Swedish: falla

Swedish verb 'falla' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: falla
Supine: fallit
Gerund: fallande

Indicative

Present

jag faller
du  faller
han faller
vi  faller
ni  faller
de  faller

Perfect

jag har fallit
du  har fallit
han har fallit
vi  har fallit
ni  har fallit
de  har fallit

Past

jag föll
du  föll
han föll
vi  föll
ni  föll
de  föll

Pluperfect

jag hade fallit
du  hade fallit
han hade fallit
vi  hade fallit
ni  hade fallit
de  hade fallit

Future

jag skall falla
du  skall falla
han skall falla
vi  skall falla
ni  skall falla
de  skall falla

Future perfect

jag skall ha fallit
du  skall ha fallit
han skall ha fallit
vi  skall ha fallit
ni  skall ha fallit
de  skall ha fallit

Conjunctive

Present

jag må falla
du  må falla
han må falla
vi  må falla
ni  må falla
de  må falla

Present

jag må ha fallit
du  må ha fallit
han må ha fallit
vi  må ha fallit
ni  må ha fallit
de  må ha fallit

Past

jag skulle falla
du  skulle falla
han skulle falla
vi  skulle falla
ni  skulle falla
de  skulle falla

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle falla
du  skulle falla
han skulle falla
vi  skulle falla
ni  skulle falla
de  skulle falla

Perfect

jag skulle ha fallit
du  skulle ha fallit
han skulle ha fallit
vi  skulle ha fallit
ni  skulle ha fallit
de  skulle ha fallit

Imperative


du  fall

vi  Låt oss falla
ni  fall

Etymology

Translations

Swedish verb "falla"

Be allotted to

Be brought to earth or be overthrown

Come down or descend

Move to a lower position under the effect of gravity

To decrease in value

To fall

6 translations found.

falla

FALLA fal³a², v. -er fal⁴er, föll föl⁴, föllo föl³ω², fallit fal³it², fallen fal³en²; vbalsbst. -ANDE (se d. o.) -NING (fullt br. i bet. VI; (†) Vätter TISELIUS 2: 33 (1730; i bet. III 1)); jfr FALL ( ipf. ind. sg. fel(l) GR 4: 129 (1527) Kr. BRAHE 48 ( c. 1585). – ful(l) (fwl) O. PETRI (1524) i Sthms tänkeb.1: 16, TEGEL G. I 2: 318 (1622). – fol O. PETRI (1525) i Sthms tänkeb.1: 53 (: tilfol); fåll Visb. 1: 259 ( c. 1620). – föll (föl) O. PETRI (1524) i Sthms tänkeb.1: 7, Mat.7: 25 m. fl. st. (NT 1526) osv.; fööl(l) Luk. 22: 41 (NT 1526), BtHforsH 1: 218 (1637). – fljll Ydre RÄÄF 1: 321 (i handl. fr. 1574: tilfijll); fyll HH XVIII.3: (1721: infyll). – fall (faal) GR 10: 350 (1535) OxBr. 11: 19 (1614); falth (faltt) VgFmT II. 1: 36 (i handl. fr. 1554). ipf. ind. pl. fullo (fwllo) Mat.17: 6 m. fl. st. (NT 1526), LAGERBRING Hist. lit. 67 (1748); fulle O. PETRI (1524) i Sthms tänkeb. 1: 11, GR 14: 247 (1542). – follo Ebr.3: 17 (NT 1526: förfollo); folle Visb. 1: 256 ( c. 1620). föllo Rom.11: 22 m. fl. st. (NT 1526) osv.; fölle EMPORAGRIUS A. Oxenstierna 116 (1655). ipf. konj. felle Kr. BRAHE 56 ( c. 1585: affelle). – fulle (fwlle) GR 3: 185 (1526),16: 408 (1544). – fölle Kr. BRAHE 56 ( c. 1585) osv. sup. fallit Rom. 15: 3 (NT 1526) osv. – fullit (fullet) BtÅboH I. 3: 5 (1623), Gr. TIÄLLMANN 213 (1696; med tillägget: "rättare fallet"), VDAkt. 1792, nr 385 (: utfullit). – föllit BtÅboH I. 8: 104 (1636). p. pf. fallen Apg.1: 25 m. fl. st. (NT 1526) osv. fullen (fullin) HFKF 2: 140 ( c. 1575), Gr. TIÄLLMANN 215 (1696; jämte fallen). – falat, n. sg. Ydre RÄÄF 1: 350 (i handl. fr. 1598; 2 ggr). – fellen O. PETRI Kr. 56 ( c. 1540: fråfellen). Anm 1:o. Av de omtalade ipf.-formerna ha föl, föllo, fsv. fǿl, fǿllo, alltifrån äldsta tid varit de normala i det nysv. skriftspr., liksom de äro de enda som förekomma i nutida bildat talspr. I sg. möter sålunda t. ex. redan i NT 1526 o. Bib. 1541 endast formen föll. Delvis gm inflytande från dessa skrifter synes full. fsv. ful, som ofta användes t. ex. av O. PETRI i hans äldsta skrifter, o. som ännu lever kvar i åtskilliga sv. dial., tidigt ha börjat utträngas ur skriften o. försvinner helt under förra hälften av 1600-t. I pl. håller sig den motsv. formen fullo, fsv. fullo, bättre. I NT 1526 förekommer den ungefär hälften så ofta som föllo o. uppträder, ehuru den saknas i Bib. 1541, icke sällan i litteraturen ännu i senare delen av 1500-t.1600-talet blir formen mera sällsynt o. får en mera dialektal prägel; enstaka ex. på densamma förekomma dock ända till midten av 1700-t. Endast mera sporadiskt o. dialektiskt uppträda i det äldre nysv. skriftspr. formerna sg. foll (fåll). fall, falt, fel(l), fyll (fijll), pl. follo (folle). 2:o. De regelbundna formerna i p. pf. o. sup. äro alltifrån fsv. tid fallen, resp. fallit. Jämte dessa uppträda från o. med början av 1600-t. formerna fullen (fullin), resp. fullit (fullet), som uppkommit gm påvärkan av ipf. full, fullo. Dessa former, som ännu ha en icke ringa utbredning i våra bygdemål, synas emellertid redan från början ha haft en rätt bestämd dialektal prägel; på 1700-t. bli de sällsynta o. försvinna alldeles mot slutet av detta årh. En tillfällig analogibildning är föllit; oklart är det endast en gång uppvisade fellen (fsv. fælin))
[fsv. falla, motsv. d. falde, isl. falla, fsax, fallan, mnt. o. holl. vallen, ffis. falla, fht. fallan, t. fallen, feng. feallan, eng. fall; av en germ. stam faln-, som sannol. står i avljudsförh. till lit. pŭlu, pùlti, falla, o. arm. p'ul, fall, förstörelse.
Med avs. på bet.utvecklingen jfr äv. fr. tomber, lat. cadere, gr. πίπτειν. – jfr FALLANDE p. adj., FALLEN, p. adj. o. FÄLLA, sbst. o v.] jfr AF-, AN-, BI-, FRAM-, FRÅN-, FÖR-, FÖRE-, GENOM-, HEM-, HOP-, HUG-, HÄDAN-, HÄN-, IFRÅN-, IGEN-, IHOP-, IN-, KNÄ-, KRING-, KULL-, LOTT-, MED-, NED(ER)-, NER-, OM-, OMKULL-, PÅ-, SAM-, SAMMAN-, SÖNDER-, TILL-, TILLBAKA-, UND-, UNDAN-, UPP-, UT-, ÅTER-, ÖVER-FALLA m. fl., PÅFALLANDE samt ARF-, FRÄND-, HAND-, LAG-, MOD-, NY-, RÄT-, SINNE-, SJÄLV-, SMÅ-, SYND-, TYG-, UND-, VÄN-FALLEN. Översikt av betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB


falla

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

äv.: falla ifrån, dö
  • so ble: an ma:smⱸstarⱸ när dⱸn gamla fɷll ɷndan (Tenala)
äv.: gå förlorad
  • hⱸ faldär int borṭṭ som faldär u:r nä:son o faldär i mɷnʼnʼinʼ (Bötom)
  • hⱸ faldär int borṭṭ som faldär u:r nä:son o faldär i mɷnʼnʼinʼ (Eckerö)
  • hⱸ faldär int borṭṭ som faldär u:r nä:son o faldär i mɷnʼnʼinʼ (Geta)
  • hⱸ faldär int borṭṭ som faldär u:r nä:son o faldär i mɷnʼnʼinʼ (Iniö)
  • hⱸ faldär int borṭṭ som faldär u:r nä:son o faldär i mɷnʼnʼinʼ (Pargas)
  • hⱸ faldär int borṭṭ som faldär u:r nä:son o faldär i mɷnʼnʼinʼ (Sottunga)
bildl
  • fall ⱺ: skaftⱸ (Hammarland)

Se mer