Swedish, all forms: springa

Swedish, all forms verb 'springa' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: springa
Supine: sprungit
Gerund: springande

Indicative

Present

jagspringer
duspringer
han;honspringer
vispringer
nispringer
despringer

Perfect

jaghar sprungit
duhar sprungit
han;honhar sprungit
vihar sprungit
nihar sprungit
dehar sprungit

Past

jagsprang
dusprang
han;honsprang
visprang
nisprang
desprang

Pluperfect

jaghade sprungit
duhade sprungit
han;honhade sprungit
vihade sprungit
nihade sprungit
dehade sprungit

Future

jagskall springa
duskall springa
han;honskall springa
viskall springa
niskall springa
deskall springa

Future perfect

jagskall ha sprungit
duskall ha sprungit
han;honskall ha sprungit
viskall ha sprungit
niskall ha sprungit
deskall ha sprungit

Conjunctive

Present

jagmå springa
dumå springa
han;honmå springa
vimå springa
nimå springa
demå springa

Present

jagmå ha sprungit
dumå ha sprungit
han;honmå ha sprungit
vimå ha sprungit
nimå ha sprungit
demå ha sprungit

Past

jagskulle springa
duskulle springa
han;honskulle springa
viskulle springa
niskulle springa
deskulle springa

Pluperfect

jagskulle ha sprungit
duskulle ha sprungit
han;honskulle ha sprungit
viskulle ha sprungit
niskulle ha sprungit
deskulle ha sprungit

Conditional

Present

jagskulle springa
duskulle springa
han;honskulle springa
viskulle springa
niskulle springa
deskulle springa

Perfect

jagskulle ha sprungit
duskulle ha sprungit
han;honskulle ha sprungit
viskulle ha sprungit
niskulle ha sprungit
deskulle ha sprungit

Imperative

duspring
viLåt oss springa
nispring

Translations

Swedish verb "springa"

To jump

To jump from one location to another

To move quickly on two feet

  • English: run.

4 translations found.

Etymology

Additional Information

springa

SPRINGA spriŋ³a², v. -er spriŋ⁴er, sprang spraŋ⁴, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) språng sproŋ⁴ (sprungo spruŋ³ω²), sprungit spruŋ³it², sprungen spruŋ³en², förr äv. ipf. -de. ( pr. sg. pass. springes Ridsk. EHRENGRANAT 11. 1: 46 (1836: uppspringes) osv.; springs IllSvOrdb. (1955) osv. – ipf. ind. sg. spran MFinlÖ 429 (1730). sprang ( -gh) Apg 19: 16 (NT 1526) osv. sprank (-ck) VadstäTb. 21 6 (1596), WESTDAHL BlekLärovH 71 (cit. fr. c. 1700). springde HH 24: 56 (1704). språng (-o-, -nngh) Apg. 3: 8 (NT 1526), SvFolklek. TILLHAGEN (o. DENCKER) 1: 170 1949; i barnramsa från Gbg). språnk UpplDomb. 5: 148 (1598). – ipf. ind. pl. sprongie TbLödöse 111 (1589). sprungo ( -e) Apg. 14: 14 (NT 1526) osv. språngo 2Saml. 8: 178 (i handl. fr. c. 1620), Wivallius SCHÜCK 1: 131 (i handl. fr. c. 1632). – sup. sprungit (-edh, -et) G1R 10: 276 (535). osv. språngit (-et) UUKonSP 13: 97 (1678). – p. pf. sprungen (-in) G1R 4: 74 (1527: vthsprwnget, n.) osv. sprången Visb. 2: 16 ( c. 1600: vpsprång
[n]
e, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, anträffat bl. i vbalsbst. till verb med d. o. ss. senare ssgsled, LIND 1749; under abspringung: afspringelse), DENS. (under aufsprung: upspringelse)), -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se d. o.), -ERSKA (se avledn.); jfr SPRING, sbst.¹ (spring- (-gh-) 1526 osv. spryng- 1652-1672. -a (-e) 1526 osv. -ia 1603–1687)
[fsv. springa, sprynga, (ipf. sprang, sprank, sprak, sprongh, språng), sv. dial. springa; motsv. fd. springæ (d. springe), fvn. o. nor. dial. springa, fsax. springan (mlt. springen), mnl. springhen (nl. springen), ffris. springa, fht. springan (mht. o. t. springen), feng. springan (eng. spring); till en nasalerad form av roten i gr. σπέϱχω, sätter i snabb rörel- se, tränger på, driver åstad, sannol. eg. utvidgning av roten i SPJÄRNA. – Jfr SPRING, sbst.², SPRINGA, sbst., SPRINGAR, SPRINGARE, SPRINGEL, SPRINGFÄLT, SPRINGTA, SPRINKEN samt SPRICKA, v., SPRUNG, SPRÅNG, sbst.¹, SPRÄNGA, v.¹, SPRÄNKLA]

More information and the source for the information: SAOB