Swedish: springa

Swedish verb 'springa' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: springa
Supine: sprungit
Gerund: springande

Indicative

Present

jag springer
du  springer
han springer
vi  springer
ni  springer
de  springer

Perfect

jag har sprungit
du  har sprungit
han har sprungit
vi  har sprungit
ni  har sprungit
de  har sprungit

Past

jag sprang
du  sprang
han sprang
vi  sprang
ni  sprang
de  sprang

Pluperfect

jag hade sprungit
du  hade sprungit
han hade sprungit
vi  hade sprungit
ni  hade sprungit
de  hade sprungit

Future

jag skall springa
du  skall springa
han skall springa
vi  skall springa
ni  skall springa
de  skall springa

Future perfect

jag skall ha sprungit
du  skall ha sprungit
han skall ha sprungit
vi  skall ha sprungit
ni  skall ha sprungit
de  skall ha sprungit

Conjunctive

Present

jag må springa
du  må springa
han må springa
vi  må springa
ni  må springa
de  må springa

Present

jag må ha sprungit
du  må ha sprungit
han må ha sprungit
vi  må ha sprungit
ni  må ha sprungit
de  må ha sprungit

Past

jag skulle springa
du  skulle springa
han skulle springa
vi  skulle springa
ni  skulle springa
de  skulle springa

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle springa
du  skulle springa
han skulle springa
vi  skulle springa
ni  skulle springa
de  skulle springa

Perfect

jag skulle ha sprungit
du  skulle ha sprungit
han skulle ha sprungit
vi  skulle ha sprungit
ni  skulle ha sprungit
de  skulle ha sprungit

Imperative


du  spring

vi  Låt oss springa
ni  spring

Etymology

Translations

Swedish verb "springa"

To jump

To jump from one location to another

To move quickly on two feet

  • English: run.

4 translations found.

springa

SPRINGA spriŋ³a², v. -er spriŋ⁴er, sprang spraŋ⁴, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) språng sproŋ⁴ (sprungo spruŋ³ω²), sprungit spruŋ³it², sprungen spruŋ³en², förr äv. ipf. -de. ( pr. sg. pass. springes Ridsk. EHRENGRANAT 11. 1: 46 (1836: uppspringes) osv.; springs IllSvOrdb. (1955) osv. – ipf. ind. sg. spran MFinlÖ 429 (1730). sprang ( -gh) Apg 19: 16 (NT 1526) osv. sprank (-ck) VadstäTb. 21 6 (1596), WESTDAHL BlekLärovH 71 (cit. fr. c. 1700). springde HH 24: 56 (1704). språng (-o-, -nngh) Apg. 3: 8 (NT 1526), SvFolklek. TILLHAGEN (o. DENCKER) 1: 170 1949; i barnramsa från Gbg). språnk UpplDomb. 5: 148 (1598). – ipf. ind. pl. sprongie TbLödöse 111 (1589). sprungo ( -e) Apg. 14: 14 (NT 1526) osv. språngo 2Saml. 8: 178 (i handl. fr. c. 1620), Wivallius SCHÜCK 1: 131 (i handl. fr. c. 1632). – sup. sprungit (-edh, -et) G1R 10: 276 (535). osv. språngit (-et) UUKonSP 13: 97 (1678). – p. pf. sprungen (-in) G1R 4: 74 (1527: vthsprwnget, n.) osv. sprången Visb. 2: 16 ( c. 1600: vpsprång
[n]
e, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, anträffat bl. i vbalsbst. till verb med d. o. ss. senare ssgsled, LIND 1749; under abspringung: afspringelse), DENS. (under aufsprung: upspringelse)), -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se d. o.), -ERSKA (se avledn.); jfr SPRING, sbst.¹ (spring- (-gh-) 1526 osv. spryng- 1652-1672. -a (-e) 1526 osv. -ia 1603–1687)
[fsv. springa, sprynga, (ipf. sprang, sprank, sprak, sprongh, språng), sv. dial. springa; motsv. fd. springæ (d. springe), fvn. o. nor. dial. springa, fsax. springan (mlt. springen), mnl. springhen (nl. springen), ffris. springa, fht. springan (mht. o. t. springen), feng. springan (eng. spring); till en nasalerad form av roten i gr. σπέϱχω, sätter i snabb rörel- se, tränger på, driver åstad, sannol. eg. utvidgning av roten i SPJÄRNA. – Jfr SPRING, sbst.², SPRINGA, sbst., SPRINGAR, SPRINGARE, SPRINGEL, SPRINGFÄLT, SPRINGTA, SPRINKEN samt SPRICKA, v., SPRUNG, SPRÅNG, sbst.¹, SPRÄNGA, v.¹, SPRÄNKLA]

More information and the source for the information: SAOB