Swedish: inbjuda

Swedish verb 'inbjuda' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: inbjuda
Supine: inbjudit
Gerund: inbjudande

Indicative

Present

jag inbjuder
du  inbjuder
han inbjuder
vi  inbjuder
ni  inbjuder
de  inbjuder

Perfect

jag har inbjudit
du  har inbjudit
han har inbjudit
vi  har inbjudit
ni  har inbjudit
de  har inbjudit

Past

jag inbjöd
du  inbjöd
han inbjöd
vi  inbjöd
ni  inbjöd
de  inbjöd

Pluperfect

jag hade inbjudit
du  hade inbjudit
han hade inbjudit
vi  hade inbjudit
ni  hade inbjudit
de  hade inbjudit

Future

jag skall inbjuda
du  skall inbjuda
han skall inbjuda
vi  skall inbjuda
ni  skall inbjuda
de  skall inbjuda

Future perfect

jag skall ha inbjudit
du  skall ha inbjudit
han skall ha inbjudit
vi  skall ha inbjudit
ni  skall ha inbjudit
de  skall ha inbjudit

Conjunctive

Present

jag må inbjuda
du  må inbjuda
han må inbjuda
vi  må inbjuda
ni  må inbjuda
de  må inbjuda

Present

jag må ha inbjudit
du  må ha inbjudit
han må ha inbjudit
vi  må ha inbjudit
ni  må ha inbjudit
de  må ha inbjudit

Past

jag skulle inbjuda
du  skulle inbjuda
han skulle inbjuda
vi  skulle inbjuda
ni  skulle inbjuda
de  skulle inbjuda

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle inbjuda
du  skulle inbjuda
han skulle inbjuda
vi  skulle inbjuda
ni  skulle inbjuda
de  skulle inbjuda

Perfect

jag skulle ha inbjudit
du  skulle ha inbjudit
han skulle ha inbjudit
vi  skulle ha inbjudit
ni  skulle ha inbjudit
de  skulle ha inbjudit

Imperative


du  inbjud

vi  Låt oss inbjuda
ni  inbjud

Etymology

inbjuda

INBJUDA in³~bjω²da, v. -er, -bjöd, -bjödo, -bjudit, -bjuden; se för övr. BJUDA. vbalsbst. -AN (Her. CARLSTEDT 2: 289 1833 osv.), -ANDE, -ELSE (†, LIND (1749; under einladung)), -NING; -ARE (se avled.)
[jfr d. indbyde; av IN o. BJUDA]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) – jfr BJUDA IN.
[INBJUDA 1]
1) anmoda (ngn) att komma ss. l. vara ens gäst (se 4GÄST, sbst.¹ ), särsk. att ss. gäst deltaga i samkväm, fest, måltid o. dyl. l. bevista ngn högtidlig akt o. d.j stundom med bl. underförstått personobj.: bjuda (på ngt); äv. allmännare i bet.: anmoda l. erbjuda (ngn) att (på egen bekostnad) deltaga i en mer l. mindre offentlig tillställning l. festlighet (jfr 2). Inbjuda ngn till l. på supé. Herr och fru N. N. hava äran inbjuda N. N. till middag lördagen (osv.) (på bjudningskort). N. N. inbjudes att med sin närvaro hedra vigselakten mellan (osv.) (på bjudningskort). På inbjudan av (osv.). Mottaga, tacka för, antaga, avböja, säga nej till en inbjudning.
Musæus PERICI 2: 277 b (1582). Thet hände sid så, at jag på några glas Vin blef inbuden. Landcr. HUMBLA 98 (1740). Herr von Oldeland.. bad honom vara .. välkommen, och inbjöd på frukost. Stand. SPARRE 12 (1847). Tommy inbjöds att slå sig ned och äta. Kusk. HELLSTRÖM 132 (1910). Inbjudantill bevistande av rektorsskiftet vid Kungl. universitetet i Uppsala. (1929; boktitel.) – särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. med allmännare bet., om min l. åtbörd varigm man inbjuder ngn att närma sig l. deltaga i ngt o. d. l. visar benägenhet att mOttaga ngn. Pater Gondo.. log inbjudande mot folket. Antikr. LAGERLÖF 401 (1897). Flickan.. gör (i en tur i träskodansen) en inbjudande gest med båda händerna. Folkd. 103 1923.

More information and the source for the information: SAOB