Swedish, all forms: infalla

Swedish, all forms verb 'infalla' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: infalla
Supine: infallit
Gerund: infallande

Indicative

Present

jaginfaller
duinfaller
han;honinfaller
viinfaller
niinfaller
deinfaller

Perfect

jaghar infallit
duhar infallit
han;honhar infallit
vihar infallit
nihar infallit
dehar infallit

Past

jaginföll
duinföll
han;honinföll
viinföll
niinföll
deinföll

Pluperfect

jaghade infallit
duhade infallit
han;honhade infallit
vihade infallit
nihade infallit
dehade infallit

Future

jagskall infalla
duskall infalla
han;honskall infalla
viskall infalla
niskall infalla
deskall infalla

Future perfect

jagskall ha infallit
duskall ha infallit
han;honskall ha infallit
viskall ha infallit
niskall ha infallit
deskall ha infallit

Conjunctive

Present

jagmå infalla
dumå infalla
han;honmå infalla
vimå infalla
nimå infalla
demå infalla

Present

jagmå ha infallit
dumå ha infallit
han;honmå ha infallit
vimå ha infallit
nimå ha infallit
demå ha infallit

Past

jagskulle infalla
duskulle infalla
han;honskulle infalla
viskulle infalla
niskulle infalla
deskulle infalla

Pluperfect

jagskulle ha infallit
duskulle ha infallit
han;honskulle ha infallit
viskulle ha infallit
niskulle ha infallit
deskulle ha infallit

Conditional

Present

jagskulle infalla
duskulle infalla
han;honskulle infalla
viskulle infalla
niskulle infalla
deskulle infalla

Perfect

jagskulle ha infallit
duskulle ha infallit
han;honskulle ha infallit
viskulle ha infallit
niskulle ha infallit
deskulle ha infallit

Imperative

duinfall
viLåt oss infalla
niinfall

Etymology

Additional Information

infalla

INFALLA in³~faa, v. -faller, -föll, -fallit, -fallen: se för övr. FALLA. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.); jfr INFALL
[fsv. infalla; jfr d indfallande, mnt. o. holl. invallen, t. eivfallen; jfr äv.(beträffande bet.-utvecklingen) lat. incidere; av IN o, FALLA]
(i fråga om brilkligheten jfr anm. sp. 274) – jfr FALLA IN.
[INFALLA 1]
1) (numern bl. tekn. i vissa fall; jfr dock a, b, c, e) falla in l. ned (i ngt); äv. oeg. o. bildl.
(De äro) vthi förförelsens och hädelsens last lijka som vthi dieffuulens aldrawersta snaro ymkeligen infalne. Lögn. BULLERNÆSIUS 191 (1619). Een Steenskerfwa, som är infallen i Skoon, klämer. Comenius SCHRODERUS 84 (1639;t.: in den Schuch gefallen). En stor tom fåhr,.. som väl måste rensas med spadan, där mullen skulle åter infalla. Åkerbr. STRIDSBERG 81 (1727). Hartsoeker trodde dem (dvs. meteorerna) vara ett slags cometer omkrin jorden, hvilka stundom kommo så nära att de inföllo. EconA 1808, mars s. 89. I det ögonblick nyckelaxet lemnar angreppet, måste tillhållningen straxt infalla i regeln. Karmarsch ENEBERG 2: 740 (1862). Två med infälda hörnbeslag och infallande handtag försedda skrin (dvs. skrin med handtag som falla in i urgröpningar på skrinens sidor). RiksdRevStatsv.1896, s. 515. – särsk.

More information and the source for the information: SAOB


infalla

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

refl.: hända sig, inträffa
  • o innfɷll ⱸ sⱸ nain myø:n ⱸ Johan A:ron hie:nda teit (:till höängen) furi mie:g (Närpes)