Swedish, all forms: falla

Swedish, all forms verb 'falla' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: falla
Supine: fallit
Gerund: fallande

Indicative

Present

jagfaller
dufaller
han;honfaller
vifaller
nifaller
defaller

Perfect

jaghar fallit
duhar fallit
han;honhar fallit
vihar fallit
nihar fallit
dehar fallit

Past

jagföll
duföll
han;honföll
viföll
niföll
deföll

Pluperfect

jaghade fallit
duhade fallit
han;honhade fallit
vihade fallit
nihade fallit
dehade fallit

Future

jagskall falla
duskall falla
han;honskall falla
viskall falla
niskall falla
deskall falla

Future perfect

jagskall ha fallit
duskall ha fallit
han;honskall ha fallit
viskall ha fallit
niskall ha fallit
deskall ha fallit

Conjunctive

Present

jagmå falla
dumå falla
han;honmå falla
vimå falla
nimå falla
demå falla

Present

jagmå ha fallit
dumå ha fallit
han;honmå ha fallit
vimå ha fallit
nimå ha fallit
demå ha fallit

Past

jagskulle falla
duskulle falla
han;honskulle falla
viskulle falla
niskulle falla
deskulle falla

Pluperfect

jagskulle ha fallit
duskulle ha fallit
han;honskulle ha fallit
viskulle ha fallit
niskulle ha fallit
deskulle ha fallit

Conditional

Present

jagskulle falla
duskulle falla
han;honskulle falla
viskulle falla
niskulle falla
deskulle falla

Perfect

jagskulle ha fallit
duskulle ha fallit
han;honskulle ha fallit
viskulle ha fallit
niskulle ha fallit
deskulle ha fallit

Imperative

dufall
viLåt oss falla
nifall

Translations

Swedish verb "falla"

Be allotted to

Be brought to earth or be overthrown

Come down or descend

Move to a lower position under the effect of gravity

To decrease in value

To fall

6 translations found.

Etymology

Additional Information

falla
ramla (ner), trilla
[A/x faller]

Engelsk översättning
fall

Exempel

falla i gatan---fall down in the street
falla framstupa---fall prostrate
falla omkull---fall over

Stående uttryck

falla i gråt ("börja gråta")---burst into tears
det faller mig inte in ("jag kan inte tänka mig det, det struntar jag i")---it doesn't suit me ("I don't want to do it, I don't care about it")


Svenskt uppslagsord
faller föll fallit fall! falla verb
dala, sjunka
[x faller]

Engelsk översättning
fall

Exempel

temperaturen föll kraftigt under natten---there was a sharp drop in temperature during the night
snön faller---snow is falling


Svenskt uppslagsord
faller föll fallit fall! falla verb
dö, stupa, omkomma
[A faller]

Engelsk översättning
fall

Exempel

falla i strid---fall in battle


Svenskt uppslagsord
faller föll fallit fall! falla verb
kapitulera, erövras
[x/A faller]

Engelsk översättning
fall

Exempel

han föll för hennes vitalitet---he fell for her vitality

falla

FALLA fal³a², v. -er fal⁴er, föll föl⁴, föllo föl³ω², fallit fal³it², fallen fal³en²; vbalsbst. -ANDE (se d. o.) -NING (fullt br. i bet. VI; (†) Vätter TISELIUS 2: 33 (1730; i bet. III 1)); jfr FALL ( ipf. ind. sg. fel(l) GR 4: 129 (1527) Kr. BRAHE 48 ( c. 1585). – ful(l) (fwl) O. PETRI (1524) i Sthms tänkeb.1: 16, TEGEL G. I 2: 318 (1622). – fol O. PETRI (1525) i Sthms tänkeb.1: 53 (: tilfol); fåll Visb. 1: 259 ( c. 1620). – föll (föl) O. PETRI (1524) i Sthms tänkeb.1: 7, Mat.7: 25 m. fl. st. (NT 1526) osv.; fööl(l) Luk. 22: 41 (NT 1526), BtHforsH 1: 218 (1637). – fljll Ydre RÄÄF 1: 321 (i handl. fr. 1574: tilfijll); fyll HH XVIII.3: (1721: infyll). – fall (faal) GR 10: 350 (1535) OxBr. 11: 19 (1614); falth (faltt) VgFmT II. 1: 36 (i handl. fr. 1554). ipf. ind. pl. fullo (fwllo) Mat.17: 6 m. fl. st. (NT 1526), LAGERBRING Hist. lit. 67 (1748); fulle O. PETRI (1524) i Sthms tänkeb. 1: 11, GR 14: 247 (1542). – follo Ebr.3: 17 (NT 1526: förfollo); folle Visb. 1: 256 ( c. 1620). föllo Rom.11: 22 m. fl. st. (NT 1526) osv.; fölle EMPORAGRIUS A. Oxenstierna 116 (1655). ipf. konj. felle Kr. BRAHE 56 ( c. 1585: affelle). – fulle (fwlle) GR 3: 185 (1526),16: 408 (1544). – fölle Kr. BRAHE 56 ( c. 1585) osv. sup. fallit Rom. 15: 3 (NT 1526) osv. – fullit (fullet) BtÅboH I. 3: 5 (1623), Gr. TIÄLLMANN 213 (1696; med tillägget: "rättare fallet"), VDAkt. 1792, nr 385 (: utfullit). – föllit BtÅboH I. 8: 104 (1636). p. pf. fallen Apg.1: 25 m. fl. st. (NT 1526) osv. fullen (fullin) HFKF 2: 140 ( c. 1575), Gr. TIÄLLMANN 215 (1696; jämte fallen). – falat, n. sg. Ydre RÄÄF 1: 350 (i handl. fr. 1598; 2 ggr). – fellen O. PETRI Kr. 56 ( c. 1540: fråfellen). Anm 1:o. Av de omtalade ipf.-formerna ha föl, föllo, fsv. fǿl, fǿllo, alltifrån äldsta tid varit de normala i det nysv. skriftspr., liksom de äro de enda som förekomma i nutida bildat talspr. I sg. möter sålunda t. ex. redan i NT 1526 o. Bib. 1541 endast formen föll. Delvis gm inflytande från dessa skrifter synes full. fsv. ful, som ofta användes t. ex. av O. PETRI i hans äldsta skrifter, o. som ännu lever kvar i åtskilliga sv. dial., tidigt ha börjat utträngas ur skriften o. försvinner helt under förra hälften av 1600-t. I pl. håller sig den motsv. formen fullo, fsv. fullo, bättre. I NT 1526 förekommer den ungefär hälften så ofta som föllo o. uppträder, ehuru den saknas i Bib. 1541, icke sällan i litteraturen ännu i senare delen av 1500-t.1600-talet blir formen mera sällsynt o. får en mera dialektal prägel; enstaka ex. på densamma förekomma dock ända till midten av 1700-t. Endast mera sporadiskt o. dialektiskt uppträda i det äldre nysv. skriftspr. formerna sg. foll (fåll). fall, falt, fel(l), fyll (fijll), pl. follo (folle). 2:o. De regelbundna formerna i p. pf. o. sup. äro alltifrån fsv. tid fallen, resp. fallit. Jämte dessa uppträda från o. med början av 1600-t. formerna fullen (fullin), resp. fullit (fullet), som uppkommit gm påvärkan av ipf. full, fullo. Dessa former, som ännu ha en icke ringa utbredning i våra bygdemål, synas emellertid redan från början ha haft en rätt bestämd dialektal prägel; på 1700-t. bli de sällsynta o. försvinna alldeles mot slutet av detta årh. En tillfällig analogibildning är föllit; oklart är det endast en gång uppvisade fellen (fsv. fælin))
[fsv. falla, motsv. d. falde, isl. falla, fsax, fallan, mnt. o. holl. vallen, ffis. falla, fht. fallan, t. fallen, feng. feallan, eng. fall; av en germ. stam faln-, som sannol. står i avljudsförh. till lit. pŭlu, pùlti, falla, o. arm. p'ul, fall, förstörelse.
Med avs. på bet.utvecklingen jfr äv. fr. tomber, lat. cadere, gr. πίπτειν. – jfr FALLANDE p. adj., FALLEN, p. adj. o. FÄLLA, sbst. o v.] jfr AF-, AN-, BI-, FRAM-, FRÅN-, FÖR-, FÖRE-, GENOM-, HEM-, HOP-, HUG-, HÄDAN-, HÄN-, IFRÅN-, IGEN-, IHOP-, IN-, KNÄ-, KRING-, KULL-, LOTT-, MED-, NED(ER)-, NER-, OM-, OMKULL-, PÅ-, SAM-, SAMMAN-, SÖNDER-, TILL-, TILLBAKA-, UND-, UNDAN-, UPP-, UT-, ÅTER-, ÖVER-FALLA m. fl., PÅFALLANDE samt ARF-, FRÄND-, HAND-, LAG-, MOD-, NY-, RÄT-, SINNE-, SJÄLV-, SMÅ-, SYND-, TYG-, UND-, VÄN-FALLEN. Översikt av betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB


falla

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

äv.: falla ifrån, dö
  • so ble: an ma:smⱸstarⱸ när dⱸn gamla fɷll ɷndan (Tenala)
äv.: gå förlorad
  • hⱸ faldär int borṭṭ som faldär u:r nä:son o faldär i mɷnʼnʼinʼ (Bötom)
  • hⱸ faldär int borṭṭ som faldär u:r nä:son o faldär i mɷnʼnʼinʼ (Eckerö)
  • hⱸ faldär int borṭṭ som faldär u:r nä:son o faldär i mɷnʼnʼinʼ (Geta)
  • hⱸ faldär int borṭṭ som faldär u:r nä:son o faldär i mɷnʼnʼinʼ (Iniö)
  • hⱸ faldär int borṭṭ som faldär u:r nä:son o faldär i mɷnʼnʼinʼ (Pargas)
  • hⱸ faldär int borṭṭ som faldär u:r nä:son o faldär i mɷnʼnʼinʼ (Sottunga)
bildl
  • fall ⱺ: skaftⱸ (Hammarland)

Se mer