Swedish: giva

Swedish verb 'giva' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: ge
Supine: gett
Gerund: givande

Indicative

Present

jag ger; giver
du  ger; giver
han ger; giver
vi  ger; giver
ni  ger; giver
de  ger; giver

Perfect

jag har gett
du  har gett
han har gett
vi  har gett
ni  har gett
de  har gett

Past

jag gav
du  gav
han gav
vi  gav
ni  gav
de  gav

Pluperfect

jag hade gett
du  hade gett
han hade gett
vi  hade gett
ni  hade gett
de  hade gett

Future

jag skall ge; giva
du  skall ge; giva
han skall ge; giva
vi  skall ge; giva
ni  skall ge; giva
de  skall ge; giva

Future perfect

jag skall ha gett
du  skall ha gett
han skall ha gett
vi  skall ha gett
ni  skall ha gett
de  skall ha gett

Conjunctive

Present

jag må ge; giva
du  må ge; giva
han må ge; giva
vi  må ge; giva
ni  må ge; giva
de  må ge; giva

Present

jag må ha gett
du  må ha gett
han må ha gett
vi  må ha gett
ni  må ha gett
de  må ha gett

Past

jag skulle ge
du  skulle ge
han skulle ge
vi  skulle ge
ni  skulle ge
de  skulle ge

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle ge; giva
du  skulle ge; giva
han skulle ge; giva
vi  skulle ge; giva
ni  skulle ge; giva
de  skulle ge; giva

Perfect

jag skulle ha gett
du  skulle ha gett
han skulle ha gett
vi  skulle ha gett
ni  skulle ha gett
de  skulle ha gett

Imperative


du  ge; giv

vi  Låt oss ge; giva
ni  ge; giv

Etymology

giva

GIVA ji³va² l. (i sht vard.) GE je⁴, v.; pr. ind. giver ji⁴ver resp. ger, konj. give ji³ve²; imper. giv l. (ngt vard.) ge; ipf. ind. sg. gav ga⁴v, vard. äv. (i sht i Götal.) ga ga, pl. gåvo gå³vω²; sup. givit ji³vit² resp. gett jet⁴, vard. i Sveal. o. Norrl. äv. givi ji³vi²; p. pf. given ji³ven², vard. (i sht i Götal.) äv. gedd jed⁴; o. GIVAS ji³vas² l. (i sht vard.) GES je⁴s l. jes⁴, v. dep., pr. ind. gives l. givs resp. ges; ipf. sg. gavs, pl. gåvos; sup. givits resp. getts. ( gi(f)va GR 1: 3 (1521) osv. ge(f)fva GR 1: 33 (1521), OxBr. 8: 198 (1648). göffva EkenäsDomb. 1: 258 (1660). gieva Brefv. STENBOCK (o. OXENSTIERNA) 1: 31 (1691). ge(e) Herc. STIERNHIELM 244 (1648, 1668) osv. gie(e)(gje) GRUBB 102 (1665), SKROK: (1749) i SmålHembygdsb. 1: 33. ie Brefv. (STENBOCK o.) OXENSTIERNA 1: 232 (1697). gi (gj) LUCIDOR (SVS) 421 (c. 1670), HIÄRNE 1Hdskr. 27 (c. 1715). – inf. pass. o. dep. gifs Suml. BUREUS 59 (c. 1600), HistLit. LAGERBRING 73 (1748). pr. ind. sg. akt. giver (gifr) GR 1: 8 (1521) osv. gef(f)ver GR 1: 59 (1523), Visb. 1: 322 (c. 1620). ge(e)r (gier) GR 1: 41 (1522) osv. gj(j)r Herv. VERELIUS 89 (1872), CPOLHEM (1717) hos RebNat. SWEDENBORG 1: 269. – pass. o. dep. gives GR 1: 254 (1524) osv. geues GR 1: 190 (1524: föregeues). gievis Brefv. STENBOCK (o. OXENSTIERNA) 1: 31 (1691). givs GR 1: 47 (1523) osv. geffs HH XI. 1: 4 (1530). ges Gal. WALLENBERG 157 1771; uppl. 1921) osv. imper. sg. giv (gif(f) o. d.) GR 1: 79 (1523) osv. geff Mat. 4: 6 (NT 1526). ge (gie, gee o. d.) Edelh. GIRS C 3 b (1627) osv. – 1 pers. pl. givom (giffuom o. d.) Blanck. MESSENIUS 29 (1614) osv. – 2 pers. pl. given (giffu- o. d.) Luk. 6: 38 (NT 1526) osv. gen JGOXENSTIERNA 1: 202 (1805) osv. gi(f)fver GR 1: 96 (1523), Rel. WALLIN 1: 322 (1817). gefver GR 1: 49 (1523). geer Fred. STIERNHIELM 16 (1649, 1668) pr. konj. give GR 1: 32 (1521) osv. geffue GR 2: 55 (1525), Rom. 12: 8 (NT 1526). geeff FörlSon. BRASCK G 3 b (1645). ge(e) Bref EKEBLAD 1: 304 (1654), Turt. NORDENFLYCHT 17 (1743). ipf. ind. sg. gav (gaf(f) o. d.) GR 1: 27 (1521) osv. ga Darius BÖRK 830 (1688: ga') osv. – pl. gaf(f)ve Tb. OPETRI 32 (1524), HTSkån. 1: 182 (i handl. fr. 1658). gåvo (goffuo. d.) GR 1: 158 (1523) osv. gufvo (gufve o. d.) RelCur. 63 (1682), Heywood CHENON 1: 66 (1772). ipf. konj. ga(a)ffue GR 1: 260 (1524), Därs. 2: 211 (1525). gå(f)ve Joh. 4: 10 (NT 1526) osv. gåfvo Arg. DALIN 1: nr 17, s. 4 (1733). gofve (goue o. d.) Cal. CARL IX 1 (1581), Posten 1769, s. 665. guffue (grufvo) RÅLAMB 8: 73 (1691), Arg. DALIN 1: 104 (1754). sup. givit (gi(f)fuit o. d.) GR 1: 2 (1521) osv. givi Fatab. 1911, s. 90 (1781). gift BtFnlH 3: 398 (1558). ge(f)fvit Norman LUDVIGSSON 35 (c. 1550: begeffuit), Bref EKEBLAD 2: 318 (1659). gu(f)vit Bref EKEBLAD 1: 11 1649; rättat efter hskr.), VDAkt. 1697, nr 455. gåfvit (goffuit) Bref EKEBLAD 1: 75 1651; rättat efter hskr.), Atl. RUDBECK 4: 109 (1702: öfwergåfwit). gett (giett o. d.) Apg. BRASCK F 2 a (1648) osv. get (giet, geet o. d.) ConsAcAboP 2: 313 (1661), Fatab. 1911, s. 95 (1796). gi't OSTRAND i ÖfnSälskVitterlek 3: 110 (1763). gitt LejonkDr. 103 (1689). p. pf. given (gifvin o. d.) GR 1: 6 (1521: giiffna, pl.) osv. gef(f)ven GR 1: 40 (1522: geffne, pl.), Norman LUDVIGSSON 9 (c. 1550), OxBr. 8: 129 (1633: undergefne, sg. best.). guffuin BtFinlH 4: 392 (1569), VDAkt. 1697, nr 316. gifvat Liv. SCHRODERUS 538 (1626: tilgifwat)) vbalsbst. GIVANDE resp. (föga br.) GEENDE, GIVELSE (†, Linc. 1640; under præbitio), LIND (1749; under ergebung)), GIVING (†, Schibb. SWEDBERG 274 (1716)), GIVNING; jfr GIV sbst.¹-², GIVA, sbst.
[fsv. giva, geva, motsv. d. give, isl. gefa, got. giban, mnt. o. holl. geven, t. geben, eng. give; av germ. ȝeƀ, ieur. ghebh-; möjl. att sammanställa med lit. gabénti, bringa m. m., ir. gabim, tager, giver. Jfr FÖRGÄVES, GIFT, sbst. o. adj., GÅVA, GÄV, TILLGÄVES]
Översikt av betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB


giva

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

i förb. med in: låta (ngn) intaga (läkemedel o.d.)
  • vⱸ ha:d jivⱸ inʼnʼ ⱺt än saⱹtsy:ra (Houtskär)
i förb. med in: räcka sädeskärvar från rian in i logen. ; i förb. med upp, i tillrop till häst att lyfta fot (som man griper om med handen). ; äv.: räcka el. sända upp (ngt, t.ex. sädeskärvar upp på ri-stänger). ; äv., i bollspel: kasta upp en boll för den som skall slå. ; i fråga om kortspel: dela ut kort till medspelarna. ; i förb. med om: förnya utdelning av kort (om den förra utdelningen ogillats). ; i fråga om mat, foder, dryck, medicin o.d.: låta (ngn) få (ngt) att inmundiga
  • bå:nen ge:r di:a åt mo:drån (Borgå)
  • ɷ gav bå:ni sⱸtt di: (Esse)
  • ha du jivⱸ kɷwwⱺna (:utfodrat korna) ränn? (Houtskär)

Se mer