åsekia, åsäckia, åsökia, åsökja, asökia (compare dialectal åseka), from Old Swedish āsikkia (nominative), āsækyu (oblique). Compound of ås (“Æsir (singular), Norse god”) + ökja (“carting”), the latter, an older unstandardised variant of äcka (“carting”), initially a Proto-Norse verbal noun to åka (“to go, going”). No cognate is attested in Old West Norse, but a potential form would be *áseykja, consisting of ás (“Æsir (singular), Norse god”) + eykja (“carting”).
2. The word may have started as a noa-name. It refers to the Norse god Thor driving around in his chariot above the clouds and killing giants with his hammer Mjölnir, which according to myth produced the sound of thunder as he hit them.
Cognates
-
Until the beginning of the 20th century, Swedish verbs had distinct forms for singular and plural. The forms below
show the verb conjugated in all moods, tenses, numbers, and persons.