Swedish: bispringa

Swedish verb 'bispringa' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: bispringa
Supine: bisprungit
Gerund: bispringande

Indicative

Present

jag bispringer
du  bispringer
han bispringer
vi  bispringer
ni  bispringer
de  bispringer

Perfect

jag har bisprungit
du  har bisprungit
han har bisprungit
vi  har bisprungit
ni  har bisprungit
de  har bisprungit

Past

jag bisprang
du  bisprang
han bisprang
vi  bisprang
ni  bisprang
de  bisprang

Pluperfect

jag hade bisprungit
du  hade bisprungit
han hade bisprungit
vi  hade bisprungit
ni  hade bisprungit
de  hade bisprungit

Future

jag skall bispringa
du  skall bispringa
han skall bispringa
vi  skall bispringa
ni  skall bispringa
de  skall bispringa

Future perfect

jag skall ha bisprungit
du  skall ha bisprungit
han skall ha bisprungit
vi  skall ha bisprungit
ni  skall ha bisprungit
de  skall ha bisprungit

Conjunctive

Present

jag må bispringa
du  må bispringa
han må bispringa
vi  må bispringa
ni  må bispringa
de  må bispringa

Present

jag må ha bisprungit
du  må ha bisprungit
han må ha bisprungit
vi  må ha bisprungit
ni  må ha bisprungit
de  må ha bisprungit

Past

jag skulle bispringa
du  skulle bispringa
han skulle bispringa
vi  skulle bispringa
ni  skulle bispringa
de  skulle bispringa

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle bispringa
du  skulle bispringa
han skulle bispringa
vi  skulle bispringa
ni  skulle bispringa
de  skulle bispringa

Perfect

jag skulle ha bisprungit
du  skulle ha bisprungit
han skulle ha bisprungit
vi  skulle ha bisprungit
ni  skulle ha bisprungit
de  skulle ha bisprungit

Imperative


du  bispring

vi  Låt oss bispringa
ni  bispring

Etymology

bispringa

BISPRINGA bi³~spriŋ²a (bi'springa WESTE), v. -er, -sprang, -sprungo, -sprungit, -sprungen. vbalsbst. -ANDE, -NING (Ordb. SCHULTZE 4822 (c. 1755)); -ARE (numera föga br.) ; jfr BISPRÅNG I. (be- ROTHOVIUS Likpr. ö. Birckoltz F 3 a (1624), Schibb. SWEDBERG 297 (1716) m. fl.)
[liksom d. bispringe efter t. beispringen, motsv. holl. bijspringen; se BI-, prefix¹ 1 d; jfr lat. succurrere]
(i sht i skriftspr.) komma till hjälp l. undsättning, bistå, hjälpa; numera nästan bl. i aktivum, i sht i inf. (Hertig Karl Filip har) sin Herbroder K. M. wår nådigste herre esom oftast med god råd bisprunget. GUSTAF II ADOLF 98 (1622). Att bijspringa dee evangeliske Ständer i Tysklandh emot Keijsaren och Ligan. RP 6: 25 (1636). At bispringa och vnderstödia them (dvs. Iidande medkristna) med sina trogna förböner och suckningar. Cat. SWEDBERG 663 (1709). Secundera, komma til hielp, bespringa. Schibb. DENS. 297 (1716). Franckrike är i stånd at .. utan at deremot betinga hjelpetroppar bispringa med subsidier. HÖPKEN 2: 170 (1752). En Christelig fattig, som förtienar at bispringas med Församlingens hielp. Cerem. BÆLTER 642 (1760). Bispringa någon med råd och dåd. MÖLLER (1790). Det är .. christnom värdigt, att bispringa våra likar i deras lekamliga nöd. Rel. WALLIN 4: 183 (1819). En sådan kalla hans bisprungna bröder .. en mensklighetens ledare och hjelte. E. skr. RUNEBERG 1: 248 (1839). Birger Persson, en nitisk och verksam bispringare åt Hertigarne. Hist. STRINNHOLM 5: 279 (1854). Bispringa ngn med penningar. CAVALLIN (1875). (Kastor o. Polydeukes) bisprungo i sjönöd samt vid sjukdomar. SCHÜCK Litt.o. rel.hist. 2: 164 (1904).

More information and the source for the information: SAOB