Infinitive: mörken
Supine: mörkenað
Indicative
Present
| ig | mörkener |
| du | mörkener |
| an;ą̊;eð | mörkener |
| wįð | mörkenum |
| ið | mörkenið |
| dier | mörken |
Past
| ig | mörkeneð |
| du | mörkeneð |
| an;ą̊;eð | mörkeneð |
| wįð | mörkeneðum |
| ið | mörkeneðið |
| dier | mörkeneð |
Imperative
| Sg.2 | mörkene |
| Pl.1 | mörkenum |
| Pl.2 | mörkenið |
Etymology
Verbs conjugated like mörken
urinira,
syöpel,
snųoka,
sykkel,
serwir,
snyfsa,
snykta,
snypta,
snugga,
snuvel,
snurra,
snikka,
saur’n,
snarka,
snakka,
saunka,
sauvel,
samyöv,
sambel,
sakken, etc. (List truncated at 20 verbs)