Swedish: erfinna

Swedish verb 'erfinna' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: erfinna
Supine: erfunnit
Gerund: erfinnande

Indicative

Present

jag erfinner
du  erfinner
han erfinner
vi  erfinner
ni  erfinner
de  erfinner

Perfect

jag har erfunnit
du  har erfunnit
han har erfunnit
vi  har erfunnit
ni  har erfunnit
de  har erfunnit

Past

jag erfann
du  erfann
han erfann
vi  erfann
ni  erfann
de  erfann

Pluperfect

jag hade erfunnit
du  hade erfunnit
han hade erfunnit
vi  hade erfunnit
ni  hade erfunnit
de  hade erfunnit

Future

jag skall erfinna
du  skall erfinna
han skall erfinna
vi  skall erfinna
ni  skall erfinna
de  skall erfinna

Future perfect

jag skall ha erfunnit
du  skall ha erfunnit
han skall ha erfunnit
vi  skall ha erfunnit
ni  skall ha erfunnit
de  skall ha erfunnit

Conjunctive

Present

jag må erfinna
du  må erfinna
han må erfinna
vi  må erfinna
ni  må erfinna
de  må erfinna

Present

jag må ha erfunnit
du  må ha erfunnit
han må ha erfunnit
vi  må ha erfunnit
ni  må ha erfunnit
de  må ha erfunnit

Past

jag skulle erfinna
du  skulle erfinna
han skulle erfinna
vi  skulle erfinna
ni  skulle erfinna
de  skulle erfinna

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle erfinna
du  skulle erfinna
han skulle erfinna
vi  skulle erfinna
ni  skulle erfinna
de  skulle erfinna

Perfect

jag skulle ha erfunnit
du  skulle ha erfunnit
han skulle ha erfunnit
vi  skulle ha erfunnit
ni  skulle ha erfunnit
de  skulle ha erfunnit

Imperative


du  erfinn

vi  Låt oss erfinna
ni  erfinn

Etymology