Swedish: slinta

Swedish verb 'slinta' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: slinta
Supine: sluntit
Gerund: slintande

Indicative

Present

jag slinter
du  slinter
han slinter
vi  slinter
ni  slinter
de  slinter

Perfect

jag har sluntit
du  har sluntit
han har sluntit
vi  har sluntit
ni  har sluntit
de  har sluntit

Past

jag slant
du  slant
han slant
vi  slant
ni  slant
de  slant

Pluperfect

jag hade sluntit
du  hade sluntit
han hade sluntit
vi  hade sluntit
ni  hade sluntit
de  hade sluntit

Future

jag skall slinta
du  skall slinta
han skall slinta
vi  skall slinta
ni  skall slinta
de  skall slinta

Future perfect

jag skall ha sluntit
du  skall ha sluntit
han skall ha sluntit
vi  skall ha sluntit
ni  skall ha sluntit
de  skall ha sluntit

Conjunctive

Present

jag må slinta
du  må slinta
han må slinta
vi  må slinta
ni  må slinta
de  må slinta

Present

jag må ha sluntit
du  må ha sluntit
han må ha sluntit
vi  må ha sluntit
ni  må ha sluntit
de  må ha sluntit

Past

jag skulle slinta
du  skulle slinta
han skulle slinta
vi  skulle slinta
ni  skulle slinta
de  skulle slinta

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle slinta
du  skulle slinta
han skulle slinta
vi  skulle slinta
ni  skulle slinta
de  skulle slinta

Perfect

jag skulle ha sluntit
du  skulle ha sluntit
han skulle ha sluntit
vi  skulle ha sluntit
ni  skulle ha sluntit
de  skulle ha sluntit

Imperative


du  slint

vi  Låt oss slinta
ni  slint

Etymology

slinta

SLINTA slin³ta², v. -er, slant slan⁴t (slunto slun³tω²), sluntit slun³tit², slunten slun³ten², äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -ade (pr. sg. -ar JUSLENIUS 31 (1745), Finlsv. BERGROTH 73 (1916). -er GRUBB 365 (1665) osv. – ipf. slant G1R 24: 426 (1554) osv. slintade TIÄLLMAN Gr. 215 (1696), Clemens Slit. MUNSTERHJELM o. APPELBERG 37 (1948). slinte MÖLLER (1790), HEINRICH (1814). – ipf. pl. slunto OPETRI 1: 104 (1526: slwnto wndan) osv. – sup. slintat Psalt. 73: 2 (öv. 1536), Finlsv. BERGROTH 73 (1916). slintit Minn. WINGÅRD 2: 56 (1846). slonttet Psalt. 73: 2 (Bib. 1541). sluntit (-et) LIND (1749) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr SLINT sbst.² (förr äv. slintt-)
[fsv. slinta; jfr fvn. sletta, slinta, sjunka (nor. dial. sletta, hänga löst, dingla, driva omkring, glida ur handen); i avljudsförh. till SLANT sbst.⁴, SLANTA, v.², SLUNTA, driva omkring, möjl. till den rot som föreligger i fht. slintan (mht. slinden), sluka, got. fraslindan, sluka, samt SLÄDE. – Jfr SLINT sbst.¹, SLÄNTA, slinta, slå dank]

More information and the source for the information: SAOB