Swedish: stryka

Swedish verb 'stryka' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: stryka
Supine: strukit
Gerund: strykande

Indicative

Present

jag stryker
du  stryker
han stryker
vi  stryker
ni  stryker
de  stryker

Perfect

jag har strukit
du  har strukit
han har strukit
vi  har strukit
ni  har strukit
de  har strukit

Past

jag strök
du  strök
han strök
vi  strök
ni  strök
de  strök

Pluperfect

jag hade strukit
du  hade strukit
han hade strukit
vi  hade strukit
ni  hade strukit
de  hade strukit

Future

jag skall stryka
du  skall stryka
han skall stryka
vi  skall stryka
ni  skall stryka
de  skall stryka

Future perfect

jag skall ha strukit
du  skall ha strukit
han skall ha strukit
vi  skall ha strukit
ni  skall ha strukit
de  skall ha strukit

Conjunctive

Present

jag må stryka
du  må stryka
han må stryka
vi  må stryka
ni  må stryka
de  må stryka

Present

jag må ha strukit
du  må ha strukit
han må ha strukit
vi  må ha strukit
ni  må ha strukit
de  må ha strukit

Past

jag skulle stryka
du  skulle stryka
han skulle stryka
vi  skulle stryka
ni  skulle stryka
de  skulle stryka

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle stryka
du  skulle stryka
han skulle stryka
vi  skulle stryka
ni  skulle stryka
de  skulle stryka

Perfect

jag skulle ha strukit
du  skulle ha strukit
han skulle ha strukit
vi  skulle ha strukit
ni  skulle ha strukit
de  skulle ha strukit

Imperative


du  stryk

vi  Låt oss stryka
ni  stryk

Etymology

Translations

Swedish verb "stryka"

Cross out

To delete

To move one's hand or an object over the surface of

To pass an iron over clothing

5 translations found.

stryka

STRYKA stry³ka², v. -er, strök strø⁴k (ströko strø³ω²), strukit strω³kit², struken strω³ken²; förr äv. strykte, strykt, strykt. – pr. sg. l. sg./pl. pass. -es SkeppsgR 1543 (: struckes öffuer) osv.: -s Brev CAEHRENSVÄRD 1: 42 (1781: stryks öfver) osv. – ipf. -te RP 7: 433 (1639), SkissÖkn. ORRE 204 (1922). – ipf. sg. strock OxBr. 5: 375 (1625: uthstrock); struk Måne DRYSELIUS 30 (1694: struk ut); ströck SkeppsgR 1545 (: ströcks), UUKonsP 20: 136 (1691: ströck .. af sig); strögkes, pass. SkeppsgR 1547; strök SalOrdspr. 7: 13 (öv. 1536) osv. – ipf. pl. strucku SkeppsgR 1543; struke G1 SVART 81 (1561: struke .. till sigh), VDR 1665, s. 149 (: vppstruke); struko 3SthmTh. 12: 79 (1620: struko tillsamman), Brev RYDBERG 2: 12 (1858); ströke UUKonsP 7: 165 (1665: ströke tillsammans), CVASTRANDBERG 3: 102 (1868: nederströke); ströko SvForns. 2: 98, Hist. WERWING 2: 82 (1690: ströko omkring), ÖSTERGREN (1948). – sup. strijkt CansAcAboP 1: 240 (1647: strijkt sigh opå); stroket 3Post. LPETRI 32 a (1555); strucket G1R 29: 375 (1560: struckett .. igenom), VDAkt. 1699, nr 151 (: afstrucket); struket Hes. 13: 12 (Bib. 1541), Hertha BREMER 163 (1856: struket under); strukit 3Mos. 14: 43 (Bib. 1541: bestrukit) osv.; stryckt RP7: 311 (1638); strykit SvLitTidn. 1821, sp. 328, Vasabl. 9/10 1979, s. 1 (: strykits på). – p. pf. stroken VarRerV 45 (1538), LReg. 35 (1602); strucken PrivSvStäd. 3: 287 (1575), RÅLAMB 13: 110 (1690); struckin SkeppsgR 1544, s. 22 a (: struckit öfwer, n.), SthmStadsord. 1: 91 (1642); struke, n. sg. ConsEcel- AboP 406 (1660); struken Jes. 48: 19 (Bib. 1541: vthstruket, n.) osv.; strukin 3Mos. 14: 48 (Bib. 1541: bestrukit, n.), WESTE (1807); stryckt UUKonsP 10: 60 (1673); stryken SvSpr. SCHILLER 112 (1855); strykt RegHorol. 20 (1745: bestrykt), Buck FjärrL OLZON 172 (1937: strykta, pl.); stråken Weise 18 (1697: påstråkne, pl.)) vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.), -ER (sed. o.); jfr STRYK sbst.¹, ( strick-i ssgr 1556 (: Strick Jern)– 1691 (: Strick-Winkeln, sg. best.). strijck- 1675 (: landstrijckare). strijk- 1610–1691 (: Strijk-Winkelen, sg. best.). strik- 1593 (: landstrikere)– 1673 (: Strikmått). strych- 1594 (:landzstrychende, vbalsbst.)– 1648 (: strycha öfuer). stryck- (-ÿ-) 1526 (: hwdhstryckning)– 1929 (: Strycklod). stryk- (-yy-, -ÿ(ÿ)-) 1525 osv. -a 1525 osv. -ia 1574 (: vpsfrykia)– 1688 (: Strykiejern))
[fsv. stryka; jfr fd. strykæ, stryge (d. stryge), nor. stryke, fvn. strjúka (nor. dial. strjuka); till den utvidgning av roten i STARRA, som äv. föreligger i fslav. stru'zati, skava, lett. strugains, randig, gr. στϱεύγομαι, förlorar krafterna; jfr äv. mlt., mnl. strīhen, flit. strīhhan osv. (se STREICHGARN, STREJK), till en annan utvidgning av roten i STARRA; jfr äv. fvn. strìkja, strìkva. avledn. av strjúka (se ovan): formerna med -i(j)- åtm. delvis av mlt. strīken; ordet är i många bet. oversättningslån av l. i varje fall (starkt) påverkat av mlt. strīken l. nl. strijken l. (i sht) t. streichen. Jfr STRUKA, -STRYK, STRYKA, sbst., -STRYVA, STRÄK, sbst.², STRÅKA, sbst.²]
Översikt av betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB