Swedish: sova

Swedish verb 'sova' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: sova
Supine: sovit
Gerund: sovande

Indicative

Present

jag sover
du  sover
han sover
vi  sover
ni  sover
de  sover

Perfect

jag har sovit
du  har sovit
han har sovit
vi  har sovit
ni  har sovit
de  har sovit

Past

jag sov
du  sov
han sov
vi  sov
ni  sov
de  sov

Pluperfect

jag hade sovit
du  hade sovit
han hade sovit
vi  hade sovit
ni  hade sovit
de  hade sovit

Future

jag skall sova
du  skall sova
han skall sova
vi  skall sova
ni  skall sova
de  skall sova

Future perfect

jag skall ha sovit
du  skall ha sovit
han skall ha sovit
vi  skall ha sovit
ni  skall ha sovit
de  skall ha sovit

Conjunctive

Present

jag må sova
du  må sova
han må sova
vi  må sova
ni  må sova
de  må sova

Present

jag må ha sovit
du  må ha sovit
han må ha sovit
vi  må ha sovit
ni  må ha sovit
de  må ha sovit

Past

jag skulle sova
du  skulle sova
han skulle sova
vi  skulle sova
ni  skulle sova
de  skulle sova

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle sova
du  skulle sova
han skulle sova
vi  skulle sova
ni  skulle sova
de  skulle sova

Perfect

jag skulle ha sovit
du  skulle ha sovit
han skulle ha sovit
vi  skulle ha sovit
ni  skulle ha sovit
de  skulle ha sovit

Imperative


du  sova

vi  Låt oss sova
ni  sova

Etymology

Verbs conjugated like sova

försova, halvsova, småsova, sova,

Translations

Swedish verb "sova"

Intransitive: rest in state of reduced consciousness

To rest in state of reduced consciousness

2 translations found.

sova

SOVA så³va², v. -er, sov så⁴v (sovo så³vω²,) sovit så³vit², soven så³ven²; äv. (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i Finl.) ipf. -de, p. pf. -d. ( pr. sg. -ar Mont-Louis FrSpr. 293 (1739). -er Mat. 9: 24 (NT 1526) osv. – ipf ind. sg. o. pl. sovde ConsAcAboP 6: 312 (1688), FinlSv. BERGROTH 76 1916; klandrat). – ipf. ind. sg. sov Mat. 8: 24 (NT 1526) osv. såv 3SthmTb. 5: 185 (1604), (BellmS) BELLMAN 3: 89 (1779). söv VRP 1615, s. 281 (:söff). – ipf. ind. pl. sovo 1Sam. 26: 12 (Bib. 1541) osv. suvo (-e) Beskr. PETREIUS 2: 177 (1614: vthsuffuo), DYHECK Runa 1842–43, 3: 37. såvo KKD 5: 319 (1712), Dikt. QVANTEN 141 (1880). – ipf. konj. sove (-o) Job 3: 13 (Bib. 1541) osv. suve (-o) Liv. SCHRODERUS 308 (1626: försufwe), BrClEkeblad EKEBLAD 159 (1654). såve SvOrds. C 2 a (1604: såffue). – sup. sovat RYDQVIST (1836) i 3SAH LIX. 3: 80. sovit (-et) Jer. 31: 26 (Bib. 1541) osv. suvit (-et) KyrkohÅ 1942. s. 254 (1620: uthsufwit), Arv 1957, s. 40 (c. 1815). såvit (-itt) RP 13: 112 (1649), Erasmus LUNDBERG PAULSON 119 (1728), Arv 1957, s. 40 (c. 1810). – p. pf sovd Bref WALLIN 190 (1849: genomsofd). soven (-in) KOF II. 1: 160 (1659: besofne, pl.) osv. suven (-in) RÅLAMB 13: 14 (1690: uthsufwit), Vitt. WALLIN 2: 352 (1837: försufna)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, anträffat bl. i vbalsbst. till verb med sova ss. senare ssgsled, VERELIUS 212 (1681: Besofwelse), Hamb. (1700: bijsofwelse)), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn. ( sov- (-ff-, -((f)fv-) 1526 osv. såv- (-(f)fv-) 1557–1889. söv- (-((f)fv-) 1615, c. 17501903)
[fsv. so(ff)va, sof(v)a, söfva (ipf. soff, soof, saaff, swff,
sup.: sofvit, p. pf.: sovin, soffuad), sv. dial. sova (kortstavigt), såva, söva (ipf: såov, sov. sûv, såvvd(e), sövvd(e), sup.: sûvi (kortstavigt), såvi, sûve, såvvd, sövvd); liksom fd. souæ (d. sove), fvn. sofa (nor. dial. sova) i avljudsförh. till feng. swefan, sova; till den ieur. rot som äv. föreligger i kyrkslav. sъati, sova, het. šup-, sova, sanskr. svápiti, sover. – Jfr FÖR-SOFFA, SOMNA, SÖMN, SOVA]

More information and the source for the information: SAOB