Swedish, all forms: bjuda

Swedish, all forms verb 'bjuda' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: bjuda
Supine: bjudit
Gerund: bjudande

Indicative

Present

jagbjuder
dubjuder
han;honbjuder
vibjuder
nibjuder
debjuder

Perfect

jaghar bjudit
duhar bjudit
han;honhar bjudit
vihar bjudit
nihar bjudit
dehar bjudit

Past

jagbjöd
dubjöd
han;honbjöd
vibjöd
nibjöd
debjöd

Pluperfect

jaghade bjudit
duhade bjudit
han;honhade bjudit
vihade bjudit
nihade bjudit
dehade bjudit

Future

jagskall bjuda
duskall bjuda
han;honskall bjuda
viskall bjuda
niskall bjuda
deskall bjuda

Future perfect

jagskall ha bjudit
duskall ha bjudit
han;honskall ha bjudit
viskall ha bjudit
niskall ha bjudit
deskall ha bjudit

Conjunctive

Present

jagmå bjuda
dumå bjuda
han;honmå bjuda
vimå bjuda
nimå bjuda
demå bjuda

Present

jagmå ha bjudit
dumå ha bjudit
han;honmå ha bjudit
vimå ha bjudit
nimå ha bjudit
demå ha bjudit

Past

jagskulle bjuda
duskulle bjuda
han;honskulle bjuda
viskulle bjuda
niskulle bjuda
deskulle bjuda

Pluperfect

jagskulle ha bjudit
duskulle ha bjudit
han;honskulle ha bjudit
viskulle ha bjudit
niskulle ha bjudit
deskulle ha bjudit

Conditional

Present

jagskulle bjuda
duskulle bjuda
han;honskulle bjuda
viskulle bjuda
niskulle bjuda
deskulle bjuda

Perfect

jagskulle ha bjudit
duskulle ha bjudit
han;honskulle ha bjudit
viskulle ha bjudit
niskulle ha bjudit
deskulle ha bjudit

Imperative

dubjud
viLåt oss bjuda
nibjud

Translations

Swedish verb "bjuda"

To invite

  • English: bid.

1 translations found.

Etymology

fsv. biuþa (ipf. böþ), framräcka, bjuda till, erbjuda, inbjuda, förkunna, befalla m. m. = isl. bjóða, got. -biudan, fsax. biodan, fhty. biotan (ty. bieten), ags. béodan (eng. bid delvis från ags. biddan, bedja); av ie. roten bheudh, med avljud bhoudh, bhudh i sanskr. budh, vakna, märka, grek. pev́thomai (av *bheudh-), frågar, erfar, fslav. bŭděti, vaka, osv.; med släktingar även i kelt. spr.; f. ö. i enskildheter oklar betyd.-utveckling.

Additional Information

bjuda
be (någon) komma hem till sig; erbjuda (mat), bekosta
[A bjuder B på x]

Engelsk översättning
offer; ask, invite

Exempel

hennes föräldrar bjöd mig på middag---her parents invited me to dinner
man får ta de möjligheter som bjuds---you just have to make the best of things

Sammansättningar/avledningar

bortbjuden---invited out

bjuda

BJUDA bjɯ³da² (bju'da WESTE), v. -er bjɯ⁴der, bjöd bjø⁴d, bjödo biø³dɯ², bjudit bjɯ³dit², bjuden bjɯ³den², sällan böd, bödo, budit, buden (jfr anm. på formafd.). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.). ( inf. buda Fin. urk. II. 1: 26 1602; i ssgn tillbuda). – biu Hel. LUCIDOR T 2 b (1672), biu' Bö RK Dar. 153 (1688), bju Vitt. DALIN 5: 132 (c. 1753), Därs. 342 (c.1753; bju till). pres. ind. sg- buder E. FLEMING i BtFH 3: 119 (1541), Bidr. t. Åbo hist. I. 6: 125 1633; i ssgn tilbuder). – bjur U. RUDENSCHÖLD (1725) i 2 Saml. 1: 95, Kyrk. LIVIN 49 (1781: bjur ut), bju'r Runa DYBECK 1843, 3: 38 (i folkvisa: bju'r till). – pl. byde G. I:s reg. 18: 868 (1547). p. pr. biuendis G. I:s reg. 6: 131 (1529). ipf. ind. sg. böd(h) Mark. 8: 6 (NT 1526), 1 Mos. 2: 16 (Bib. 1541), A, OXENSTIERNA 1: 4 (1605), H. HILDEBRAND i 3 SAH 12: 99 (1898), EDGREN Tennyson 50 (1902) m. fl.; bödt G. I:s reg. 8; 26 (1532). – bjöd Ad. MÖRK 2: 36 1744; i ssgn utbiöd), BELLMAN 6: 19 (1787), ENVALLSSON Bobis bröll. 47 (1788) osv. – bjudde MURBECK Catech. arb. 1: 95 (c. 1750; i ssgn tillbjudde), Törngrenska målet 299 1801; byggdemålsfärgadt). ipf. ind. pl. bud(h)o (-om, -e) G. 1:s reg. 1: 168 (1523), Apg. 16: 7 (NT 1526), 4 Mos. 25: 2 (Bib. 1541), Ungd. LINNÉ 2: 321 (1734), CELSIUS G. I 479 (1746, 1792; i ssgn förbudo), Ad. prot. 1789, s. 539 (i ssgn) tillbudo) m. fl. budde TEGEL G. I 2: 77 1822; i ssgn tilbudde). – bod(h)o (-e) Växiö rådstur. prot. 1611, s. 235, MESSENIUS Signill 8 (1612), Resa KIÖPING 37 (1667), Th. MÖRK 2: 299 1752; i ssgn) tilbodo) m. fl.; båd(h)o (-e) Apg. 4: 15 (NT 1526, Bib. 1541), Dom. 12: 6 (Bib. 1541), GUSTAF II ADOLF 83 (c. 1620), ROSENSTEIN 3: 362 1788; i ssgn tillbådo). – böd(h)o (-e) L. PETRI Kr. 112 (1559), Kr. BRAHE 37 (c. 1585), Liv. KOLMODIN 1: 434 (1831) m. fl. – bjödo Ad. MÖRK 2: 247 (1744), Ber. FRYXELL 3: 80 (1828) osv. ipf. konj. bud(h)e G. 1:s reg. 2: 101 (1525), O. PETRI Clost. C 4 b (1528), RARP 1: 72 1628; pass. i ssgn påhudes) m. fl. – böde HSH 31: 346 1662; pass. i ssgn tillbödes), ADLERBETH Æn 44 (1804, 1811), Jur. afh. SCHLYTER 1: 248 (1837) m. fl. – bjöde Sv. spr. BOIVIE 185 tab. (1820) osv. sup. bud(h)it G. 1:s reg. 2: 196 (1525), Mat. 8: 4 (NT 1526), 1 Mos. 47: 11 (Bib. 1541), BREMER Fam. H* 2: 175 (1831), Fornk. PALMBLAD 1: 237 (1843) m. fl. – bodit A. OXENSTIERNA 2: 264 1616; i ssgn förbodedt), Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 138 1644; i ssgn tilbodit). – bjudit Bidr. t. Hfors hist. 1: 136 (1623; i ssgn förbiutidh), RP 8: 67 1640; i ssgn förbiudett), Hist. lit. LAGERBRING 17 (1748), TEGNÉR 6: 25 (1826) osv. p. pf. bud(h)en Luk. 14: 8 (NT 1526), 2 Mos. 34: 34 (Bib. 1541), SNOILSKY 1: 119 (1874, 1883), WENNERBERG 4: 244 (1885) m. fl. budne (pl. o. best.) Luk. 14: 7 (Bib. 1703) osv. – bod(h)na (-ne) (pl. o. best.) Luk. 14: 7 (NT 1526), 1 Sam. 9: 22 (Bib. 1541), L. PETRI Kyrkeords. 46 a 1571; i ssgn vppåbodne), Consist. acad. Abo. ä. prot. 1; 142 1644; i ssgn obodne) m. fl. – bjuden RP 6: 172 1636; i ssgn förbjudin), Index (1641), Grann. BREMER 1: 170 (1837) osv. – bud(d) BtFH 2: 5 1537; i ssgn fforbwd), Växiö domk. akt. 1782, nr 516 (i ssgn ärbudd); bod BtFH 2: 3 1537; i ssgn fforbod). 1:o Den urspr. formen i ipf. ind. pl. är bud(h) o (bud(h)o osv.) o. i ipf. konj. bud(h)e. Dessa former äro också de som i regel möta i litteraturen under 1500-talet o. förra hälften af 1600-talet. De blifva sedermera mindre vanliga o. synas alldeles upphöra att användas mot slutet af det följande århundradet. I ordböcker o. grammatikor upptagas de dock, i strid mot det verkliga språkbruket, ännu länge; så hos LJUNGBERG Sv. spr. 134 f. (1756), Sv. spr. BOTIN 128 (1777) o. ännu hos MÖLLER (1790) o. WESTE (1807) ss. enda angifna former, hos ALMQVIST (1844) o. DALIN (185O) ss. äldre, i högtidligare stil ännu ngn gg brukade. – Vid sidan af de ofvan nämnda formerna anträffas i äldre tid bod(h)o (sannol. med öppet åljud) o. bådho, som, försåvidt slutet å-ljud afses, torde vara att väsentligen betrakta ss. uppkommet gm inflytande från motsv. böjningsform af BEDJA (jfr anm. 5:o sp. 565). – Redan vid midten af 1500-talet intränger ö- ngn gg från ipf. ind. sg. i ipf. ind. pl. (o. ipf. konj.). Detta blifver från o. med senare hälften af 1600-talet allt vanligare, o. åtminstone från början af det följande seklet äro formerna bödo, böde de normala, tills de så småningom vika för de yngre bjödo, bjöde (jfr anm. 2:o). 2: o Redan i fsv. förekomma enskilda ex. på att j från pres. öfverförts till ipf. o. p. pf.: wpp byödh (BtFH 1: 246 (1508), bywdo, bywdhin (SÖDERWALL). Det synes emellertid hafva dröjt mycket länge, innan dylika former vunno allmännare utbredning. Sällan anträffas på 1600-talet p. pf. biuden o. sup. biudit (jfr öfversikten af formerna ofvan). Först mot midten af 1700-talet möta former af ipf. med inskjutet j. Under hela 1700-talet äro emellertid formerna bjöd, bjödo, bjöde, bjudit, bjuden ganska sällsynta i skrift o. förekomma där väsentligen blott hos förf., som afsiktligt närmat sitt språk till talspråket, ss. LAGERBRING, BELLMAN, ENVALLSSON. Att dessa former däremot i talspråket haft stor utbredning redan under senare hälften af 1700-talet, har man skäl att antaga bl. a. däraf, att Sv. spr. BOTIN 168 (1777) anser sig böra varna för deras anv. Från o. med början af 1800talet blifva formerna med j äfv. i skrift allt vanligare. Tidigast blifva de allmänna i de lägre stilarterna, under det att stelare o. mera konservativa arter af normalprosa, ss. historisk stil, jundisk stil osv., liksom de högre stilarterna längre föredraga de äldre formerna. I den högre stilen, i sht poesien, brukas formerna böd, budit osv. ännn ngn gg, i sht i arkaiserande syfte. Det är härvid i sht i den numera i dagligt tal föråldrade bet. befalla o. d. (mindre ofta i de till denna bet. hörande ssgrna FÖRBJUDA o. PÅBJUDA) som dessa former komma till användning, under det att de t. ex. i de mera hvardagliga bet.: bedja (ngn) taga för sig, spendera, traktera o. d. alls icke torde förekomma. I dagligt tal äro formerna med j: bjöd, bjudit osv. nästan allenarådande; undantagsvis höres, i sht hos äldre personer, särsk. p. pf. buden (i bet. inbjuden) samt nöd-, o-, själfbuden. – I anslutning till det sagda kan anmärkas, att i ordböcker o. grammatiker formerna med j: bjöd, bjudit osv. upptagas först från o. med början af 1800-talet. Redan MOBERG Gram. 237 (1815) betecknar dem emellertid ss. de vanligare, o. detsamma är senare fallet med ALMQVIST (1844), DALIN (1850), SSL RYDQVIST 1: 252 (1850), SAOL (1874 o. följ. uppl. t. o. m. 1889) m. fl. SAOL (1900) upptager af former utan j bl. sup. o. p. pf.: budit, buden, budet, budna o. betecknar dessa ss. ålderdomliga)
[fsv. biuþa (sällan byþa, pres biuþer, enstaka budher, ipf. inb sg. böþ, pl. buþu, stundom bodho,
ipf. konj. buþi, p. pf. buþi, stundom bodhin), motsv. fd. o. ä. d. biuthæ, d. byde, nor. bjoda, isl. bjóða, got. biudan i ssgrna anabiudan o. faurbiudan, fsax. biodan, mnt. beden, nt. beden, be'en, beiden, beien, mnl. o. holl. bieden, ffris. biada, fht. biotan, mht. o. t. bieten, feng. béodan, meng. beode(n), bede(n), ä. eng. bede. Ordet härledes ur en rot bheudh-, med afljud bhoudh-, bhudh-, som med mer 1. mindre närbesläktade betydelser föreligger bl. a. i gr. (kret.) πεύϑεν ( inf.), tillkännagifva, πεύϑοναι o. (med nasalerad stam) πυνϑάνομαι, fråga, utforska, erfara, få veta, fslav. budeti, vaka, buditi, väcka, lit. budéti, vara vaken, bùnsti, vakna, sskr. budh-, bôdhati, vaka, vakna, gifva akt, varseblifva, lära känna, få veta, med kausativum bôdhayati, göra uppmärksam på, meddela, lära. Jfr TAMM, FALK o. TORP, KLUGE, PRELLWITZ 1905; under peycomai). Beträffande bet.-utvecklingen jfr anm. up. 2884 nedan. – För vissa af det sv. ordets bet. (se nedan) böra jämföras äfv. ssgrna fsax. gobiodan, mnt. gebeden, mnl. o. holl. gebieden, fht. gabiotan, mnt. o. t. gebieten, äfvensom eng. bid (se BEDJA), som från det ofvan nämnda meng. beode(n), bede(n), ä. eng. bede upptagit flera af sina nuv. bet. (se MURRAY). – Jfr BUD o. BÖDEL] jfr AN-, BORT-, ER-, FAL-, FRAM-, FÖR-, GÄST-, HEM-, HOP-, IGEN-, IN-, KRING-, KVAR-, LAG-, MISS-, MOT-, NED-, OM-, PÅ-, SALU-, SAMMAN-, TILL-, UNDER-, UPP-, UT-, ÅTER-, ÖFVER-BJUDA samt AKTNINGS-, ALL-, ANDAKTS-, HÖGST-, LYDNADS-, MAKT-, MEST-, MINST-, MOT-, TROTS-, VÖRDNADS-BJUDANDE o. NÖD-, O-, SJÄLF-BJUDEN. Öfversikt öfver betydelserna. A)

More information and the source for the information: SAOB


bjuda

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

erbjuda (ngt)
  • fö va tɷ: dy int ate: to i bju:sta (:då det erbjöds) (Esse)
  • han bö:d åt on sko:nn (Nagu)
  • ja jiⱸg int tei:t leik hur ma:ŋ gaŋgor ḍom bjöud mⱸ (:erbjöd mig tjänst som dräng) (Närpes)
erbjuda sig (som ngt)
  • han dji o bjöud u:t sⱸ ti dragɷ:n (Lappträsk)
i förb. med ut: erbjuda (ngn ngt, som gåva)
  • ja ha bodi u:t döm te pänga åt tri: förr (Pedersöre)
erbjuda att betala (för ngt; äv. om bud i kortspel)
  • va bju:ds för smiddjon (:sängen) (Kyrkslätt)
  • han böud on hondra mark bara an sko få kåm fri: ett on en natt (Replot)
  • foḷkä ä tɷ:koga tⱸ bju:da (Vårdö)
  • fämti mark jⱸ bɷdi (Vörå)

Se mer