Swedish, all forms: bispringa

Swedish, all forms verb 'bispringa' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: bispringa
Supine: bisprungit
Gerund: bispringande

Indicative

Present

jagbispringer
dubispringer
han;honbispringer
vibispringer
nibispringer
debispringer

Perfect

jaghar bisprungit
duhar bisprungit
han;honhar bisprungit
vihar bisprungit
nihar bisprungit
dehar bisprungit

Past

jagbisprang
dubisprang
han;honbisprang
vibisprang
nibisprang
debisprang

Pluperfect

jaghade bisprungit
duhade bisprungit
han;honhade bisprungit
vihade bisprungit
nihade bisprungit
dehade bisprungit

Future

jagskall bispringa
duskall bispringa
han;honskall bispringa
viskall bispringa
niskall bispringa
deskall bispringa

Future perfect

jagskall ha bisprungit
duskall ha bisprungit
han;honskall ha bisprungit
viskall ha bisprungit
niskall ha bisprungit
deskall ha bisprungit

Conjunctive

Present

jagmå bispringa
dumå bispringa
han;honmå bispringa
vimå bispringa
nimå bispringa
demå bispringa

Present

jagmå ha bisprungit
dumå ha bisprungit
han;honmå ha bisprungit
vimå ha bisprungit
nimå ha bisprungit
demå ha bisprungit

Past

jagskulle bispringa
duskulle bispringa
han;honskulle bispringa
viskulle bispringa
niskulle bispringa
deskulle bispringa

Pluperfect

jagskulle ha bisprungit
duskulle ha bisprungit
han;honskulle ha bisprungit
viskulle ha bisprungit
niskulle ha bisprungit
deskulle ha bisprungit

Conditional

Present

jagskulle bispringa
duskulle bispringa
han;honskulle bispringa
viskulle bispringa
niskulle bispringa
deskulle bispringa

Perfect

jagskulle ha bisprungit
duskulle ha bisprungit
han;honskulle ha bisprungit
viskulle ha bisprungit
niskulle ha bisprungit
deskulle ha bisprungit

Imperative

dubispring
viLåt oss bispringa
nibispring

Etymology

Additional Information

bispringa

BISPRINGA bi³~spriŋ²a (bi'springa WESTE), v. -er, -sprang, -sprungo, -sprungit, -sprungen. vbalsbst. -ANDE, -NING (Ordb. SCHULTZE 4822 (c. 1755)); -ARE (numera föga br.) ; jfr BISPRÅNG I. (be- ROTHOVIUS Likpr. ö. Birckoltz F 3 a (1624), Schibb. SWEDBERG 297 (1716) m. fl.)
[liksom d. bispringe efter t. beispringen, motsv. holl. bijspringen; se BI-, prefix¹ 1 d; jfr lat. succurrere]
(i sht i skriftspr.) komma till hjälp l. undsättning, bistå, hjälpa; numera nästan bl. i aktivum, i sht i inf. (Hertig Karl Filip har) sin Herbroder K. M. wår nådigste herre esom oftast med god råd bisprunget. GUSTAF II ADOLF 98 (1622). Att bijspringa dee evangeliske Ständer i Tysklandh emot Keijsaren och Ligan. RP 6: 25 (1636). At bispringa och vnderstödia them (dvs. Iidande medkristna) med sina trogna förböner och suckningar. Cat. SWEDBERG 663 (1709). Secundera, komma til hielp, bespringa. Schibb. DENS. 297 (1716). Franckrike är i stånd at .. utan at deremot betinga hjelpetroppar bispringa med subsidier. HÖPKEN 2: 170 (1752). En Christelig fattig, som förtienar at bispringas med Församlingens hielp. Cerem. BÆLTER 642 (1760). Bispringa någon med råd och dåd. MÖLLER (1790). Det är .. christnom värdigt, att bispringa våra likar i deras lekamliga nöd. Rel. WALLIN 4: 183 (1819). En sådan kalla hans bisprungna bröder .. en mensklighetens ledare och hjelte. E. skr. RUNEBERG 1: 248 (1839). Birger Persson, en nitisk och verksam bispringare åt Hertigarne. Hist. STRINNHOLM 5: 279 (1854). Bispringa ngn med penningar. CAVALLIN (1875). (Kastor o. Polydeukes) bisprungo i sjönöd samt vid sjukdomar. SCHÜCK Litt.o. rel.hist. 2: 164 (1904).

More information and the source for the information: SAOB