Swedish: se

Swedish verb 'se' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: se
Supine: sett
Gerund: seende

Indicative

Present

jag ser
du  ser
han ser
vi  ser
ni  ser
de  ser

Perfect

jag har sett
du  har sett
han har sett
vi  har sett
ni  har sett
de  har sett

Past

jag såg
du  såg
han såg
vi  såg
ni  såg
de  såg

Pluperfect

jag hade sett
du  hade sett
han hade sett
vi  hade sett
ni  hade sett
de  hade sett

Future

jag skall se
du  skall se
han skall se
vi  skall se
ni  skall se
de  skall se

Future perfect

jag skall ha sett
du  skall ha sett
han skall ha sett
vi  skall ha sett
ni  skall ha sett
de  skall ha sett

Conjunctive

Present

jag må se
du  må se
han må se
vi  må se
ni  må se
de  må se

Present

jag må ha sett
du  må ha sett
han må ha sett
vi  må ha sett
ni  må ha sett
de  må ha sett

Past

jag skulle se
du  skulle se
han skulle se
vi  skulle se
ni  skulle se
de  skulle se

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle se
du  skulle se
han skulle se
vi  skulle se
ni  skulle se
de  skulle se

Perfect

jag skulle ha sett
du  skulle ha sett
han skulle ha sett
vi  skulle ha sett
ni  skulle ha sett
de  skulle ha sett

Imperative


du  se

vi  Låt oss se
ni  se

Etymology

Translations

Swedish verb "se"

Perceive with the eyes

  • English: see.

To try to see

2 translations found.

se

SE se⁴, v. ser, såg så⁴g (jfr anm. 1:o), sågo ~så³gω², sett ~set4, sedd ~sed⁴, i ipf. i ssgr äv. (numera bl., mindre br., i ssgn FÖR-SE) -sedde -sed³e², äv. (numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) SI ~si4, v. sir, såg ~så4g (jfr anm. 1:o), sågo ~så3gO2, sitt ~sit4, sidd; ~sid4; l. SES ~se⁴s ( se⁴s l. ses4 LoW (1911); jfr LoW (1889)), v. dep. ses, sågs ~så⁴gs, sågos ~så³gωs², setts ~set⁴s, äv. (numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) SIS ~si⁴s, v. dep. sis, sågs ~så4gs, sågos ~så3gOs2, sitts ~sit4s. ( inf. o. pr. ind. pl. akt. se (see, sehe, shee) G1R 1: 26 (1521) osv. si (sie, sii, sij, sj) Gensw. SVART G 4 b (1558) osv. sia SvForns. 2: 433, Arg. DALIN 2: 264 (1734, 1754; efter Ps. 1695, 205: 9: sija), PoetK 1816, s. 15 (i folkvisa; sannol. efter skillingtryck). sija (sije, siya) G1R 1: 123 (1523; enligt senare avskrift), Ps. 1536, s. 24 (fsv. orig.: sighia); jfr Ps. 1695, 205: 9 (klandrat hos Skrifs. HOF 237 (1753)), MORÆUS Schonæus 455 (c. 1685). – pass. o. dep. sedz G1R 4: 243 (1527: forsedz). sees G1R 7: 169 (1530: försees), NORDBERG C12 2: 10 (1740: försees). seess VDAkt. 1684, nr 217. ses RA I. 3: 115 (1593: öfverses) osv. sess Epigr. WARNMARK C 3 b (1688). sis (sijs) Com. STIERNMAN 1: 661 (1615: öfwersijs) osv. pr. ind. sg. akt. ser (seer) G1R 1: 58 (1523) osv. sir (sier, sijr) AOXENSTIERNA 2: 28 (1611: Försijr) osv. – pass. o. dep. sees BOTVIDI G2A C 2 a (1634: försees), HH XXXII. 2: 35 (1783). seess AV MURENIUS 461 (1660: påseess). ses HC11H 1: 110 (1694) osv. sis (sijs) RARP 1: 2 (1626) osv. pr. konj. se (see) 1Kor. 3: 10 (NT 1526) osv. siye 1Krön. 12 ("13"): 17 (Bib. 1541). imper. se (see) Mark. 1: 44 (NT 1526) osv. si (sij) 1Kon. 17: 23 ( Bib. 1541) osv. sy Mark. 11: 21 (NT 1526), Joh. 1: 29 (Därs.). p. pr. seande (-es, -is) G1R 1: 113 (1523: owerseandis), Bunyan LAGERSTRÖM 2: 74 (1727). seende (sehende, seände, -es, -is) Upp. 1: 7 ( NT 1526) osv. send(h)es (-is) HH XIII. 1: 171 (1564: oanssendis), OxBr. 5: 45 (1613: ansendhes). siende (siendhe, -es) OxBr. 11: 551 (1626) osv. sände (sij-, -es) LUCIDOR (SVS) 276 (1672; i vers), Ordesk. COLUMBUS 9 (1678; uppl. 1963). ipf. -sedde i ssgr VittA SCHÜCK 2: 427 (i handl. fr. 1689: försedde), UmLappm. ZETTERSTEDT 132 (1833: utsedde; klandrat i SvLittFT 1834, sp. 156), AB(L) 1895, nr 297, s. 5 (: förutsedde), IllSvOrdb. (1958: försedde); jfr SvSpråkh. WESSÉN 1: 203 (1962). -seedde i ssg Liv. SCHRODERUS 31 (1626: förseedde). sog(h) Kr. BRAHE 43 (c. 1585), Fatab. 1909, s. 79 i handl. fr. 1643: försogho, pl.). Upp. 10: 5 (NT 1526,) HC12H 2: 74 (1711), LINDHÉ Ledf. 122 (1903; i bygdemålsfärgad dialog). såg (-a-, -aa-, -åå-, -gh) G1R 1: 50 (1523: saage, konj.), Joh. 1: 48 ( NT 1526) osv. sup. seed G1R 17: 41 (1545: beseed). seet(h) (sehet) G1R 1: 35 (1522), Herdam. CAVALLIN 5: 174 i handl. fr. 1690: erseet). seett (shee-, -dt) G1R 1: 124 (1523; enlig senare avskrift), Mark. 6: 38 ( NT 1526), VDAkt. 1689, nr 1238 (: förseedt). seidt G1R 20: 338 (1549: förseidt). set(h) SvTr. 4: 2 (1521: öffwerseth), Resa BJÖRNSTÅHL 1: 192 (1771: beset). sett (-dt(h), -dtth) G1R 1: 186 (1524: besett) osv. siit (sij-, -th) G1R 7: 181 (1530: forsijt), LUCIDOR (SVS) 207 (1672). siitt (sij-, -dt) G1R 24: 550 (1553), TÖRNING 32 (1677). sitt (-dt) G1R 14: 72 (1542: försidt) osv. sätt Bref LINNÉ I. 1: 256 (1756). p. pf. sed (-dh) G1R 4: 275 (1527: forsede, pl.), KonstnHandtv. KIELLBERG StyckKlock. 2 (1753). sedd OPETRI 1: 500 (1528: forsedde, pl.) osv. sedt Gensw. SVART H 7 a (1558: försedt), HÖPKEN 1: 14 (c.1752: ansedt). seed (-dh) G1R 2: 103 (1525: forseedh), ÅgerupArk. Test. 1743(: oförseede, pl.). seedd Apg. 13: 31 (NT 1526: seedder, m. sg.), NAv. 15/5 1656, nr 2, s. 1 (: anseedde, pl.). seedt G1R 1: 62 (1523: förseedt), NAv. 24/1 1656, nr 2, s. 4 (: anseedt). sett HT 1906, s. 136 (c. 1585: öfuersett). sidd BtFinlH 2: 226 (1558: försidde, pl.) osv. – n. o. adv. sedh (ze-) TbLödöse 157 (1589: oannzedh), Därs. 221 (1590: oanssedh). seet (sehet, -th) FörsprNT 4 b (1526: förseet), VDAkt. 1723, nr 245 (: uthseet). seett (-dt) Mat. 9: 33 (NT 1526), MeddSlöjdF 1893, s. 49 (i handl. fr. c. 1700: anseedt). set (-th) HSH 7: 36 (1588: forseth), SvMerc. 1764, s. 939 (:utset). sett (-dt) RA I. 1: 340 (1544: ansedt) osv. sÿt EkenäsDomb. 1: 259 (1660: osÿt)) 1:o Den fsv. ipf.-formen sa motsvaras i nsv. regelrätt av formen så. I skriftspråket o. det vårdade talspråket har denna form numera undanträngts av formen såg, där g på analogisk väg införts från pl.
[fsv. sagho]
Uttalsformen ~så4, som numera bl. förekommer i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter, synes ännu under 1800-talet ha varit jämförelsevis vanlig i vard. spr. (Man säger) i dagliga umgänget . . ja' så' . . (men) i högtidligt tal, eller enligt skrifsättet . . jag såg. Gr. MOBERG 99 (1815). LoW (1889; uttal av ipf. såg utan slutkonsonant anföres ss. vard.). 2:o I ä. tid användes i pr. ind. 1 pers. pl. äv. formerna seem, sem o. seom o. i imper. 1 pers. pl. formerna seem o. sem. Ebr. 12: 2 (NT 1526: seem, imper.). SundhSp. PALMCHRON 90 (1642: seom). I ä. tid användes i 3:o pr.; rättat efter hskr.). seem, (1719: 1: 114 I. imper.). 2RARP sem, (1713: §70 Dav. SWEDBERG pr. ind. 2 pers. pl. äv. formerna seen o. sin o. i imper. 2 pers. pl. äv. formerna seen, seer, ser o. sin. Apg. 19: 26 (NT 1526: seen, pr.). seer). (1532: 8: 34 G1RLUCIDOR (SVS) 220 (1672: sijn, pr.). Därs. 442 (1674: Sijn, imper.). WALLENBERG (SVS) 2: 61 (1775: Ser). PåminnProföfv. A 4 a (1776: förser). 4:o De i ä. tid i ipf. ind. 2 pers. sg. vanliga formerna sågst o. sågs (äv. sammansmälta med ett följande du till sågstu) förekomma numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter. 2Sam. 18: 11 (Bib. 1541: sågstu). Dan. 2: 41 (Därs.: tu sågst). Kotzebue Orth. EURÉN 3:32 (1794: sågst du). Folkd. WIGSTRÖM 2: 170 (1881: Sågs du). I anslutning till bruket i ipf. användes i ä. tid i pr. ind. 2 pers. sg. äv. formerna seest o. sess (äv. sammansmälta med ett följande du till seestu l. sestu). Formen sist i det i vard. l. bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter förekommande uttr. sist man det, ser du bara (jfr I 3 bζ, nθ), kan förstås på samma sätt som seest l. ss. inlånad
[jfr lt. siehst, pr. ind. 2 pers. sg. av sehn]
. Ur denna form l. ur (ett icke anträffat) sis l. siss (jfr anm. :o) ha de i bet. I 2 h β ι' o. i uttr. six(t) man på (jfr SE PÅ 1 c α, β) i vard. l. bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter förekom-mande formerna sixt o. six uppkommit gm ett inskott av k av samma slag som i sv. dial. (för)räksten, (för)resten (se närmare RESNA). SIGFRIDI C 2 b (1619: Seestu). VRP 1667, s. 302 (: Sesz du). Herdam. CAVALLIN 3: 97 (i handl. fr. 1697: seest du). Arg. DALIN 1: nr 44, s. 5 (1733: Sestu; uppl. 1754: Ser du). "Sixt du på den mosis" – sa' Nyström. HOLMSTRÖM Sa' han 70 (1876). Six man på! Adel ENGSTRÖM 106 (1923). På många håll i vårt land möter man uttrycket sist man det (sikst man på) "ser du bara." EWESSÉN i NordT 1929, s. 276. :o I vard. spr. sammansmälter stundom pr. sg. ser l. sir med ett följande du till serru resp. sirru. På anslutning till hörru (se HÖRA 3 e anm.) beror möjl. den i sht i bet. I 3 bζ förekommande formen sörru (i starkt vard. spr. stundom förkortad till sö). HALLNER PysGubb. 90 (1929: Serru). Vakna FOGELSTRÖM 198 (1949: sö). TurÅ 1954, s. 189 (: sirru). GodVänn. GUSTAF-JANSON 321 (1955: sörru). jfr Gast. JANSON 149 (1902: Sir'u). :o Formen sist l. sis(s) i pr. ind. 2 pers. sg. (jfr anm. 4:o) har sammansmält med ett följande du till sisdu (varur sixdu uppkommit på samma sätt som det ovan under anm. 4:o nämnda sixt ur sist). Formerna sisdu o. sixdu ha anträffats bl. i substantivisk anv., ss. en i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter använd benämning på gräset Nardus stricta Lin., stagg (tänkt ss. gräsets retfulla yttrande, då slåttermannen förgäves sökt slå det). Runa DYBECK 1845, s. 51 (: Siksdu; från Västmanl.; Sisdu; från Södermanl.). vbalsbst. SEANDE (†, RA I. 1: 606 (1553: anseande), TbLödöse 566 (1620), JurCr. NEHRMAN 194 (1756; afseande; arkaiserande)), SEELSE (i vbalsbst. till verb med se ss. senare ssgsled, numera bl. i FÖRSEELSE, DAHLBERG Dagb. 9 (c. 1660; uppl.1912: ungdomsförseelse), En säker mans i Leipzig skrifv. 1704, s. A 2 a (: afseelser, pl.), VDAkt. 1705, nr 176 (: förseelse) osv.), SEENDE (FörsprRom. 6 a (NT 1526: förseende), Syr. 23: 4 (öv. 1536) osv.), SENDE (†, RA I. 1: 518 (1547: opsende), SCHÜCK VittA 1: 245 (i handl. fr.c.1645: tilsendes; i bet. I 1 n ι β'), 2SvKulturb. 1–2: 38 (1665: till att sendes; se under I 1 n ι), Tel. EHRENADLER 42 (1723: afsende)), SENING (†, anträffat bl. i vbalsbst. till verb med se ss. senare ssgsled, Linc. Y 3 b (1640: förseening), Voc. FLORINUS 76 (1695: Föresening)); SEARE, se avledn.
[ fsv. sea; jfr fd. o. dan. se, fvn. sjá (nor. dial. sjå), got. saíhvan, fsax. sehan (mlt. sēn, lt. sehn), fht. sehan (t. sehen), feng. sēon (eng. see); av omtvistat urspr.; möjl. besläktat med SÄGA o. med roten i lat. sequi, följa (se SEKVENS). – Jfr ANSIKTE, FORSIA, SESÅ, SI, interj., SIA, v., SIARE, SIKT, möjlighet att se, SISÅDÄR, SISÅHÄR, SYN m. fl.]
Översikt av betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB