Swedish: draga

Swedish verb 'draga' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: dra
Supine: dragit
Gerund: dragande

Indicative

Present

jag drar; drager
du  drar; drager
han drar; drager
vi  drar; drager
ni  drar; drager
de  drar; drager

Perfect

jag har dragit
du  har dragit
han har dragit
vi  har dragit
ni  har dragit
de  har dragit

Past

jag drog
du  drog
han drog
vi  drog
ni  drog
de  drog

Pluperfect

jag hade dragit
du  hade dragit
han hade dragit
vi  hade dragit
ni  hade dragit
de  hade dragit

Future

jag skall dra; draga
du  skall dra; draga
han skall dra; draga
vi  skall dra; draga
ni  skall dra; draga
de  skall dra; draga

Future perfect

jag skall ha dragit
du  skall ha dragit
han skall ha dragit
vi  skall ha dragit
ni  skall ha dragit
de  skall ha dragit

Conjunctive

Present

jag må dra; draga
du  må dra; draga
han må dra; draga
vi  må dra; draga
ni  må dra; draga
de  må dra; draga

Present

jag må ha dragit
du  må ha dragit
han må ha dragit
vi  må ha dragit
ni  må ha dragit
de  må ha dragit

Past

jag skulle dra
du  skulle dra
han skulle dra
vi  skulle dra
ni  skulle dra
de  skulle dra

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle dra; draga
du  skulle dra; draga
han skulle dra; draga
vi  skulle dra; draga
ni  skulle dra; draga
de  skulle dra; draga

Perfect

jag skulle ha dragit
du  skulle ha dragit
han skulle ha dragit
vi  skulle ha dragit
ni  skulle ha dragit
de  skulle ha dragit

Imperative


du  dra; drag

vi  Låt oss dra; draga
ni  dra; drag

Etymology

Translations

Swedish verb "draga"

Apply force to (something) so it comes towards one

1 translations found.

draga

DRAGA dra³ga² l. (i sht hvard.) DRA dra, v.; pr. ind. sg. drager dra⁴ger l. (i sht hvard.) drar dra⁴r; imper. sg. drag dra⁴g l. (i sht hvard.) dra⁴; ipf. ind. sg. drog drω⁴g, starkt hvard. äfv. drω⁴, pl. drogo drω³gω²; sup. dragit dra³git², starkt hvard. äfv. (i sht i Sveal. o. Norrl.) dra³gi² l. draj³i², l. (i sht i Götal.) dratt drat⁴; p. pf. dragen dra³gen²; pass. o. dep. inf. dragas dra³gas² l. (i sht hvard.) dras dra⁴s l. dras⁴, pr. ind. sg. drages dra³ges² l. (i sht hvard.) dras dra⁴s l. dras⁴. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.), -ELSE (†, LIND 1749; under verränckung), -ERI (se d. o.); -ARE (se d. o.); -ARINNA (†, Vitt. COLUMBUS 132 (1671: Med-dragarinna); -ERSKA (se d. o.); jfr DRAG, DRAGA, r. l. f. ( inf. akt. drag(h)a (-e) GR 1: 166 (1523) osv. dra(a) Apg. BRASCK K 2 b (1648) osv. pass. o. dep. drag(h)as (-es) Kol. 1: 23 (NT 1526) osv. dras Vitt. DALIN 3: 7 (c. 1732) osv. pr. ind. sg. akt. drag(h)er (-aa-) GR 1: 123 (1523) osv. dragar MOlai PHRYGIUS C 1 b (1608). dra(a)r RP 8: 309 (1640) osv. draer LUCIDOR (SVS) 312 (1673: öfwerdraer), Cog. AURIVILLIUS 30 (1693). pass. o. dep. drag(h)es (-is) GR 2: 79 (1525) osv. drags Psalt. GYLDENHIELM 114 (c. 1605, 1650: dragz), ALMQVIST TörnrB 1: 29 (1839). dras Oec. 176 (1730) osv. drasz Epigr. WARNMARK G 1 b (1688). – pr. ind. pl. akt. 1 o. 3 pers. drag(h)a (-e) Mat. 11: 8 (NT 1526) osv. dra(a) ÖPar. SPEGEL 9 (1705) osv. pass. o. dep. drag(h)as (-es, -is) GR 1: 264 (1524: jndragis), FörsprRom. 3 a (NT 1526) osv. dras Vitt. DALIN I. 1: 69 (c. 1745) osv. imper. sg. drag(h) Mark. 14: 36 (NT 1526: vmdragh) osv. dra Atl. RUDBECK 1: 360 (1679) osv. ipf. ind. sg. akt. dro(o)g(h) OPETRI (1525) i SthmTb. 1: 65 osv. droch SVARTG1 42 (1561), BtFinlH 4: 365 (1568). dragh AV MURENIUS 429 (1660). pass. o. dep. drogs Musæus PERICI 1: 233 b (1582) osv. dro VERELIUS Götr. 10 (1664: utdro) osv. drug BtFinlH 2: 107 (1552). – ipf. ind. pl. 1 o. 3 pers. drog(h)o Mat. 13: 48 (NT 1526) osv. sup. akt. drag(h)it (-et) GR 1: 29 (1521: framdragit) osv. dragedh AOXENSTIERNA 2: 702 (1624). dragi Bref CARL XII 43 (1701), JSVEDBOM (1798) hos Släktprof. DAHLGREN 1: 53. draji Lb. COLLNÉR 127 1815; anmärkt ss. vårdslöst talspr.). pass. o. dep. dragits (-ets) HSH 7: 45 (1590) osv. dragids (-edz) OxBr. 8: 188 (1647), Bref AOXENSTIERNA 2: 532 (1648). drages Ekenäs domb. 1: 66 (1642: Hår draghess), JPärsson EMPORAGRIUS F 2 a (1650). p. pf. m., f. o. r. drag(h)en (-in) GR 1: 19 (1521) osv. – n. drag(h)et (-it) 1Krön. 21: 16 (Bib. 1541) osv. draghen 1 Kor. 8: 10 (NT 1526). drä- 2 Tim. 3: 6 (NT 1526: dräghas, pr. pl. pass.), Ps. 1546, s. 35 (: drägher), Därs. 33 (: drägh, imper.). drå- 1Krön. 14: 15 (Bib. 1541: uthdråghen). tra, inf., HFinlÖ 1: 183 (1711). Se vidare BEDRAGA.
[i bet. I af fsv. dragha, sällan drägha, draga, släpa o. d.; motsv. d. drage, isl. draga, feng. dragan, eng. draw; i bet. II efter mnt. dragen, bära; jfr mnl. dragen, bära (äfv. med bet. 'släpa' o. d.), holl. dragen, bära, t. tragen, bära, samt got. dragan, bära. På grund af bet.-skillnaden antages af många, sannol. utan skäl, ett olika ursprung för det nord.eng. o. det fastlandsgermanska ordet; de torde båda utgå från samma rot, den som föreligger i lat. trahere, draga, släpa (jfr TRAKT). – I åtskilliga fall beror ordets anv. på inflytande från t. ziehen, draga, l. från d. trække, resp. holl. trekken (se TRÄCKA, draga). I ett fall (se nedan under I 35) beror ordets anv. på indirekt inflytande från it. trassare (se TRASSERA). – Jfr DORJ, DRAGG, DRAGGA, DRAGNA, DRASSA, DRASUT, DRÅG, DRÄKT, DRÄTT, DRÖG, sbst. o. adj., DRÖJA, DÖRJ, TRÄCKA, draga]
Öfversikt af betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB


draga

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

= draga v.1, 30, rista (med timmerdrag) för att markera hur väggstock skall täljas
  • hⱸ ⱸ draga ny, ny är i bara ti tøli bortt na li:tⱸ mä yksä (Terjärv)
äv., bildl.: lockas att följa med (ngn)
  • ha drɷ:sta mⱸ: ti a:där (Esse)
i förb. med bort, ihop, in: släpa bort, ihop, in (ngt el. ngn)
  • hⱸ drɷ:ⱸst ihɷ:p ri:sⱸ o haḷmin o brⱸndⱸst (Lappfjärd)
  • di jⱸ:r int na anna ⱸn dra:r inn dynjɷn (:smuts) o ʃⱸtar niⱸ:r (:lortar ner) (Pörtom)
i förb. med fram, ds
  • he ä nu tesama hur ja dra:r me framm jä:r tåm någär dagana såm ja ha:r kva:r (Liljendal)
i förb. med på: slita o. träla
  • int va ja va:n ti dra pɷå: o ⱹe:p mⱸ toḍḍⱸ (:med sådant) (Närpes)

Se mer