Swedish, all forms: bliva

Swedish, all forms verb 'bliva' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: bli
Supine: blivit
Gerund: blivande

Indicative

Present

jagblir; bliver
dublir; bliver
han;honblir; bliver
viblir; bliver
niblir; bliver
deblir; bliver

Perfect

jaghar blivit; blitt
duhar blivit; blitt
han;honhar blivit; blitt
vihar blivit; blitt
nihar blivit; blitt
dehar blivit; blitt

Past

jagblev
dublev
han;honblev
viblev
niblev
deblev

Pluperfect

jaghade blivit; blitt
duhade blivit; blitt
han;honhade blivit; blitt
vihade blivit; blitt
nihade blivit; blitt
dehade blivit; blitt

Future

jagskall bli
duskall bli
han;honskall bli
viskall bli
niskall bli
deskall bli

Future perfect

jagskall ha blivit; blitt
duskall ha blivit; blitt
han;honskall ha blivit; blitt
viskall ha blivit; blitt
niskall ha blivit; blitt
deskall ha blivit; blitt

Conjunctive

Present

jagmå bli; bliva
dumå bli; bliva
han;honmå bli; bliva
vimå bli; bliva
nimå bli; bliva
demå bli; bliva

Present

jagmå ha blivit; blitt
dumå ha blivit; blitt
han;honmå ha blivit; blitt
vimå ha blivit; blitt
nimå ha blivit; blitt
demå ha blivit; blitt

Past

jagskulle bli
duskulle bli
han;honskulle bli
viskulle bli
niskulle bli
deskulle bli

Pluperfect

jagskulle ha blivit; blitt
duskulle ha blivit; blitt
han;honskulle ha blivit; blitt
viskulle ha blivit; blitt
niskulle ha blivit; blitt
deskulle ha blivit; blitt

Conditional

Present

jagskulle bli
duskulle bli
han;honskulle bli
viskulle bli
niskulle bli
deskulle bli

Perfect

jagskulle ha blivit; blitt
duskulle ha blivit; blitt
han;honskulle ha blivit; blitt
viskulle ha blivit; blitt
niskulle ha blivit; blitt
deskulle ha blivit; blitt

Imperative

dubli; bliv; bli; bli
viLåt oss bli; bliva
nibli; bliv; bli; bli

Etymology

Additional Information

bliva
börja vara, komma att vara
[A blir + PRED; x blir y]

Engelsk översättning
be, get, become

Exempel

bli sjuk---fall ill
bli lärare---become a doctor
bli med barn---become pregnant
mjölken blir billigare 1 juli---the price of milk will come down on 1st July
följden blev att beslutet uppsköts---as a result, the decision was postponed
två och två blir fyra---two and two make four
en blivande skådespelare---an actor-to-be


Svenskt uppslagsord
blir av blev blivit bli(va) verb
komma till stånd
[x blir av]

Engelsk översättning
take place, come off

Exempel

resan blev inte av---the trip never came off


Svenskt uppslagsord
blir av blev blivit bli(va) verb
endast i frågor inledda med var (vad) ta vägen

Engelsk översättning
get to, happen to

Exempel

var blev min väska av?---where did my suitcase get to?


Svenskt uppslagsord
blir av med blev blivit bli(va) verb
förlora; bli kvitt
[A blir av med x]

Engelsk översättning
lose; dispose of

Exempel

bli av med sin plånbok---lose one's wallet
bli av med sin förkylning---get rid of one's cold


Svenskt uppslagsord
blir till sig blev blivit bli(va) verb
bli upphetsad

Engelsk översättning
get excited (upset)

Exempel

hon blev till sig av oro för barnet---she was beside herself with anxiety for the child


Svenskt uppslagsord
blir över blev blivit bli(va) verb
återstå
[x blir över]

Engelsk översättning
remain, be left over

Exempel

det blev ingenting över av tårtan---nothing remained of the cake


Svenskt uppslagsord
bliver blev blivit bli(va) se blir

Engelsk översättning
be, get, become

bliva

BLIFVA BLIVA bli³va² (bli'fva )WESTE l. BLI bli⁴, v.; pr. ind. blifver bli⁴ver l. blir, konj. blifve; imper. blif, hvard. bli; ipf. ind. sg. blef ble⁴v, hvard. äfv. (i sht i Götal.) ble⁴, pl. blefvo; sup. blifvit bli³vit², hvard. (i sht i Sveal. o. Norrl.) bli³vi² o. (i sht i Götal.) blit⁴; p. pf. blifven, stundom (i Sv. bl. bygdemålsfärgadt. i Finl. ännu i högtidlig stil) blefven. Anm. De tvåstafviga formerna i pr. ind. o. äfv. inf. tillhöra hufvudsakligen skriftspr., företrädesvis den högtidliga stilen. vbalsbst. -ANDE (se BLIFVANDE sbst..), -ELSE (bl. ss. senare ssgsled. föga br.). jfr BLIFVANDE, p. adj. ( inf. blifva (blif(f)ua, blif(f)wa, bliffva, bliua, bliva, -e) G. I:s reg. 1: 37, 42 (1522), Joh. 15: 11 (NT 1526) osv. blyffwa G. I:s reg. 1: 7 (1521). blif RA 2: 513 (1575). bli(j) PRYTZ G. I 47 (1621), RARP V. 1: 218 (1654), GRUBB 882 (1665), Ordesk. COLUMBUS 4 (1678) osv. bli' Cup. STIERNHIELM 3 (1649, 1668), Harm. DENS. 9 (1668). bleffuo Handl. rör. fin. kyrk. 3: 22 1568; icke fullt säkert), ble(f)fue SVART G. I 11 (1561), Handl. rör. fin. kyrk. 1: 220 (1586). ble J. CELSIUS (1687) i 2 Saml 13: 44. Det intervokaliska v-ljudets olika skrifningar upprepas icke vid följ. former. pr. ind. sg. blifver G. I:s reg. 1: 37 (1522), Mat. 6: 4 (NT 1526) osv. blyffwer G. I:s reg. 4: 41 (1527). blifr', blifr Cup. STIERNHIELM 11, 13 (1649, 1668), DENS. Parn. 2: 6 (1651) o. annorstädes. bli(j)r A. LEWENHAUPT (1579) i Hist. tidskr. 1881, s. 202, M. LEWENHAUPT (1579) i Sv. autografsällsk. tidskr. 2: 44, 45, RA 2: 672 (1585), CARL IX Calend. 67 (1589), Suml. BUREUS 41 (c. 1600), Parn. STIERNHIELM 2: 1 (1651) osv. blj' Darius BÖRK 965, 1130 (1688). blev SKOGEKIÄR BÄRGBO Vis. 11 (1652, 1682), Darius BÖRK 729 (1688; i rim). – konj. blifve 2 Mos. 16: 29 (Bib. 1541) osv. bli(j) GRUBB 726 (1665), TEGNÉR 2: 102 (1808) m. fl. imper. sg. bli(j)f(f) Mat. 2: 13 (NT 1526) osv. bli(j) Ordesk. COLUMBUS 4 (1678), BJÖRN Förf. yngl. 7 (1792) osv. bleff Kr. BRAHE 40 (c. 1585). ipf. sg. ble(e)f(f) G. I:s reg. 1: 21, 28 (1521), Mat. 2: 9 (NT 1526) osv. ble' Darius BÖRK 116 m. fl. st. (1688), blee Diet. LINNÉ 2: 75 (c. 1750). – pl. blifvo, -e G. I:s reg. 1: 239 (1524), Mat. 21: 15 (NT 1526), N. Av. 29 maj 1656, nr 2, s. 2, DRYSELIUS Monarcksp. 251 (1691). CELSIUS G. I 56 1792; uppl. 1746: blefvo) m. fl. blefvo, -e G. I:s reg. 17: 124 (1545), SVART G. I 15 (1561) osv. – konj. blifve, -o G. I:s reg. 1: 85 (1523), Mat. 26: 54 (NT 1526), O. PETRI 2 Förman. A 1 b (1528), Växiö domk. akt. 1656, nr 90, m. fl. blefve, -o G. I:s reg. 18: 43 (1546), L. PETRI Kyrkost. 28 b (1566) osv. blee J. CELSIUS (1687) i 2 Saml. 13: 41. ble' Darius BÖRK 405 (1688). sup. blifvit O. PETRI Clost. C 3 a (1528), G. I:s reg. 6: 238 (1529) osv. blifvet G. I:s reg. 1: 26 (1521: bliffued), O. PETRI 2 Post. 1 a (1530), Resa KIÖPING 13 (1667: hon är .. blifwet marterat). blif't QT NORDENFLYCHT 1746–47, s. 116. blijt AFZELIUS Sagoh. XI. 1: 69 (cit. fr. c. 1701). bljt Darius BÖRK 351 (1688). blith Darius BÖRK 604 m. fl. st. (1688). bli't C. F. DAHLGREN 1: 305 (1836). blit G. CEDERHIELM Vitt. 124 (1706), QT NORDENFLYCHT 1744, s. 49, LINNÉ Beskr. ö. stenr. 1, 23 (c. 1747) m. fl. blitt (blidt) Ordesk. COLUMBUS 6, 22 (1678), Darius BÖRK 935 (1688), LYBECKER 24 (c. 1715), Folkung. STRINDBERG 116 (1899), HELLSTRÖM Kuskar 99 (1910) m. fl. blefvit Rimchr. CARL IX 20 (c. 1600), Oxenst. brefv. 3: 201 (1630), Bref LINNÉ I. 1: 226 (1768) m. fl. blefvet G. I:s reg. 17: 551 (1545), A. OXENSTIERNA 2: 115 (1612), DAHLSTIERNA Kunga skald I 1 b (1697), LIND (1749) m. fl. blefue Ärkeb. Abrahams räfst 193 (1596). p. pf. sg. obest. m. o. f. blifvin Mess. 1531, s. C 2 a, G. I:s reg. 16: 16 (1544), Lefv. HORN 38 (c. 1657), STIERNHIELM VgL Föret. 1 (1663) m. fl. blifven Ebr. 4: 1 (NT 1526), G. I:s reg. 4: 371 (1527) osv. blefvin Arndt MURÆUS 1: 11 (1647). blefven G. I:s reg. 1: 21 (1521), Därs. 16: 525 (1544), Vint. TOPELIUS II. 2: 94 (1882), Edelfelt AHRENBERG 52 (1902), ANNERSTEDT UUhist. II. 1: 66 (1908) m. fl.; jfr: Part. pass. Blifven ell. Blefven (det sednare en föråldrad form, som ännu i högtidligare stil nyttjas i förening med Vara, t. ex.: han är blefven, i st. f. han har blifvit). DALIN 1850. – n. blifvit G. I:s reg. 9: 178 (1534), CELSIUS G. I 532 (1753, 1792), Montesquieu DALIN 121 (1755) m. fl. blifvet G. I:s reg. 18: 241 (1547) osv. blefvit Resa KIÖPING 7 (1667), Växiö rådstur. prot. 1698, s. 370. blefvet RA 1: 564 (1547), Oxenst. brefv. 8: 383 (1642), BERZELIUS Reseant. 338 (1819).– pl. blif(f)ne, -a 1 Sam. 30: 21 (Bib. 1541), G. I:s reg. 17: 137 (1545) osv. blef(f)ne -a RA 1: 335 (1544), Lappl. DÜBEN 451 (1873), NORDLUND Skalförh. 51 (1893) m. fl. Skrifningen blifr torde afse samma uttal som blir, blif't som blit(t))
[fsv. bliva, liksom d. blive af mnt. bliven, motsv. got. bileiban, holl. blijven, fht. biliban, t. bleiben, feng. belifan, meng. belive, af germ. bi- (se BE-) o. lĭban, besläktadt med LIF o. LÄMNA samt gr. λιπαϱός, fet, smord, λιπαϱεῖν, framhärda, förblifva, fslav. lĭnati, klibba vid, sitta fast vid, sanskr. lip-, smörja på, klibba, häfta vid. Vokalen e i presensstammen torde hafva utvecklats ur kort i, uppkommet af långt i i obetonad ställning]
Som hjälpverb för bildande af pf. o. pluskvampf. användes under äldre tid i regeln vara, mera sällan hafva, hvilket dock anträffas redan under förra hälften af 1500-talet. Efter midten af 1600-talet blir hafva allt vanligare. Numera är vara föråldradt som hjälpverb till blifva i bet I, ålderdomligt l. bygdemålsfärgadt, då blifva står i bet. II l. III. När vara ännu användes, framhåller det mera resultatet än förloppet, medan motsatsen är förhållandet med hafva. Öfversikt öfver betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB


bliva

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

förbli på viss ort el. plats
  • ja bḷi:r hemma om moron (Jomala)
  • tåm såm bḷäi po la:nd (Pargas)
  • om ja bli:r po vä:gin (:inte orkar bära bördan ända fram) (Tenala)
  • di: (:där) had han blivi (Vanda)
förbli i visst tillstånd el. visst förhållande; fortfara att vara, dröja kvar
  • (om man ej får bygga) so bḷi:r inʼ utan hu:s (Iniö)
  • bara nogan gamal bisi blⱸi vi li:v (Lappträsk)
  • ja bläi me klövärpampen (:klöver knekt) på ha:nden (Sibbo)
  • han ble: me monn åppe (:stod mållös) (Snappertuna)
i uttr. låta bli; äv
  • man kan lⱸgg bli: ti kom för sⱸint (Sibbo)
särsk. i förb. med pres. ptc. () el. inf. (med el. utan inf. ‑märke; ): fortfara (att göra det som ptc. el. inf. anger)
  • gomssan bḷi:r fre:na (i köttet) om dom bḷi:r le:vandⱸ för lⱸnjⱸ (Bötom)

Se mer