Swedish, all forms: sova

Swedish, all forms verb 'sova' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: sova
Supine: sovit
Gerund: sovande

Indicative

Present

jagsover
dusover
han;honsover
visover
nisover
desover

Perfect

jaghar sovit
duhar sovit
han;honhar sovit
vihar sovit
nihar sovit
dehar sovit

Past

jagsov
dusov
han;honsov
visov
nisov
desov

Pluperfect

jaghade sovit
duhade sovit
han;honhade sovit
vihade sovit
nihade sovit
dehade sovit

Future

jagskall sova
duskall sova
han;honskall sova
viskall sova
niskall sova
deskall sova

Future perfect

jagskall ha sovit
duskall ha sovit
han;honskall ha sovit
viskall ha sovit
niskall ha sovit
deskall ha sovit

Conjunctive

Present

jagmå sova
dumå sova
han;honmå sova
vimå sova
nimå sova
demå sova

Present

jagmå ha sovit
dumå ha sovit
han;honmå ha sovit
vimå ha sovit
nimå ha sovit
demå ha sovit

Past

jagskulle sova
duskulle sova
han;honskulle sova
viskulle sova
niskulle sova
deskulle sova

Pluperfect

jagskulle ha sovit
duskulle ha sovit
han;honskulle ha sovit
viskulle ha sovit
niskulle ha sovit
deskulle ha sovit

Conditional

Present

jagskulle sova
duskulle sova
han;honskulle sova
viskulle sova
niskulle sova
deskulle sova

Perfect

jagskulle ha sovit
duskulle ha sovit
han;honskulle ha sovit
viskulle ha sovit
niskulle ha sovit
deskulle ha sovit

Imperative

dusova
viLåt oss sova
nisova

Verbs conjugated like sova

försova, halvsova, småsova, sova,

Translations

Swedish verb "sova"

Intransitive: rest in state of reduced consciousness

To rest in state of reduced consciousness

2 translations found.

Etymology

Additional Information

sova

SOVA så³va², v. -er, sov så⁴v (sovo så³vω²,) sovit så³vit², soven så³ven²; äv. (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i Finl.) ipf. -de, p. pf. -d. ( pr. sg. -ar Mont-Louis FrSpr. 293 (1739). -er Mat. 9: 24 (NT 1526) osv. – ipf ind. sg. o. pl. sovde ConsAcAboP 6: 312 (1688), FinlSv. BERGROTH 76 1916; klandrat). – ipf. ind. sg. sov Mat. 8: 24 (NT 1526) osv. såv 3SthmTb. 5: 185 (1604), (BellmS) BELLMAN 3: 89 (1779). söv VRP 1615, s. 281 (:söff). – ipf. ind. pl. sovo 1Sam. 26: 12 (Bib. 1541) osv. suvo (-e) Beskr. PETREIUS 2: 177 (1614: vthsuffuo), DYHECK Runa 1842–43, 3: 37. såvo KKD 5: 319 (1712), Dikt. QVANTEN 141 (1880). – ipf. konj. sove (-o) Job 3: 13 (Bib. 1541) osv. suve (-o) Liv. SCHRODERUS 308 (1626: försufwe), BrClEkeblad EKEBLAD 159 (1654). såve SvOrds. C 2 a (1604: såffue). – sup. sovat RYDQVIST (1836) i 3SAH LIX. 3: 80. sovit (-et) Jer. 31: 26 (Bib. 1541) osv. suvit (-et) KyrkohÅ 1942. s. 254 (1620: uthsufwit), Arv 1957, s. 40 (c. 1815). såvit (-itt) RP 13: 112 (1649), Erasmus LUNDBERG PAULSON 119 (1728), Arv 1957, s. 40 (c. 1810). – p. pf sovd Bref WALLIN 190 (1849: genomsofd). soven (-in) KOF II. 1: 160 (1659: besofne, pl.) osv. suven (-in) RÅLAMB 13: 14 (1690: uthsufwit), Vitt. WALLIN 2: 352 (1837: försufna)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, anträffat bl. i vbalsbst. till verb med sova ss. senare ssgsled, VERELIUS 212 (1681: Besofwelse), Hamb. (1700: bijsofwelse)), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn. ( sov- (-ff-, -((f)fv-) 1526 osv. såv- (-(f)fv-) 1557–1889. söv- (-((f)fv-) 1615, c. 17501903)
[fsv. so(ff)va, sof(v)a, söfva (ipf. soff, soof, saaff, swff,
sup.: sofvit, p. pf.: sovin, soffuad), sv. dial. sova (kortstavigt), såva, söva (ipf: såov, sov. sûv, såvvd(e), sövvd(e), sup.: sûvi (kortstavigt), såvi, sûve, såvvd, sövvd); liksom fd. souæ (d. sove), fvn. sofa (nor. dial. sova) i avljudsförh. till feng. swefan, sova; till den ieur. rot som äv. föreligger i kyrkslav. sъati, sova, het. šup-, sova, sanskr. svápiti, sover. – Jfr FÖR-SOFFA, SOMNA, SÖMN, SOVA]

More information and the source for the information: SAOB